En homosexuells längtan efter en imam och en moske

Varför reagerar en straight person som jag så mycket på religiösa som anser att det är förenligt med deras religion att vilja döda homosexuella? Varför ogillar jag de som stöder dem.

Varför reagerar jag mot Amanj Aziz, och mot hans vänner som babblar om att stena homosexuella.

Svaret är enkelt. Bland annat för att jag har mött Hassan. (Han heter nåt annat.)

Han är djupt religiös muslim och har hatats och hotats för sin tro. Men han är också homosexuell och vägrar acceptera fördomen att hans kärlek skulle vara synd  enligt islam. 

Hans första kärlek dödades av ”djupt religiösa” en natt i Irak. Imamerna sa till honom att hans käresta fick skylla sig själv. Han fick några hadither kastade i ansiktet och fick höra några spydigheter om Lot och en synd så stor att Allah förespråkade döden för den. Sen kastades han ut från Guds hus.
Här i Sverige döljer han både sin sexualitet och sin tro och hans pojkvän gör detsamma. Han är livrädd för fundamentalisters fördömanden och för islamofober och ber sina dagliga böner i hemmet…

Och han längtar efter att en imam i Sverige tar honom i handen och öppnar en moskes dörrar för honom. ”Min vän, din kärlek är lika mycket värd som heterosexuell kärlek. Gud älskar dig och ditt äktenskap och läggning och är älskad av Gud. Homosexualitet är inte synd.”

Han har inte hittat den. Det är som för homosexuella på 60talet i Svenska Kyrkan i Sverige, långt att gå för trötta fötter med ett mål men utan ett hem.

Hans moske finns just nu i ett grannland. Där fördöms inte hans läggning.
Sist jag pratade med honom hade en släkting hånats av islamhatare för sin hijab.

När jag visade en video på IERAs ledare (Amanj Aziz vänner) när bla de krävde stening mot homosexuella på ett möte i oslo 2013 grät han.

Islamofobi och homofobi är lika illa!

Foto: Elisabet Wallin Ohlsson Muslimska homosexuella.

Annonser