Förbud mot konfessionella friskolor: ett mindre genomtänkt S-förslag

Nu har vi i Socialdemokraterna bestämt att vi ska stänga de religiösa friskolorna. Jag delar förslagsställarnas oro över att vissa av skolorna sprider extrema åsikter, som strider mot de mänskliga rättigheterna. Men att förbjuda alla skolor löser inte problemen. Istället bör vi förbättra regelverket som styr skolornas verksamhet.

Förslaget känns panikartat och mindre genomtänkt. T.ex. verkar inte regeringen förstå att förslaget kommer att bidra till att öka hatet mot judarna. Man vill nämligen stänga alla konfessionella skolor – utom judarnas skolor, som inte anses vara religiösa, med motiveringen att de är ”en nationell minoritet”. Om man tittar i sociala media kan man redan idag se antisemitiska kommentarer om förslaget att stänga konfessionella friskolor.

”Som vanligt får judarna allt och vi muslimer inget”.

Både Alliansen och Socialdemokraterna har varit naiva om friskolorna. Det håller jag med om. Så långt har regeringen rätt. Det har saknats en bra reglering av deras verksamhet med långtgående möjligheter att stänga skolorna om de inte lever upp till den svenska skolans grundläggande värderingar.

Muslimska friskolor har kastat ut elever med mens och segregerat flickor och pojkar. Muslimska friskolor och kristna friskolor (tex Livets Ords skolor) genomsyras än idag av homofobi. Dessutom kan de inte prata om andra religioner och ateism på vettiga sätt.

En konsekvent reglering av friskolorna hade omöjliggjort många av dagens religiösa friskolor. Ta synen på homosexuella som exempel. Som jag ser det borde det räcka med att en skola eller de som driver en skola bara ens visar antydan till homofobi för att deras tillstånd att bedriva friskolor skulle ryka all världens väg. idag drivs friskolor av öppet homofoba individer och församlingar. Om man tittar in i katolska skolor ser man ofta religiösa böcker och skrifter med homofobt innehåll där, t.ex. den katolska katekesen. I mina ögon borde detta räcka för att skolan ska mista sitt tillstånd.

Vi kommer att få svårt att genomdriva förbudet, eftersom EU domstolen slagit fast att det strider mot de grundläggande rättigheterna att förbjuda religiösa friskolor. Istället för att förbjuda religiösa skolor borde vi skapa bättre regleringar och kontrollera att skolorna sköter sig.

Med konsekventa regleringar kommer många religiösa skolor att få det tufft och mista sina tillstånd. Är t.ex. katoliker, Livets Ord, muslimer beredda att kritisera sina egna religioners syn på homosexuella? Jag kan mycket väl tänka mig att ställa kravet att de ska göra så för att få behålla sina tillstånd. Men kan de visa att de rensat ut alla spår av homofobi (som t.ex. katolska katekesen) och aktivt i undervisningen pratar VÄL om homosexualitet och homosexuella så får de behålla sina tillstånd. På samma sätt måste skolorna vara en del av samhället, inte en segregerad enklav utanför samhället.

Sen får homofoberna bland de religiösa pipa och gnälla bäst de vill, men nån skola får de absolut inte ha om de inte lever upp till vissa grundläggande krav.


 

Vad bör göras?

För några år sen skrev jag detta jag citerar här nere. Det sammanfattar väl vad jag anser bör göras. Dvs man bör reglera bättre, och stänga friskolor som inte sköter sig.

Det finns problem med friskolorna.

Segregeringen ökar idag och nu är det inte bara rikas friskolor och ”övrigas” skolor, nu finns det friskolor som delar in folk i etnicitet och i religion.

Dessutom finns det problem i ALLA skolor, friskolor lika väl som kommunala skolor med att barns rättigheter kränks, tex genom mobbning, eller genom exemplet Sakine tar upp om den ”muslimska” friskola där flickor med mens skickas ut från lektionerna. Skillnaden är att rätten till insyn är större i kommunala verksamheter än i privata verksamheter.

Jag är för friskolor och hemundervisning, men jag anser att sådan verksamhet inte får vara oreglerad.

Jag anser att regeringen klart måste formulera barns rättigheter, i form av en barnbalk i lagboken eller att man för in delar av FN:s barnkonvention i lagboken. Sen måste man knyta utbildningspolitiken till denna uppgraderade lagstiftning för barn. Jämställdhet och att inte HBT-personer eller folk av andra etniciteter kränks anser jag vara självklara saker i en reglering för ALL utbildning. Barn har också rättigheter, att en skola kränker HBT-personer anser jag vara grova kränkningar av barns rätt att slippa förtryck.

Regeringen måste dessutom formulera övergripande mål för undervisningen,  hur centralprov och sånt ska  genomföras och vad ett barn MÅSTE ha haft i undervisning vid tex 9, 12 resp. 15 års ålder. Barn har också rättigheter, som att lära sig något.

Kan en skola, eller en hemundervisning, garantera detta, så får man bedriva undervisningen, annars inte.

Om t.ex. en religiös utbildning inte kan bedrivas utan att man kastar ut flickor med mens, får de helt enkelt inte tillstånd, svårare än så är det inte.

Det är sånt som ska reglera. Idag reglerar man en massa små struntsaker utan värde, tex att skolor måste ha skolbibliotekarier och skolbibliotek, oberoende av om skolan ligger bredvid ett kommunalt bibliotek eller inte, eller om de har en professor emeritus i litteratur som skolbibliotekarie istället för en utbildad skolbibliotekarie, eller inte.

Dessutom anser jag att kommunala skolor och friskolor HELT ska jämställas ekonomiskt sett. Som det är just nu måste privata skolor få in pengar från föräldrar (trots att det inte är helt tillåtet) annars klarar de inte sig. Det gynnar inte intagningen av elever från områden med sociala eller ekonomiska problem.

Gör man bara så kan man till och med privatisera hela skolväsendet utan problem.

För elevers bästa anser jag att man bör se till att kontaktpersoner finns som besöker skolorna. Dessa kontaktpersoner bör vara både fritidsledare och kuratorer. Av egen erfarenhet vet jag att elever inte alltid vill vända sig till de kuratorer och lärare som finns i en skola om de har problem. De ses som auktoriteter i systemet. Har man problem med en populär elev eller med en lärare går man inte gärna som barn till någon som är en del av systemet.

Detta gäller för hemskolor, friskolor lika väl som kommunala skolor.

Eleverna måste ha möjlighet att prata med någon utanför familjen, och utanför skolan, och utanför den religiösa kretsen (om skolan nu är en religiös friskola.