Anser Aje Carlbom och MSB att troende religiösa inte ska få påverka samhället?

Aje Carlbom har gett ut en rapport om Muslimska Brödraskapet (MB) hos MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Tanken med rapporten är att utreda Muslimska Brödraskapets påstådda aktiviteter i Sverige, men rapporten är så slarvig att den misstänkliggör religiöst troende i allmänhet, och muslimer i synnerhet. Rapporten lägger inte fram några bevis för existensen av ett svenskt MB. Dessutom beskrivs MBs extrema ideer så allmänt och flummigt att alla religiösa, oavsett religiös tillhörighet, skulle kunna beskyllas för extremism.

Det gör att Aje Carlbom och MSB i praktiken friar de påstått extrema MB kopplade organisationerna IFIS, SUM och Ibn Rushd. De beskrivs inte som mer extrema genomsnittliga katoliker eller pingstvänner. Det är ju bra, för man ska inte påstå att svenska rörelser är något och inte bevisa det. Men vad värre är, Muslimska Brödraskapet beskrivs i samma termer. I praktiken friar Aje Carlbom och MSB alltså även Muslimska Brödraskapet från alla misstankar om extremism. Och det är inte bra, det är åt helskotta felaktigt.

Förra året gav Aje Carlbom tillsammans med bl.a. Magnus Norell ut en omdiskuterad rapport, som inte med ett ord lyckades bevisa något om Muslimska brödraskapet i Sverige. (Se mina 4 artiklar om den här: del 1, del 2, del 3 och del 4) Som belöning för det misslyckandet fick Aje Carlbom skriva en ny rapport.

Eftersom rapporten just nu används för att smutskasta rörelser i Sverige har jag skrivit ner en detaljerad analys av rapporten där jag dessutom redogör jag för Aje Carlboms avhandling 2003. Den senare visar på ett talande sätt problemet med att utse Aje Carlbom till skribent för en rapport hos en myndighet.

Läs artikeln här:

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, och Aje Carlbom, misstänkliggör religiositet

I artikeln visar jag följande.

• Jag visar att Aje Carlbom i sin rapport inte lägger fram några som helst bevis läggs fram för kopplingen mellan IFIS, SUM och Ibn Rushd, och Muslimska Brödraskapet. Aje Carlbom har inte heller haft ambitionen att lägga fram sådana bevis. Tvärtom hänvisar Carlbom bara till att ”de flesta forskare” anser. De forskare och rapporter han refererar till levererar inte heller bevis för påståendet. I några fall skriver även de ”de flesta anser”…
• Aje Calboms enda försök till bevisning är de exempel på påstådda likheter mellan Muslimska brödraskapets islamiska ideer och metoder han lägger fram och olika svenska och europeiska rörelser. Men dessa ideer beskrivs så allmänt att alla muslimska troende kan misstänkas. Ja, faktum är även troende av andra religioner.
• Att vara muslim och vilja påverka samhället i enlighet med ens muslimska ideer beskrivs som ett bevis för kopplingen till Muslimska brödraskapet. Att muslimska rörelser vill göra det anses också suspekt. Man kan undra om författaren någonsin öppnat Katolska katekesen, tidningen Dagen eller om han läst Svenska Kyrkans tidning?! Många religiösa av alla olika religioner anser att man bör försöka påverka samhället och att religionen ska visa hur. Detta kan man tycka hur man vill om men även religiösa har yttrandefrihet i Sverige.
• Ett exempel på detta är ett citat på sidan 28 med en avhoppad fd MB aktivist som säger att han ännu har samma syn på världen som då han var medlem i MB. ”’Jag har i grunden ett MB-tänkande… jag ser det som viktigt att individen praktiserar islam, att familjen gör det och att det är viktigt att sprida islamiska idéer i samhället”. Det är en åsikt som inte skiljer sig mycket från en genomsnittligt kristens tänkande. Men det är muslimskt, då är det suspekt. Eller varför skulle Aje Carlbom annars ta in detta citat i sin ”vetenskapliga” rapport?
• I ett av de exempel Carlbom publicerae anser IFIS att islam inte bara handlar om ”rituell dyrkan” utan att tron omfattar alla aspekter av livet. Den som läser den katolska encyklopedin eller öppnar tidningen Dagen lär hitta många liknande citat som rör kristendomen.
• De svenska påstådda MB rörelserna, som IFIS och SUM varit inblandade i terrorism och de är inte heller antidemokrater och vill inte islamisera den svenska staten, skriver Aje Carlbom. Han visar även att de till skillnad från Muslimska Brödraskapet centralt betonar kvinnors jämlikhet med männen. ”Det saknas belägg för att aktivister i det MB-associerade nätverket i Sverige är motståndare till demokrati som social form för att hantera åsiktsskillnader i samhället.” han visar alltså att de påstådda svenska organisationerna på ett avgörande sätt skiljer sig från MB:s mest radikala grenar.
• Aje Carlbom borde inte ens anlitats som skribent. Hans tidigare alster är ideologiskt mycket tvivelaktiga. Han anser att mångkulturen är statsideologi i Sverige och att det pågår ett förtryck av oliktänkande i Sverige, utövat av”mångkulturalismens” förespråkare. han har skrivit en avhandling där han anser att mångkultur och högerextremism (inkl nazism) är två grenar av samma ideologiska träd.
• Carlboms avhandling 2003 är full av personligt tyckande och trams. Han anser det till exempel befogat att i en vetenskaplig avhandling påstå att de etniska svenskar som bär t.ex. Adidas sportkläder bär en ”socialdemokratisk uniform”. Han refererar till att hans dotter undrar om han befinner sig i Sverige när han är på restaurang och det är fullt av ”araber” runt om honom. Han påstår att mångkulturalismen vill förhindra all kritik av kapitalismen och att mångkulturella förespråkare ser på alla svenskar som rasister.

Muslimska brödraskapet på riktigt

Det är här det börjar bli problematiskt på riktigt. Om det farliga med MB är att de är muslimer som vill påverka samhället i enlighet med sin tror, och att de tror på ett enhetligt religiöst system, och liknande, då blir ju MB inte farligare än en svensk pingstkyrka, katolska kyrkan eller Svenska Kyrkans syförening. Men så är det inte.

Muslimska Brödraskapet var en av 1900talets mest prominenta terrororganisationer. De tar numera avstånd tagit avfrån terrorism, men fortsätter att hylla terrorideologen Sayiid Qutb. Och de bekämpar aktivt det ”dekadenta väst” med sina ideer om mänskliga rättigheter, kvinnors jämställdhet och homosexualitet.

En riktig utredning av MB hade inte svamlat om det farliga i att en muslim vill påverka samhället omkring honom eller henne. En riktig studie hade frågat HUR hen vill göra detta.

Det tillhör ABC i kunskapen om Muslimska Brödraskapet att veta att de oftast är extremt mycket mot väst och vill pådyvla samhälle och stat deras tolkningar av vad som är moraliskt rätt, genom censur och lagar. Mänskliga rättigheter som begrepp är t.ex. bespottade av MB och har bespottats sen Sayyid Qutbs dagar. Censur och morallagar är två viktiga delar av MB:s politiska metod och inbegriper metoder för att bergänsa vad folk får göra, tro på eller uttrycka för åsikter. Det är alltså helt felaktigt att påstå att Muslimska brödraskapet är för demokrati, vilket rapporten i praktiken gör.

När britterna skulle göra en rapport om Muslimska Brödraskapet så var de mycket mer exakta med vad som var problemet med Muslimska Brödraskapet. David Cameron beskrev det t.ex. så här:

”The Muslim Brotherhood’s foundational texts call for the progressive ‘ purification of individuals and Muslim societies and their eventual political unification in a Caliphate under Sharia law. To this day the Muslim Brotherhood characterises Western societies and liberal Muslims as decadent and immoral. It can be seen primarily as a political project.”

”Aspects of the Muslim Brotherhood’s ideology and activities therefore run counter to British values of democracy, the rule of law, individual liberty, equality and the mutual respect and tolerance of different faiths and beliefs. The Muslim Brotherhood is not the only movement that promotes values which appear intolerant of equality and freedom of faith and belief. Nor is it the only movement or group dedicated in theory to revolutionising societies and changing existing ways of life.” (David Cameron, Muslim Brotherhood Review (20 July 2015))

Slutkontentan av rapporten blir faktiskt att Aje Carlbom och MSB friar IFIS, Ibn Rushd och SUM från misstankar om extremism. Men dessutom friar han Muslimska Brödraskapet och alla världens islamister av alla sorter från dessa misstankar. Är det inte farligare än så här, så är det ju inte farligare än svenska kyrkans syförening, Mormonerna eller katolikerna.

Men en fråga kvarstår efter att ha läst rapporten med sina otaliga citat om hur muslimer och muslimska organisationer vill påverka samhället. Anser Aje Carlbom och MSB att troende religiösa, kyrkor och religiösa organisationer, inte ska få påverka samhället? Vad anser Sveriges kristna frikyrkor om detta till exempel? Vad anser katolikerna?