Antisemitismen i debatten om inrikes rörelsefrihet i Sverige för 100 år sen

Det finns många paralleller mellan den fria rörligheten i Eu idag och debatten mellan 1860 och 1930talet om den fria rörligheten inom Sveriges gräns. Idag anser vi det vara självklart att man ska kunna resa utan pass och när man vill och var man vill i Sverige. Men det har inte alltid varit så. Friheten har haft sina motståndare. Och de mest extrema motståndarna till fri rörlighet har då som nu, alltid varit rasister.  Här ska jag belysa detta mycket kort och fragmentariskt.

1860 avskaffades inrikespassen i Sverige och 1864 avskaffades de sista resterna av stadstullarna. Så sent fick vi rörelsefrihet i Sverige. Det skulle dröja ett tag till, närmare bestämt till ca 1945, innan även de fattigaste fick fri rätt att resa och bosätta sig var man ville i Sverige.

Debatten före under och efter 1860/64 visar att inte alla gillade rörelsefriheten i Sverige. De konservativa ansåg den vara ett problem. Fast med tiden gillade även de flesta konservativa rörelsefriheten. Protektionismen som idé innebar för de flesta inrikes rörelsefrihet för varor och människor men utrikes begränsningar. Men en grupp konservativa fortsatte att skrika högt om ”farorna” med 1860 och 1864 års beslut. Och dessa ansåg , att bevisen för ”farorna” var att Sverige ”översvämmades” av judar, romer och ryssar som utnyttjade friheten. De ansåg dessutom att ”lata svenskar”, dvs luffarna, valde att utnyttja systemen genom att vandra och tigga från socken till socken.

Här kan jag inte ge en längre analys av debatten. Den kan man bäst följa i riksdagens protokoll.  Vi ska nöja oss att kika lite snabbt på tidningen Kalmar från den tid debatten fördes. Först tidningen Kalmar 1897-01-27. (Läs en PDF av artikeln här: Kalmar 1897!) Ett par citat ur ett tal av Pehr Lithander i riksdagen.

Hvar som helst, nästan hur som helst och af hvem som helst kan handel alltså bedrifvas i Sverige. Man kan lätt förstå huru det slutligen kan komma att se ut pa ett område, der så fullständig regellöshet råder, och huru den corps slutligen skall blifva beskaffad, inom hvars område kunna inrymmas alla de, som äro oanvändbara öfverallt annorstädes. Vår oförbehållsamma näringslagstiftning har haft äfven den följden, att utländske schackrare till stort antal hit invandrat, specielt polska judar, hvilkas ambulatoriaka verksamhet hotat att blifva en verklig landsplåga.

(…)

Vår nya näringsförfattning, hvilken tillkom 1864. och sedan dess blott i en eller annan detalj blifvit ändrad, har nu lemnat oss en 32-årig erfarenhet. Att den löste de alltför hårdt åtdragna band, af hvilka handelsverksamhetens utöfning före denna tid besvarades, larer ej böra klandras. Men att deremot friheten blifvit så obegränsad, att missbruk och sjelfsvåld fått fritt spel- rum, måste beklagas. Handelsverksamheten har nemligen blifvit i det närmaste ansvarslös, och då den i ofantligt många fall utöfvas af i alla afseenden ovederhäftiga personer hvarvid den öfver alla gränser utsvälda landthandeln särskildt tilldrager sig uppmärksamhet…

Debatten om öppna grönser och handelsfrihet och fri rörlighet vi har idag har många paralleller till det som skedde efter 1860talet då vi fick öppna gränser och fri rörlighet i Sverige. Som synes!  Friheten vi fått efter 1864 har lett till en invasion av utlänningar, främst judar, som utnyttjar systemet, var Lithanders påstående.

Det kan man säga mycket om och jag kanske skriver mer om det framöver. Han bemöttes effektivt av liberaler som Sven Adolf Hedin och Socialdemokrater som Hjalmar Branting som stod upp för handels. och rörelsefriheten, mot protektionisterna.

En intressant sak, också det en parallell till debatten idag, är hur romer, ryssar och judar ansågs vara ett ”problem”.  I Lithanders tal nämns judarna. Debatten om det organiserade romska och judiska tiggeriet och handeln fördes i media och från riksdagens talarstol. Och man pekade oftast ut handels. och rörelsefriheten i Sverige som orsaken till”judeproblemet” Hade bara vi haft fler statliga regleringar hade man kunnat reglera bort alla avarter av handel och fri rörlighet, som judarna, menade han.

Tidningen Kalmar refererade till ett annat utspel från Lithander 28 augusti 1912.

Som gick antisemitismen och rädslan för handelsfrihet och rörelsefrihet hand i hand för en del.

Tidningen Kalmar refererade till debatten i riksdagen om denna fråga den elfte maj 1912 också.

Det finns många jämförelser man kan göra mellan då och nu. Det betyder INTE att alla som pratade om problem i samband med tiggeri och gårdfarihandel var rasister. Men många var det. 

 

Annonser