”Han gjorde ju nåt bra åt Ingemar Karlsson…”

För några år sedan visade jag att Ingemar Karlsson använde falska citat i en av sina böcker. Det jag avslöjade då var att Ingemar Karlsson använde falska citat producerade av antisemiter. Då kom jag i kontakt med personer som mycket gillade det jag gjorde. De var engagerade mot antisemitism vilket jag tycker är bra.

Men snart nog märkte jag att det inte stod rätt till. De var, med rätta, petiga mot varje form av antisemitism men tolererade islamofobi.

Det fanns en grupp på Facebook, Samtal pågår. Den bildades som En reaktion mot olika former av antisemitism. Där skulle det fina samtalet med den artiga tonen premieras. Fint folk fiser inte, ungefär. 

Men admin i gruppen tolerera de grova lögner och grov rasism mot muslimer. Det ansågs kompatibelt med den artiga tonen att prata om muslimer som svartmuskiga våldtäktsmän och terrorister.

Gissa vad som hände då jag påpekade att man tillät en retorik mot muslimer som de aldrig skulle tillåtit mot judar? Jo jag bröt mot protokollet och den fina belevad samtalston man skulle ha där.

Det ledde även till att jag en tid samarbetade med personer som är mer Israel positiva än jag är. Jag gillar Israel men ansåg att det gänget var för okritiskt för israel. Det är ok jag kan samarbeta med folk som är mer okritiskt Palestinavänliga än jag är också. Så länge de undviker de öppna rasismen mot muslimer och judar kan jag det.

Men snart skildes även där våra vägar. Även om de själva höll sig borta från rasism visade de sig tolerera rasism. Där går min gräns.

Ett exempel. När Israels ambassadör var i radio för några år sen generaliserade han om ”muslimer” som hot. Reportern ställde en fråga om ”judar” i negativ bemärkelse. Klumpigt och nåt jag inte skulle göra.

Upprördheten var stor över frågan om judar i detta nätverk. Men när jag visade att ambassadören själv i programmet generaliserade rasistiskt om muslimer fick jag höra att jag var extremist. Och jag blockades av det fina Israelsällskap som samarbetat med mig då jag avslöjade antisemitism.

Livet är förunderligt.  Det bästa sättet att komma fram sig här i världen är att hitta en grupp att alliera sig med och hitta en gemensam fiende.

Nu var jag vass mot Thomas Gur igår. Vassare än jag brukar vara. Och återigen ser jag samma kommentarer som 2011-2012. ”Men han gjorde ju nåt bra mot Ingemar Karlsson”. Ja men hela den debatten äcklade mig också för den visade för mig hur vitt spridd toleransen för islamhat och muslimhat var.

Nu har en av de sista ”vännerna” från den tiden, Eli Göndör, sagt upp bekantskapen. Jag ”attackerade” den vältalig och artiga och supersnälle Thomas Gur. Sticka dolkar i ryggen på sina medmänniskor får man göra om man gör det på ett fint och belevad sätt under ett artigt samtal där man citerar turkiska ordspråk.

Jaja… Det var väntat.

Man kan vara för både tuffare lagar mot terrorism och mot islam- och muslimhat samtidigt. 

Annonser