Var försiktig då du pratar om ”vita privilegier”

​Visst finns vita privilegier. Man kan prata om det då man beskriver samhället. Men så fort riktiga människor av kött och blod beskrivs avstår jag från att använda begreppet. På individnivå vet vi aldrig hur folk drabbas av rasism och fördomar. Den som är vit kan vara mer drabbad av rasism än en svart och en svart mer rasistisk än en vit.

Jag är i ett intressant mellanläge. Jag både får ta del av det vita privilegiet och inte.

Rent tekniskt sett borde jag vara så kallat kritvit. Jag har släktforskat. Bara svenskar och danskar 500 år bakåt. Men någon gång har någon vänsterprasslat. Min mamma ser ut som en mörk italienska eller judinna. Jag som en av de mörkare ”vita” syrierna. (De med korsfararblod i sig)

Detta förstärks när jag öppnar munnen. Min säregna skånsk-stockholmska dialekt och mitt hörselfel gör att jag ibland låter som nåt folk aldrig hört innan.  🙂

På pappret må jag vara vit med det ursvenska namnet Torbjörn men har som vuxen fått höra att jag är både en judejävel och en muslimjävel. En gång ”zigenarjävel”. Speciellt har jag utsatts för detta på senare tid när jag visat mig med, eller försvarat, mina invandrade vänner.

Som barn var jag mörk och krullig och blev kallad ”jävla skåning” och ”jävla neger” och ”jävla mongo” (pga funktionsnedsättningen) ungefär lika mycket. 

En del av de identitetspolitiskt aktiva utgår från att jag måste vara vit och jag har hört att jag inte ska yttra mig om rasism för att jag är vit. Samtidigt som jag fått höra de har hotten dimpt ner i mailkorgen: ”judejävel”. Och på stan har den lokalexrasisten bett mig åka hem till muslimia (på engelska givetvis) innan han pinkat i blomsterutsmyckningen vid busshållplatsen.

Vad är jag?

Ja vita privilegier finns. Men min erfarenhet är att vi aldrig vet hur priviligierad en person man anser är priviligierad är. Pratet om vita privilegier måste vi vara försiktiga med. Människor är komplexa och ömtåliga varelser.

Vi vet aldrig om den vi anser bära privilegiet är det. Hen kanske är muslim, jude, rom eller same och har mött hat från såväl vita som rasifierade.

Hen kanske hatades som katolik när katolikhatet var som värst. Eller hatades som finne (av vita lika väl som rasifierade). Som min vän som nästan dödades av ett gäng på 70talet som ropade finnjävel till honom. I gänget fanns rasifierade. Som de tvångssteriliserade rödhåriga kritvita kvinnan med sameblod.

Ja vita privilegier finns. Men inte på individnivå. Där en del har huden har hen kanske namnet eller religionen eller kulturen. Några av de värsta rasister jag mött har varit svarta från afrika eller från mellanöstern. Några av de som varit värst utsatta för rasism som jag mött har varit kritvita, extremt mycket vita.
Min finske vän har försökt delta på identitetspolitiska möten men utestängts ”för att han inte vet nåt om hur det är att vara utsatt för rasism”. Samtidigt har han noterat hur ökända rasister släppts in på mötena, bara för att det antas att de inte kan vara rassar, deras hudfärg är ju icke vit.

Som någon vis person sa. ”Människan är helig, träd fram med försiktighet och respekt när du närmar dig det heliga”!

Annonser