När lytesretorik, homofobi och funkofobi sågs som ”god antinazism”

Alla som idag förlöjligar en människas intellekt, funktionsvariationer eller utseende i ”kampen mot rasismen” gör samma misstag som många av antinazisterna gjorde i början av 1930talet. Då utmålade många antinazister nazistpartiet i Tyskland som ”bögpartiet”, de ”intellektuellt funktionsnedsattas” parti, som partiet för de med ”avvikande utseende” eller fysiska var ”fysiskt deformerade” och hade klumpfot, fetma, eller var småväxta. Allt detta för att utmåla nazisterna som avvikande, perversa, löjliga och sjuka.

Använd inte lytesretorik i kampen för allas lika värde, och mot rasism.  Använd inte funkofoba uttryck som ”utvecklingsstörd” eller ”psykopat” om personer ni anser vara rasister. Utmåla inte nazister som ”mindre intelligenta”. Håna inte människor som stavar dåligt i er antirasistiska kamp. Skriv inte nedsättande om andra människors utseende eller kroppsavvikelser i kampen mot rasismen.

Det känns lite bedrövligt att jag ska behöva skriva detta 2017, men tyvärr behövs det.

Imorse vaknade jag upp såg att mitt flöde på Facebook var fullt av bilder på Hanif Bali. Man hade tagit bilder på honom från en TV debatt igår som inte var till hans fördel, och kommenterade att har ett utseende som en galning, fanatiker, en ”Rasputin”, en psykopat och ett utvecklingsstört ”mongo”. Alla som skrev detta och spred bilderna ska föreställa antirasister. Jag är den förste att kritisera Hanif för sina ideer och sin politik och retorik, men på den nivån håller jag mig. Tyvärr gör inte alla så.

I veckan har jag sett liknande poster om Christoffer Dulnys ansikte. Och varje gång Ann Heberlein diskuteras fylls mitt flöde av flåshurtiga kommentarer om både hennes utseende och hennes funktionsnedsättningar (”bordelinepinglan”). De som uttalar sig är antirasister. Kommentarsfälten på antirasistiska sidor och grupper på FB är som vanligt fyllda av nedsättande kommentarer om intelligensen och utseendet och allt möjligt annat hos de man ogillar.  Var gång NMR demonstrerar fylls mitt sociala flöde av funkofoba kommentarer om hur nazzarna ser ”iq befriade” ut , verkar ”cp”, är ”utvecklingsstörda” eller ”mongon”. 

Det är givetvis värre på de rasistiska webbplatserna, facebooksidorna och facebookgrupperna.  Men där kan man liksom inte förvänta sig mer, men antirasister ska föreställa personer som bryr sig om allas lika värde.

Undvik att sprida lytesretorik om personers utseende och undvik att jämföra rasister med personer med funktionsnedsättningar. Om ni inte vet det är nämligen låg iq en funktionsnedsättning och det är sånt som dyslexi också. Och en människa rår oftast inte för sitt fysiska utseende.

1930talet, lyteskomik i kampen mot nazismen

Jag har läst mycket antinazistisk litteratur från 30talet och beundrar ofta skärpan och djupet i retoriken. Men antinazismen på 30talet hade en baksida. Inte all retorik var bra. Om man läser i källorna från den tiden ser man att antinazister ofta använde en grov lyteskomik mot nazisterna. Iden var enkel: jämför nazisterna med de mest hatade i samhället, de som ansågs vara ”idioter”.

Man jämförde nazisterna med individer och grupper som ansågs ha ”störningar” och ”avvikelser”. Det var sinnessjuka, det homosexuella, det var psykiskt sjuka, det var funktionsnedssatta, det var småväxta eller feta, etc, etc. Det som numera kallas funkofobi och homofobi, med andra ord. Ibland ser man till och med antinazister som utmålar nazisterna som ”judar” (!) och ”negrer”. Med samma syfte givetvis. De som skrev det ansåg då givetvis att judar och svarta var en sorts störning eller avvikelser.

Jag kommer att ge exempel på detta här, för sakens skull. Trots att jag är medveten att jag reproducerar funkfob och homofob retorik mot nazisterna. Poängen är att synliggöra och medvetandegöra hur fel det är med sådan retorik. Och visa hur det var då.

”Nazi”

Det började tidigt och med en förkortning som blivit så vanlig i språket at ursprungsbetydelsen helt glömts bort. Nämligen: nazi.

Ordet nazi som man tidigt började använda som ett öknamn på nazisterna är ett sådant exempel. Nazi var ett lokalt sydtyskt slanguttryck för en korkad och klumpig ”efterbliven” bonde. De kallades Ignatz eller naz, därav började man förkorta nazisterna till ”nazis”.

Att säga att nazister och rasister är ”bonniga” och har låg IQ är en vanlig lyteskomisk stereotyp. Även jag har spritt sådana. En gång i tiden gillade jag nedanstående bild till exempel. Och även jag har skrivit om ”Svärjevänner”, och därmed gjort mig skyldig till funkofobi.

Nazister som inte kunde stava korrekt häcklades tidigt. Stavningssvårigheter användes i retoriken som ett tecken på att nazzen både var outbildad och korkad. Tänk att dessa som inte ens behärskar tyska språket leder ”en germansk räddningsaktion” för Tyskland….

Die Weltbühne 24. februar 1931 Nummer 8

Göring

”Blond som Hitler, smal som Göring och lång och ståtlig som Göbbels” står det på den franska skämtteckningen nedan. Göbbels och Göring var de främsta måltavlorna för antinazisters lytesretoriken. Görings fetma var föremål för massor av antinazistiskt häcklande.

När det avslöjades på 30talet att Göring legat inne på Långbro sinnessjukhus i Sverige. fylldes antinazistisk press över hela världen med hån att en person som varit psykisk sjuk ledde Tyskland. Han hade legat inne för sitt morfinmissbruk. Både stereotyperna att Göring var sinnessjuk och att han var morfinist användes mycket mot honom.

 

Den nyheten om Långbro sjukhus kom från Sverige. Här ovan rapporterar Skånska Socialdemokraten den 22 mars 1933 om Svenska Handels och sjöfartstidningens scoop om Görings tid på sinnessjukhus.

Göbbels

Främsta måltavlan för antirasisters lytesretorik var propagandachefen Josef Göbbels. Hans kortväxthet och klumpfot och förment udda utseende användes flitigt mot honom och mot nazisterna som rörelse.

”Der Schrumpfgermane” (”krymplingsgermanen”) ”Der kleine doktor” (”den lilla doktorn”), ”lilla Goebbels”… Öknamnen mot Göbbels var många.

Man kan inte bläddra igenom någon antinazistisk tidning från den tiden utan att se  Göbbels häcklad som ”den lille”.

 

Neuer Vorwärtz (Socialdemokratisk), 22 oktober 1933. Man refererar till en dansk socialdemokratisk artikel där man driver med Göbbels ariska utseende och litenhet.

 

8 Oktober 1933 Neuer Vortwärtz (S). Man häcklar Göbbels frankrikebesök. ”Där är den delegerade för de högresta blonda och blåögda arierna”.

Ofta häcklade man Göbbels för att vara korkad och ha låg IQ också. Som i nedanstående exempel från Die Weltbuhne. ”hål i huvudet”.

17 mars 1931. Nr 11. Die Weltbühne

Men i kapmen mot nazismen var allt tillåtet, ansåg vissa. I Die Weltbuhne 1931 kan man hitta en antinazist som häcklar Göbbels genom att påstå att han var släkt med artisten Josephine Baker.

Die Weltbühne 14 april 1931, nr 15.

Varför jämförde man Göbbels med Baker? Jo för att spela på känslor bland fördomsfulla som ansåg att den ofta nakna svarta dansösen Josephine Baker var ”avvikande”, ”dekadent” och hade lågt IQ.

”Nazisterna är homosexuella!”

När socialdemokratiska Münchener Post 1931 avslöjade att Ernst Röhm och delar av nazistiska SA:s ledarskap var homosexuella inleddes en av de mest bisarra faserna i antinazismens historia. Nazisterna, som kom att masslakta homosexuella senare, tonade ner sin retorik mot de homosexuella medan antinazisternas propaganda fylldes av homofobi.

Fredrik Silverstolpe har skrivit om detta i sin bok Homosexualiteten i tredje riket, för de som vill läsa om detta på svenska.

I januari 1931 anställde Hitler Ernst Röhm som sin stabschef. Samma vår avslöjade socialdemokraterna att han var homosexuell. ”Bögarnas brödraskap i bruna huset”, ”sexuallivet i tredje riket”, var några av de braskande rubrikerna i Münchener Post. Att SA:s högkvarter kallades för bruna huset hade man mycket skoj åt bland antinazisterna som tig tillvara på vart tillfäle att ge nazzarna ett tjuvnyp. Socialdemokratiska partiet hakade på centralt och spred klistermärken med texter som:

”Väck med Hitler, den gendarmen, och med kapten Röhm den bögen”…

I boken Homosexualitet und Statsrääzon kan vi läsa detta om Munchener Post.

Givetvis uppmanade Munchener Post sina läsare att skydda sina barn från de homosexuella nazistiska mordbestarna.

Nueer Vorwärtz använde också nazisters homosexuella ”orgier” mot dem. 1 oktober 1933.

Mindre nogaräknade liberaler och konservativa och kommunister hakade på socialdemokraternas homofoba retorik. Här nedan har vi ett exempel ur kommunisternas tidning Rote Fahne. Nazzen tecknas som korkad homosexuell (örhängen). ”Naziboss” står det skrivet på pannan.

”naziboss”. 15 juli 1932, Rote Fahne (kommunisterna).

 

Från 1931 till 1934, då Hitler avrättade Röhm och krossade SA:s makt, var antinazistisk retorik i mångt och mycket inriktad på påståenden om att nazisterna var ”hedonisternas parti”, partiet för de som gillade ”det bruna”, ”homofilpartiet”. Som bilden nedan som utmålar nazimarscher som marscher för homosexuella, ”Schwule Nazis”.

 

Homofobin bland antinazister var en del av lytesretoriken och lyteskomiken mot nazismen. När en antirasist idag kallar sverigedemokrater för ”cp” och ”utvecklingsstörda” eller gnäller på felstavade poster på Facebook eller häcklar Hanif Balis utseende (eller kroppslängd) gör denne exakt samma misstag som de antinazister som på 30talet frossade i lyteskomik om Göbbels utseende och Röhms sexvanor.

Läs gärna en artikel jag skrev 2015: sluta bemöt rasismen med funkofoba argument. Man vinner inte kampen mot fördomar genom att sänka sig under de fördomsfullas nivå!

*************

APPENDIX

Kurt Tucholsky avvisar homofob antinazism

Eftersom jag använder exempel från Weltbuhne på antinazistisk funkfobi är det på sin plats att visa ett exempel på att en skribent i Weltbuhne tog avstånd från funkofobi också.

Anyinazisten Kurt Tucholsky skrev en artikel 1932 där han gick mot strömmen och uppmanade antinazisterna att sluta håna Röhm för att han var homosexuell. Han skrev den under sin pseudonym Ignaz Wrobel.

Just nu fylls vänsterpressen av hån mot Röhm för att han är homosexuell, skrev han. Men i denna fråga måste jag försvara Röhm, sa han. Det han gör i sängen är hans ensak, den vidriga paragraf 175 (lagen mot homosexualitet) är jag emot.

****

Die Weltbühne, 26 april 1932 nr. 17

Durch die radikale Links-Presse gehen seit einiger Zeit Anschuldigungen, Witze, Hiebe auf den Hauptmann Röhm, einen Angestellten der Hitler-Bewegung. …

Röhm also ist homosexuell. Das Treiben gegen ihn nimmt seinen Ausgang von Veröffentlichungen der ,Münchner Post’, die diese Tatsache enthüllten. Da ist ferner ein Brief veröffentlicht worden, den Röhm über seine Veranlagung an einen Freunde geschrieben hat – das Dokument könnte grade so gut in jeder Psychopathia sexualis stehn, und der Brief war nicht einmal unsympathisch.

Ich halte diese Angriffe gegen den Mann nicht für sauber. Gegen Hitler und seine Leute ist jedes Mittel gut genug. Wer so schonungslos mit andern umgeht, hat keinen Anspruch auf Schonung – immer gib ihm! Ich schreckte in diesem Fall auch nicht vor dem Privatleben der Beteiligten zurück – immer festel Aber das da geht zu weit – es geht unsretwegen zu weit. Zunächst soll man seinen Gegner nicht im Bett aufsuchen…

Doch wollen mir die Witze über Röhm nicht gut schmecken. Seine Veranlagung widerlegt den Mann gar nicht. Er kann durchaus anständig sein, solange er nicht seine Stellung dazu mißbraucht, von ihm abhängige Menschen aufs· Sofa zu ziehn, und dafür liegt auch nicht der kleinste Beweis vor. Wir bekämpfen den schändlichen Paragraphen Hundertundfünfundsiebzig, wo wir nur können; also dürfen wir auch nicht in den Chor jener miteinstimmen, die einen Mann deshalb ächten wollen, weil er homosexuell ist. Hat Röhm öffentliches Ärgernis erregt? Nein. Hat er sich an kleinen Jungen vergriffen? Nein. Hat er bewußt Geschlechtskrankheiten übertragen? Nein. Das und nur das unterliegt der öffentlichen Kritik – alles andre ist seine Sache.

Man hat dann mit komischem Eifer die wichtige Tatsache diskutiert, ob dieser Angestellte bei Hitler bleiben wird . oder nicht. Sind wir die Wächter dieser Privatarmee? Von uns aus kann Hitler Einbrecher anstellen.

Kreischt Goebbels oder donnert Hitler etwas über’ die Sittenverderbnis der neuen Zeit, so halte man ihnen vor, ·daß selbstverständlich unter den Nazitruppen Homosexuelle stecken.

Im übrigen aber ist das Empfindungsleben Röhms uns genau so gleichgültig wie der Patriotismus Hitlers.

Ignaz Wrobel

26 april 1932 nr. 17

 

2 tankar om “När lytesretorik, homofobi och funkofobi sågs som ”god antinazism”

  1. Ping: Hanif Bali har rätt och fel om det hårdnande debattklimatet – Sverige är inte världens navel!

  2. Ping: Kallar du folk ”cp” och ”idiot” är du också främlingsfientlig – SVENSSONS SLÄNG

Kommentarer inaktiverade.