Är Århusmodellen mot IS som Fryshusets ”skinheadsstrategi” på 90talet?

Hur skiljer sig den modell mot extremism Magnus Ranstorp arbetar med, och de svenska samordnarna mot extremism förordar, Århusmodellen, från 90talets fryshusprojekt för ”skinheads” och ”patriotisk ungdom”? I båda modellerna ingår en strategi att man ska inkludera och samarbeta med radikala extremister mot den våldsbejakande extremismen. Man anser att man bäst bekämpar nazivåld genom att samarbeta med nazivänlig ”patriotisk ungdom” och skinheads, och bäst bekämpar IS genom samarbete med antidemokratiska våldsbejakande radikala islamister.

Fryshusets strategi mot nazisterna och skinheadsen på 80talet och 90talet är något vi skrattar åt i Sverige idag. Stockholms stad ansåg att man bäst bekämpade nazism genom att ge dem pengar och en fin lokal i ickevåldscentret Fryshuset.

Vem minns inte bilden på kungen när han kastade pil tillsammans med nazisterna, inne i deras lokaler, i med nazisymboler i bakgrunden?

Nu i efterhand vet vi att det var illa.  Den nasistiska terrorcellen Vitt Ariskt Motstånd byggdes upp i dessa lokaler.  Fryshusmodellen är mycket kritiserad. Men strategin bakom ”fryshusmodellen” är inte övergiven. Faktum är att den så kallade Århusmodellen för att stoppa IS och Al Qaidas rekrytering av danskar, som t.ex. Magnus Ranstorp förespråkar, bygger på en liknande metodik.

Fryshuset

Iden var enkel. Anders Carlberg ville slå in en kil mellan unga ”patrioter” och nazister. Han ville skilja de våldsbejakande ungdomarna från de icke våldsbejakande patrioterna och skinheadsen. Man sa att om du bara var mot våld skulle Fryshuset samarbeta med dig, även om du hyste nazistiska ideer. Tanken var att med dialog förändra ungdomarna och ha en insyn i deras miljö. Därför gav Fryshuset de unga patrioterna och skinheadsen en lokal och datorer och mycket annat.

Det gick lite sådär. Det kunde vi som var kritiska mot den strategin se redan i början på 90talet. Det imponerade inte så värst mycket på mig att få veta att vit makt musiker öppet sjöng hyllningssånger till Hitler, heilade och sjöng om de ”onda” judarna inne på ickevåldscentret. När vi sen fick veta fryshusets roll i att bygga upp Sverige som ett nazimusik center (tidningen Nordland), i att bygga upp Vitt Ariskt Motstånd och att nazister använde lokalen som samlingspunkt inför demonstrationer, föll givetvis allt förtroende för projektet.

En av musikerna, Patrik Asplund i Midgårds söner, har beskrivit sin tid i Fryshusets ”ickevåldscenter” så här:

Skinheadlokalen i Fryshuset i Stockholm, en skitig bar med igenspikade fönster och fornnordiska runor på väggarna, blev hans andra hem. Han byggde muskler, knaprade anabola steroider, söp och slogs.

– Spriten och anabola gjorde mig helt livsfarlig, berättar han.

Patrik rasade allt längre ut på högerkanten. Han bildade vit makt-bandet Midgårds Söner, skrev texterna och sjöng.

– Genom musiken vräkte jag ut allt det hat som brann i mig efter den där kvällen när jag blev överkörd, säger han. Budskapet var enkelt: det var samhällets fel att jag hade blivit knivhuggen och överkörd, för det var politikernas fel att invandrarna fanns i Sverige.

Han började jobba inom naziföretaget Nordland och spred rasistisk propaganda varje dag…

Århusmodellen

Skrattretande kan vi tycka idag. Men faktum är att Århusmodelen mot extremism, som används i Danmark och hyllas i Sverige, på många sätt liknar Fryshusets modell. Samordnaren mot Extremism förespråkar modellen och den svenske experten Magnus Ranstorp är direkt involverad i att bygga upp modellen i Danmark. Ranstorp har t.ex. varit med och skrivit Köpenhamns handlingsplan som bygger på Århusmodellen.

Jag har skrivit utförligt om den problematiska Århusmodellen i en tidigare artikel. Den föddes i det samarbete som växte fram mellan den danska staden Århus och den radikala moskén i Grimshöj. Mosken och staden beslöt att samarbeta för att stoppa terrorresorna till Mellanöstern.

Läs min artikel om Grimshöjmosken, med citat och allt här: https://ligator.wordpress.com/2017/03/26/hur-lyckad-ar-den-danska-arhusmodellen-for-vart-arbete-mot-radikalisering/

Problemet med den strategin var att Grimshöjmosken var och är radikal. De har varit för IS och har aldrig öppet tagit avstånd från IS. Det enda de gör är att vara mot terrorresorna. De anser det är rätt att stena homosexuella och avhoppade muslimer och kvinnor som har föräktenskapligt sex. De hatar demokrati och anser att demokrati är västs sätt att försöka förstöra islam. De säger sig vara mot att man gör terrordåd i väst men ger hela skulden för terrordåden på väst, även de som dödas i terrordåd bär själva skulden för att de dödades. De tillhörde dessutom de som öppet stödde Köpenhamnsterroristen 2015.

Det är inget trevligt gäng detta. Vi pratar om en syn på islam som är så vidrig och medeltida att få muslimer till en början vilja ta i dem med tång ens. Det var en ganska liten och isolerad moske när Århusmodellen drogs igång. Nu har de nya fina lokaler, är världskändisar och danska regeringen arbetar aktivt för att få judar, kristna och andra muslimer att samarbeta med dem.

Grimshöjstrategin

Precis som när jag på 90talet hörde talas om att Vit makt musiker ville mörda judarna och hyllade Hitler inne på Frushysets ”skinhead” lokal, så reagerar jag även denna gången. Vänta, hallå! De vill ju faktiskt stena homsexuella!!!

Det kan hända att strategin fungerar. Men var är de kritiskt granskande reportagen från Sveriges journalister? Borde vi inte veta mer om denna strategin?

Som jag skrivit i tidigare artiklar bygger modellen på att deltagarna INTE behöver ta avstånd från terrorideologier och radikal islamism.

Al Jazeera skrev om programmet i Århus…

While the UK’s latest package of counter-terrorism measures includes compulsory participation in a de-radicalisation programme for those deemed to hold radical beliefs, Nielsen said Aarhus’ scheme was voluntary and did not address issues of ideology.

”We don’t spend a lot of energy fighting ideology. We don’t try to take away your jihadist beliefs. You are welcome to dream of the Caliphate. But there are some means that you cannot use according to the penal code here. You can be al-Shabab all you like, as long as you don’t actually do al-Shabab.”

Därför samarbetar man i Århus med den mest radikala mosken i området, Grimshöj, för att undvika att ungdomar dras till IS.

”We think this is the right way,” El Saadi told Al Jazeera. ”Not blaming them and making them feel that they have done a terrible thing and losing contact with them..” (källa)

Du får lov att vara Al Shabab (vara IS i Somalia) hur mycket du vill men du ”får inte GÖRA Al-Shabab” (som IS i Somalia).

Ja det kan jag ju bekräfta. Runt mosken svärmar de radikala extremisterna som vill ”vara al-shabab” och mosken gör sitt bästa för att stötta och bekräfta ungdomarnas rätt att ”vara al-shabab” eftersom de själva är ”al-shabab”, de är radikala islamister och nötter.

En del av strategin är att blunda för Arbetet handlar om att förebygga, inte om att utreda brott. Det betyder att den danska säkerhetspolisen, PET, inte är en del av Århusmodellen.

– Det är bara undantagsvis som den information vi får förs vidare till PET, säger Allan Aarslev.

Undantaget är om en person står i begrepp att resa till Syrien och strida, sådan information lämnas alltid till PET.

– Det är inget tvivel om att några av återvändarna har begått straffbara handlingar, men vi kan inte bevisa det. Vi får välja mellan att neka dem hjälp, eller så hjälper vi dem, inlemmar dem i samhället igen och eliminerar på det viset säkerhetshotet. Vi har inget annat alternativ, säger Steffen S Nielsen, konsulent från Århus kommun. (Källa)

Fryshusmodellen byggde på samma sak. Anders Carlberg blundade medvetet för mindre lagförbrytelser. Man stödde och UPPMUNTRADE ungdomen att vara nordiska patrioter och rasister, bara de inte gick med i ett naziparti. (Det där sistnämnda gick käpprätt åt helvete!) Det viktiga för Carlberg var att inlemma ungdomarna i samhället, för att ”eliminera hotet” att de skulle misshandla och döda i nazismens namn.

Konsekvenser?

Vilka konsekvenser får det i förlängningen att vi samarbetar med radikala antidemokratiska islamister i kampen mot radikal islamism? Innan vi okritiskt anammar strategin så kanske vi borde granska vilka konsekvenser Fryshusets projekt förde med sig.

Som sagt: läs min artikel om Grimshöjmosken och bedöm hur bra man egentligen lyckats bekämpa radikal islamism i Danmark.

Själv förespråkar jag ett samarbete med de muslimska organisationer som IS och Al Qaida hatar. För Sveriges del betyder det organisationer som SUM, Ibn Rushd och IFIS, och Muslimska Fredsrörelsen. Magnus Ranstorp är mycket kritisk till dessa organisationer men förespråkar direkt ett nära samarbete med Grimshöjmosken. Det är lika snurrigt som det låter.

Även om man skulle ogilla saker Ibn Rushd, IFIS, SUM eller Muslimska Fredsrörelsen gör, som Ranstorp definitivt gör, vore det väl bättre att samarbeta med rörelser som IS och Al Qaida hatar och som försvarar demokratin? Faktum är att om man studerar vad IS och Al Qaidas anhängare säger i Sverige så HATAR de rörelser som de ovannämnda. De är ”demokrater”, ”diskomuslimer”, ”samarbetar med radidah och kuffar” (Shiamuslimer och otrogna) och är ”bögälskare”. Dessutom gillar de ofta sporter och fotboll. Det är sånt en radikal islamist hatar mer än nåt annat.

Anas Khalifa?

För er som undrar hur det skulle se ut om Århusmodellen fullt ut började tillämpas i Sverige så ska jag göra en jämförelse. Det är som om kommunerna och Magnus Ranstorp skulle börja samarbeta med Anas Khalifa, SFM och ännu radikalare imamer av den sort Grimshöjs imamer är.

Problemet är att man på så sätt legitimerar dessa radikala islamisters budskap och makt.

De som arbetar mot radikalisering gör givetvis mer. Men man ger samtidigt legitimitet åt andra radikala islamister som råkar vara mot IS och Al Qaida men delar deras grundläggande syn på världen.

Vad bör man göra istället? En kombination av lagar som fungerar mot terrorism och hat, och förebyggande arbete, vore bra. Idag är det absurt vilket vi kan se både i polisens och myndigheternas flathet mot nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen och IS och Al Qaidas anhängare. De bestämmelser som finns om rikets säkerhet hindrar inte nazisterna att marschera i Almedalen i år och har inte stoppat IS och Al Qaidas öppna rekrytering på nätet. Lagen om hets mot folkgrupp är ett skämt eftersom den lagen inte bedömer IS uppmaningar att ”döda alla otrogna” som hets mot folkgrupp,

Jag har inget alls emot starkare lagar och strängare straff. Att vara en del av en terrororganisations nätverk ska vara straffbart. Att prata om att döda otrogna eller judar ska vara straffbart. Att öppet förespråka IS terror ska vara skäl för sociala myndigheter att omhänderta barnen. Att ha rest ner till Syrien och arbetat för Al Qaida eller IS även om man inte stridit för dem ska ses som ett brott i sig.

Jag tror på ett förebyggande arbete där man arbetar nära moskeerna och de etablerade muslimska organisationerna. Fast man ska ställa krav på samarbetspartners. Man bör inte samarbeta med någon shiamuslimsk moske som vägrar ta avstånd från Ayatollah Khomeini till exempel. Alla församlingar som pratar om stening av homosexuella, avhoppade muslimer, och kvinnor ska man till exempel INTE samarbeta med.

Framför allt så måste vi syna Grimshöjprojektet. Det finns nästan inga kritiska artiklar alls i världspressen om detta projekt. Och ingen journalist har kritiskt granskat det med vanliga journalistiska metoder.

PS

Danmark har nyligen gett fem radikala muslimska hatpredikanter inreseförbud. Det väcker debatt i Danmark. Radikala islamister pekar på att islamhatare inte får inreseförbud.

Även talespersonen för Grimshöjmosken, Oussama Elsaadi, har reagerat och försvarar deras rätt att resa in i landet och förlöjligar begreppet ”hatpredikant”. Quod erat demonstrandum!

 

 

 

Annonser