Socialdemokrater, framtiden är inte ett sömnpiller!

Det är snart val. I september är det ett år kvar till valet. Valkampanjens viktigaste fas kommer inte förrän om ett år. Men året fram tills dess är centralt och viktigt för partiet. Så är det för alla partier. Det är inte under brinnande valkampanj man rekryterar de valarbetare som ska organisera väljare. Det är året innan som man gör det.

Det vill säga nu…

Jag tror på partiets slogan ”Framtidspartiet”. Att bygga bort utanförskap av olika slag kommer att bli en central fråga i valet. Invandrarnas utanförskap med arbetslöshet och segregering måste lösas. Men även det utanförskap som gör att folk röstar på Sd – av ilska för att de upplever att vård och omsorg försämras och Sverige blir otryggare måste vi hitta lösningar mot.

Vi behöver begreppet framtidspartiet men måste ideologisera begreppet!

Hur ska vi bemöta de som säger att samhället håller på att kollapsa? Genom att bara säga att de har fel? Nej det är inte rätt väg.

Det är givetvis inte helt korrekt att Sverige blivit otryggare och att vården försämras. Ta vården och omsorgen som exempel. Man kan inte ens jämföra med 70talet. Då tvångsteriliserade man ännu s.k. ”handikappade” och spärrade in psykiskt funktionshindrade. Varken datorer eller elrullstolar eller personlig assistans fanns för funktionshindrade. Då vårdades de sjukaste och svagaste äldre i långvårdens salar, utan egna rum. Psykvården var en misär. Hemtjänsten enkel och rudimentär och utan hjälpmedel för de som jobbade som ”hemsamariter”.

Men samhället har förbättrats mycket sen dess och med det våra krav. Även 1970 var vården oändligt mycket bättre än på 30talet. Det betydde inte att de som 1970 sa att i hade stora problem och ville förbättra vården och omsorgen 1970 hade fel. På samma sätt har inte de som anser att vi har stora problem idag heller fel.

Ofta bemöter vi de som pratar om problemen i samhället väldigt defensivt. Speciellt i de kommuner och landsting där Socialdemokrater styr, eller om det rör nationella frågor. Då någon påpekar att vården har problem, som t.ex. Kalmar där jag bor, är den första reaktionen hos Socialdemokrater ofta att säga att ”det stämmer inte” och sen visa att vården är så mycket bättre än t.ex. 1990 eller 1970. Eller att lägga all skuld på Alliansen. Det är korrekt på ett sätt, givetvis, men hjälper knappast den som upplever kris och kollaps.

Jag själv har sett problemen i psykvården på nära håll genom personer jag känner. Tro mig, jag tröstas inte av statistik om hur mycket bättre vården har blivit. För bättre är den utan tvekan. Jag oroas av köerna i Kalmars psykakut och den ständiga bristen på personal där.

För att lugna oroliga och överbygga utanförskap behövs lösningar, lösningar, lösningar och ännu fler lösningar! Och givetvis, ovanpå det, en radda fler ideer om lösningar.

Och det är där idén om framtidspartiet kan spela en roll. Vi visar vad vi gjort, hur mycket Sverige förändrats, vilken vår roll är i det och vad vi vill göra framöver. Vi  visar att vi har självdistans och självkritik nog att säga de magiska orden: ”Sverige är inte perfekt, det finns mycket att förbättra. Gå med oss, vi försöker hitta lösningarna och förbättra Sverige. Tillsammans kan vi göra det det ska göras från grunden. Inte uppifrån och ner utan nerifrån och upp! Vi behöver din kritik av vad Socialdemokraterna gör och syn på problemen i samhället. Men ta steget och hjälp oss organisera lösningar på problemen.”

Valium?

Men då är frågan hur det står till med begreppet Framtidspartiet i vår interna retorik. Och tyvärr verkar det som partiet mest försökt skapa ett nytt revolutionerande sömnpiller. Man blir inte precis full av framtidstro när man googlar på hur vi presenterar iden.

Jag har själv tillhört de som ryckt på axlarna åt S och bemött ideer om ”framtidspartiet” med en gäspning.

Trots att själva plattformen innehåller mycket som är bra, så sjuder inte riktigt partiet av ideer om hur vi ska lösa framtidens problem. Och det material vi publicerar kring ”framtidspartiet” känns som sömnmedel. Det är många bilder på leende människor i den video vi gav ut redan 2012 och ord om att vi vill skapa jobb, etc, men sådant räcker inte. Alltför många skakar bara på huvudet, rycker på axlarna, och säger att det är politiska flosker.

Det skrämmande är att kärngrupper som traditionellt stöder partiet börjar resonera så. Arbetarna, LO medlemmarna, stöder mer och mer Sd. Men till och med bland invandrarna hör man mer och mer att ”politikerna bryr sig inte om oss”. En vän, en fd sosse, i Rinkeby jag pratar mer säger att hennes vänner tappar tron på Socialdemokraterna. ”Var ska vi jobba, vi är fast i permanent utanförskap. Arbetslösheten är groteskt stor bland första och andra generationens invandrare”. Hon är för övrigt kvinna, en annan grupp som kan ses som vår kärna.

Det är våra kärnväljare vi pratar om! Vi förlorar många av dem!

Det hjälper föga att tro att kosmetiska namnbyten löser problemen. Att ersätta ett sömnigt koncept om ”arbetarparti” med ”framtidsparti” utan att fylla begreppet med sjudande verksamhet och glädje hjälper föga.

Valiumpartier vinner inga val!

Organisering

Vi bör skapa internt valmaterial som entusiasmerar och skapar en anda av att ”nu fan gör vi det, tillsammans”. Och vi måste tänka om och hitta nya vägar att förmedla budskapet om framtidspartiet, med.

Jag ska ge ett exempel på vad man skulle kunna göra.

På 30talet bekämpade arbetarrörelsen och Socialdemokraterna nazismen och kommunismen genom en massiv organisering av fotfolket och rekrytering av människor. Det var två saker man fokuserade på. Främst av allt demokratin. Det andra var lösningar på krisen med fokuset att skapa arbeten.

Att läsa tidningar och valmaterial från 30talet är fascinerande. Det mest fascinerande är hur man bemödade sig om att förmedla att man försökte lyssna på var röst. Varje medlem var betydelsefull. Möten, motioner, resolutioner, samtal, brev, metoderna var många.

Vi har en annan situation idag än på 30talet. Beslutsvägarna är kortare än någonsin. Det kan vi utnyttja.

Många som går in i partiet har ideer om vad de vill göra. Tyvärr svarar vi på deras engagemang genom att prata om de traditionella vägarna för att förändra partiets politik. Motioner, årsmöten och resolutioner. På 30talet var det relevant, idag med internet och smartphones är det inte nog. Vi bör se över det. Det måste finnas nya sätt att få gehör för ideer i partiet på.

När en person blir medlem och kommer på sitt första möte borde det sitta i ryggmärgen att vi frågar vilka ideer de har att komma med. För alla utan undantag. Vad vill de att partiet ska göra? Har de ideer och lösningar partiet inte tänkt på? Vill de organisera politiskt på nya sätt och med nya metoder? Och det måste finnas medlemmar som suger upp de här ideerna och för dem vidare uppåt. Be dem skriva om det. be dem blogga, skriva på Favcebook, skriva insändare och skriva till tex kommunens S-styrelse med förslaget. När ideerna förs uppåt måste de behandlas och föras uppåt. Mekanismer för det måste finnas.

Vi vill inte rekrytera knapptryckare, vi vill ha idékläckare med vass och skarp tunga.

Och visa att i vårt parti gillar vi mångfald. Du får vara den du är. Det viktiga är inte om du bär hijab eller kippa eller om du hälsar på människor på annorlunda sätt, eller är tatuerad på ansiktet, företagare, långtidssjukskriven, flummig alternativare som bär dreads eller svetsare. Du får vara den du är här, så länge du respekterar andras rätt att vara det de är.

Kritik?

Samma med kritik. Vi måste suga upp kritik, snabbt som fan, och uppmuntra medlemmar och potentiella medlemmar att betrakta kritik som diamanter och guld. Det är värt mer än diamanter och guld för oss. Det är genom kritik och scanning av vad man upplever för problem i partiet och samhället som vi kan ta fram lösningar. Speciellt kritik från aktiva personer som GÖR något politiskt eller för partiet. Speciellt kritik från aktivister bland ”desillusionerade socialdemokrater” ute i samhället. Det är guld värt.

Organisationen för att snappa upp ideer och lösningar bör givetvis på samma sätt uppmuntra medlemmar att komma med kritik.

Men all kritik och alla ideer som läggs fram måste besvaras med att ”prata går ju, men vem ska göra något”? Lösningen på problemen i samhället och i partiet är inte ”någon annan”, det är den som framför kritiken lika mycket som de som tar emot kritiken.

Det finns en massa S föreningar lite varstans i Sverige som borde synas lite mer. Fika och kaffe är en bra svensk metod för organisering av människor. Skapa möten. Bjud in till kaffe och fika var vecka i den lokala S föreningen och arbeta aktivt med att få dit lokala medlemmar. På olika ställen varje gång. I S lokalen eller Folkets Hus men även utanför fabrikens grindar, nära ungdomsgården eller i de lokala utanförskapsområdena.

Skapa möten mellan människor av olika grupper och klasser, se till att mötet om LO:s framtid hålls utanför mosken och mötet mot islamofobi utanför det lokala företaget där arbetarna samlas.

Och finns lokala problem kan man ju med fördel kombinera politisk verksamhet med problemlösning. Det finns inga förbud mot att använda S-lokaler för läxhjälp eller systugor. Om en medlem visar att ett lokalt staket behöver upprustas, ja men då bjuder man in till S-möte och sätter en pensel i handen på folk. Eller behöver en lokal fotbollsplan upprustas? Visa att man löser problem bäst TILLSAMMANS! Utbilda nya medlemmar samtidigt, ge argumenten mot rasisterna! Ta strid för mångfald genom att VARA mångfald.

Det är min vision. Det betyder jobb och ideellt engagemang. Inga medlemmar kan göra det ensamt men i samarbete med varandra kan vi göra det.

Vi behöver begreppet framtidspartiet men måste ideologisera begreppet, fylla det med konkret innehåll som stämmer överrens med vår ideologi. Och vi behöver visa att framtiden inte är ett sömnpiller.

 

 

Annonser