Hur lyckad är den danska Århusmodellen för vårt arbete mot radikalisering?

Att Sverige saknar ett effektivt program för att hantera radikala religiösa extremister och IS-hemvändare är välkänt. Personer som kritiserar regeringens overksamhet pekar gärna på experten på terrorism, Magnus Ranstorp, och framhåller att man borde lyssna mer på honom. Den modell Magnus Ranstorp vill att vi arbetar med är den danska modellen, som ibland kallas Århusmodellen. Därför vill regeringens kritiker att vi ska använda den danska modellen ännu mer. Men är den verkligen så effektiv som det framhålles? 

»Jeg benægter ikke, at IS har gjort det, de har gjort. Men om det er rigtigt eller forkert i forhold til islamiske regler, det kan jeg ikke svare på. (Källa)

”Jag förnekar inte att IS har gjort det de gjort, men om det de gjort är rätt eller fel, i förhållande till islamska regler, kan jag inte svara på”. Personen som sa detta i januari är Oussama Elsaadi, talesperson för den radikala moskén i Grimshöj i Århus, Danmark. För femtioelfte gången i ordningen vägrade den radikala moskéns talesperson säga något negativt om IS.

I Danmark har man de sista åren diskuterat denna moské mycket. Den danska modellen för arbetet mot radikalisering och för att förebygga att ungdomar reser till Syrien och slåss mot IS bygger nämligen helt på staden Århus arbete med denna moské. Frågan som ställs gång på gång i Danmark är hur lyckat arbetet med Grimshöj egentligen har varit, eftersom moskén ännu är centrum för radikala islamister. Ledarskapet har upprepade gånger stött IS och är kända för judehat och homohat och är mot demokrati.

Faktum är att moskén bara vuxit mer och mer ju mer uppmärksamhet man gett den genom ”dialogen” med dem.

Den svenska modellen mot radikalisering är dansk

I Sverige kritiseras regeringen för att vara för passiv. Säkerhetspolisen har ingen kontakt med kommunerna så kommuner inte får veta vilka terrorresenärer som återvänt hem. Dessutom kritiseras regeringen för att de som återvänder inte arresteras och ställs inför rätta. Dessutom kritiseras regeringen för att vilja  hjälpa avhoppade IS anhängare med bostad och social rehabilitering.

Tanken är att kommunen ska förebygga radikalisering och stötta hemvändare så de kan komma ur de radikala nätverken.Detta har man misslyckats rejält med eftersom kommunerna inte får information om hemvändande terrorresenärer eller misstänkta möjliga framtida terrorresenärer, så de har varken kunnat förebygga eller stötta.

Som SR rapporterade förra året:

Efter en utredning av personens behov kan kommunen hjälpa till med boende, sysselsättning eller försörjning.

Det arbetssättet får stöd i en rapport från den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism. Rapportförfattaren, Christoffer Carlsson, menar att en person som vill lämna extremistmiljöer ofta behöver stöd för att kunna göra det.

– Det är en rakt igenom social, ekonomisk och materiell fråga. Du behöver kunna återintegreras på arbetsmarknaden, du behöver kanske ha körkort, skuldsanering och tak över huvudet. När individer lämnar vill de lämna till något annat, har man inte resurser till det så är det svårt att förverkliga det, säger Christoffer Carlsson.

Förebilden för denna modell är den danska Århusmodellen, En av de som sett till att Sverige fått Århusmodellen som förebild är Magnus Ranstorp som är en av experterna runt den Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism, och som även är flitigt anlitad i Danmark.

Vad är Århusmodellen?

Århusmodellen bygger på att säkerhetspolisen inte är en del av arbetet mot radikalisering och extremism. Polisen är inte exkluderad från arbetet mot extremism utan är en del av det, men man vill inte straffa återvändare utan istället hjälpa dem in i samhället igen med socialt stöd, OAVSETT OM DE TAGIT AVSTÅND FRÅN RADIKAL EXTREMISM ELLER INTE. (Precis som i Sverige är det Säkerhetspolisen som utreder terrorism.) Dialog med de radikala moskeerna ingår som en del i modellen,

Arbetet handlar om att förebygga, inte om att utreda brott. Det betyder att den danska säkerhetspolisen, PET, inte är en del av Århusmodellen.

– Det är bara undantagsvis som den information vi får förs vidare till PET, säger Allan Aarslev.

Undantaget är om en person står i begrepp att resa till Syrien och strida, sådan information lämnas alltid till PET.

– Det är inget tvivel om att några av återvändarna har begått straffbara handlingar, men vi kan inte bevisa det. Vi får välja mellan att neka dem hjälp, eller så hjälper vi dem, inlemmar dem i samhället igen och eliminerar på det viset säkerhetshotet. Vi har inget annat alternativ, säger Steffen S Nielsen, konsulent från Århus kommun. (Källa)

Man bör vara medveten om att den modell vi förbereder oss för att använda är en variant av den danska modellen. En urvattnad variant dock. Magnus Ranstorp har flera gånger påpekat att Danmark ligger långt före Sverige i hantering av radikalisering. Vi ligger efter.

Huruvuda denna modell är den bästa att använda eller inte är en bra fråga. Men det är inte den jag vill belysa här. Den anses vara en stor succe eftersom man i staden Århus lyckats förhindra ungdomar att resa till Syrien och Irak. Det har man onekligen, men har man lyckats förhindra radikaliseringen? Är det nog att lyckas förhindra ungdomar att resa till Syrien och Irak för att slåss, eller är de radikala ideerna också ett hot?

Radikalisering bot mot radikalisering?

En central del av modellen är att man involverat radikala islamistiska moskéer i arbetet mot radikalisering. Hur långt man kommit med det i Sverige vet jag inte, men jag tror knappast att man tänkt hoppa över denna centrala del av Århusmodellen.

Som jag skrivit i tidigare artiklar bygger modellen på att deltagarna INTE behöver ta avstånd från terrorideologier och radikal islamism. Tvärtom innebär modellen nära samarbete med radikala islamister som hatar demokrati i Årjus i den sk Grimshöjmosken. Så här sa man i Köpenhamn när man 2015 pratade om att införa Århusmodellen i Danmark.

Anna Mee Allerslev, borgmesteren, koger det ned til, at forskellen mellem arbejdet i Aarhus og København primært består i to ting: »Aarhus har en politisk overbygning, som er tværgående. Og Aarhus samarbejder med Grimhøj-moskeen. Ellers er vores indsats den samme.«

Grimhøj-moskeen har været frekventeret af mange Syrien-krigere, før de rejste ud. Men samarbejdet mellem Aarhus Politi og moskeens bestyrelse har båret frugt og markant reduceret antallet af unge, der rejser ud. (Källa)

 

Al Jazeera skrev om Århus modellen så här.

While the UK’s latest package of counter-terrorism measures includes compulsory participation in a de-radicalisation programme for those deemed to hold radical beliefs, Nielsen said Aarhus’ scheme was voluntary and did not address issues of ideology.

”We don’t spend a lot of energy fighting ideology. We don’t try to take away your jihadist beliefs. You are welcome to dream of the Caliphate. But there are some means that you cannot use according to the penal code here. You can be al-Shabab all you like, as long as you don’t actually do al-Shabab.”

Därför samarbetar man i Århus med den mest radikala mosken i området, Grimshöj, för att undvika att ungdomar dras till IS.

”We think this is the right way,” El Saadi told Al Jazeera. ”Not blaming them and making them feel that they have done a terrible thing and losing contact with them..” (källa)

Om ungdomar hoppat av och lämnat de radikala ideerna vet jag inte. Det verkar som om man medvetet väljer att inte titta på det i Danmark. kriteriet för succe är istället att färre åker ner och krigar och att brottsligheten går ner.

Försöken bekämpa radikalisering genom en annan sorts radikalisering är problematiska. Det ska man veta. De internationella försöken att använda sig av radikala islamister i kamp mot radikala islamister har visat sig ha stora problem. Saudiarabien har ett program mot radikalisering som anses som en förebild av många. Men det programmet har givetvis sina svagheter. Saudiarabien är ju en aning radikalt i sig och har ett kluvet förhållande till terror självt. Mycket riktigt har massmedia rapporterat att mängder av personer som genomgått anti-radikaliseringsprogrammet där har återvänt till slagfältet eller planerat terrordåd. (För exempel på det läs här och här och denna rapport sidan 24, och denna WSJ artikel.)

”Skepticism and concerns about the Saudi rehabilitation model’s methods and effectiveness abound. While some have argued that efforts at reforming religious ideology through use of clerics and reinterpretations of the Quran have been useless because extremist beliefs are largely retained, others have criticized the program for continuing to promote an extreme version of Islam, and argued that a more moderate version of Islam must be actively promoted to increase the program’s effectiveness… (Källa: sidan 20)

Århusmodellen är inte samma modell som Saudimodellen men de har sedan länge haft kontakt med Grimshöjmosken. Det kanske vore en idé att titta på denna moske för att se hur väl man lyckats förhindra radikalisering.

Talespersonens relation till IS

Dansk media har under vintern diskuterat Grimshöj en hel del. Talespersonen för mosken, Oussama Elsaadi, har nämligen återigen uttalat sig om att han inte kan ta avstånd från IS eller säga om det IS gör strider mot islam.

”Jeg benægter ikke, at IS har gjort det, de har gjort. Men om det er rigtigt eller forkert i forhold til islamiske regler, det kan jeg ikke svare på. Jeg er ikke ulama (islamisk lærd, red). Så det er en dom fra mig. Måske siger jeg, at det er dårligt, og så findes der en fatwa (religiøs udtalelse, red.), der giver dem tilladelse. Og jeg vil ikke sige noget mod min religion, så det afhænger af, hvilken situation man er i,… Jeg kan ikke svare og sige, om det er rigtigt eller forkert. Jeg kan ikke sige nej, for jeg kender ikke situationen. Jeg ved ikke, hvilken fatwa de har. Så hvis jeg siger, at det er forkert, så laver jeg måske en fejl.” (Källa)

2015 gick han längre och stödde direkt och öppet IS.

– Jeg håber, at IS vinder, og at vi en dag har en islamisk stat i verden, siger han.

I vil gerne have, at Islamisk Stat vinder konflikten?

– Ja, selvfølgelig.

Når den vestlige verden har erklæret IS krig, så er det ikke en krig mod terror, men mod hele den muslimske verden, mener Oussama. Derfor gør det også ondt, når den danske stat er i krig mod folk i Mellemøsten, siger han.

Samma sak gjorde han 2014, vilket jag skrev om på min blogg då.

”En islamisk stat vil altid være hvad vi muslimer længes efter, derfor kan vi heller ikke lade være med at støtte Islamisk Stat, selvom den kommer med fejl, så må vi se tiden an,” siger Fadi Abdallah med alvor i stemmen.

Talsmanden føjer til, at det undrer hans forening, at verdenssamfundet pludselig har så stort fokus på Islamisk Stats handlinger, når Syriens leder Bashar al-Assad har gjort det samme i 13 år.

Foreningen kan derfor godt forstå Islamisk Stats fremmarch og metoder. Det betyder dog ikke, at  foreningen eller moskeen opfordrer til brug af vold. Men lægge afstand til Islamisk Stat, det hverken kan eller vil man. Jeg spurgte talsmanden gentagne gange gennem vores samtale, om det var rigtigt, og han bekræftede hver gang.

”Vilkårene er jo ikke de samme dernede som her, jeg forstår godt at man dræber folk nu,” siger talsmanden, selv om han giver giver mig ret i, at det, verden har set af Islamisk Stats metoder, er af uset barbarisk og sadistisk karakter.

Dessutom har han förklarat att de franska tecknare som dödades av IS terrorister 2015 var medskyldiga till sin egen död.

Talespersonens förhållande till homosexuella och judar

Oussama Elsaadi vill inte införa ett kalifat i Danmark, utan enbart i helt muslimska länder, säger han. Men  kalifatet ska man kunna döda t.ex. homosexuella och otrogna som vill lämna islam. Han vill inte döda homosexuella i Danmark, eftersom ”islamsk lag” inte gäller mer än i kalifatet, men anser att det är rätt att avrätta dem i det framtida kalifatet…

Men man ska veta att han samtidigt arbetar för att Danmark på sikt ska bli muslimsk genom missionering, och därmed kan det framöver ingå i det kalifat han vill skapa.

Talsmanden mener, at det ideelle islamiske kalifat er en stat, hvor borgerne er trygge og oplever retfærdighed som i Danmark, men hvor samfundet på alle leder og kanter er bygget om koranen og islamiske skrifter.

Og det indbefatter også, at homoseksuelle og frafaldne muslimer risikerer dødsstraf, ligesom det for eksempel kan straffes med håndsafhugning, hvis man stjæler…

Men hvis man forlader sin tro i en ideel islamisk stat, så risikerer man vel dødsstraf?

– Men i vores forståelse handler det ikke om religionsfrihed. Religionsfrihed er, hvis du er kristen eller jøde og får ret til at praktisere din religion. I forhold til muslimer gælder det, at hvis man længe har været muslim og så forlader sin religion, så svarer det til, at man er landsforræder. Og det kan give dødsstraf, men det har ikke noget med religionsfrihed at gøre, siger han.

– Men i Danmark er der ikke et kalifat. Alt det med stening kan man ikke gøre her. Og hvis man for eksempel er utro, er der jo ingen, der kommer og stener dig. I stedet for sharia-straffe i Danmark skal man angre til gud og bede om tilgivelse, hvis man begår fejl. At angre er et alternativ til sharia-straffe, og det er faktisk også muligt at angre i et kalifat, forklarer Oussama El-Saadi.

Kan du forstå, hvis for eksempel en dansk homoseksuel har svært ved at tale med dig, hvis du støtter ideen om et kalifat, hvor han risikerer at blive halshugget?

-Hvis han er nervøs for det, så er han nervøs for min religion. Men jeg vil personligt ikke have noget imod ham. Det er selve religionen, der siger det, det er ikke mig. Man skal ikke tage det personligt, det er ikke mig, der skal straffe ham. Det er religionen, der siger det, fortæller Oussama El-Saadi og tilføjer, at de hårde straffe er meget sjældne i det ideelle kalifat.

– I en islamisk stat skal man altid undgå straffen, hvis der kan drages tvivl. Desuden er islam ikke kun straffe. Men man må acceptere, at der er dødsstraf i et kalifat, lige som der er dødsstraf i USA. Det kan man heller ikke lide i Danmark, men man må acceptere det, hvis man vil bo i USA eller et kalifat

(källa)

Det där med att han anser det rätt att stena homosexuella och tex avhoppade muslimer till döds är något han återkommer till gång på gång.

Hvad er din personlige holdning til stening af kvinder?

– Hvis man ikke er i et islamisk land, som er bygget hundrede procent på sharia-lov, så kan stening ikke praktiseres. Vi bor i Danmark og respekterer den danske lovgivning.

En nazistisk Breivik anhängare som anser att det är rätt att döda muslimer och judar, men som inte vill döda dem just nu, utan i en ”framtida nazistisk stat” där nazisterna tagit makten, skulle vi nog inte vilja ta i med tång. Bör inte vi behandla Oussamas radikala islamism på samma sätt?

Det är egentligen ganska bisarrt att titta på hur myndigheterna gång på gång försöker få de radikala i Grimshöj att samarbeta med alla möjliga. Det ingår i modellen: man ska skapa dialoger och motverka utanförskap. Det finns till och med ett försök att få igång en dialog mellan dem och judar. Men det sistnämnda försöket verkar ha strandat på Oussamas syn på IS. Sist jag kontrollerade vräkte han ur sig antisemitiska tirader i dansk media.

Jag tror inte många skulle anse det lyckat att försöka få igång en dialog mellan nazister och judar för att få ungdomar att vända sig från nazismen, varför har man valt att försöka få igång en dialog mellan de antisemitiska IS anhängarna som leder Grimshöjmosken och judar?

Talespersonens syn på demokrati

För två år sen uttryckte sig Oussama så här;

– Jeg kan sagtens være integreret, selvom jeg ikke går ind for demokrati. Det er mit valg. Man kan sagtens leve her som muslim, uden at man ligefrem skal begynde og stemme om ting, som man ved ikke gavner muslimerne i Danmark, siger han.

Han forstår godt, hvorfor nogle af de danske unge muslimer vælger den væbnede kamp mod lokale regeringshære.

– Styret stormede folks hjem og voldtog kvinderne. Jeg har forståelse for, at folk tager ud og kæmper, det har jeg, siger han, men understreger, at han kun synes, man skal rejse til Syrien for at udføre humanitært arbejde.

En af de unge danskere, der har meldt sig under fanerne for Islamisk Stat, er den danske konvertit Victor Kristensen. Ifølge ubekræftede oplysninger udførte han et selvmordsangreb i Irak, hvor flere personer blev dræbt.

Oussama El Sadi har tidligere kaldt Victor Kristensen for en helt….

– Jeg bruger mine rettigheder til ytringsfrihed til at sige min holdning. Og jeg synes, at hvis han gjorde det for sin tro og for Allahs skyld, så er han en martyr og en helt, siger han.

– Det er hans valg.

Den danska terroristens begravning

Moskéns Facebooksida har länge varit djupt problematisk. Den hette för Ja til moskeen i Grimhöjvej. Idag heter den WAKF Aarhus. I februari 2015 begick Omar El Hussein ett terrordåd i Danmark då han försökte döda Lars Vilks och bryta sig in på en judisk fest. En deltagare på Vilks möte och en jude mördades. Omars begravning var välbesökt och det ifrågassattes av många danskar. Hur kunde en terrorists begravning locka så många ”sörjande”?

Grimshöjsmoskén tog tillfället i akt och återpublicerade en film där en välkänd radikal islamist, Adnan Avdic, säger till danskarna att terrordådet är ”er egen skuld”.

Som ni kan se nedan fick postningen många glada hejarop från moskens vänner.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Adnan är inte okänd för detta gäng, tvärtom. I samma veva som filmen spreds beskrev han den danske terroristen så här till Tv2:

Den her mand havde et hjerte af guld. Som muslimer støtter vi ham. De store terrorister er dem, der fornærmede profeten. Det er de danske tegnere, der er ansvarlige for at opildne til terrorisme. De er terrorister. Det var denne fyr ikke. Han var en helt.

Adnan ansåg att juden som sköts ihjäl fick skylla sig själv precis som deltagaren på mötet med Vilks som sköts ihjäl. Juden och deltagaren på Vilks möten provocerade nämligen profeten Muhammed. Vilksdeltagaren genom att sympatisera med Vilks och juden genom att vara jude. Mycket riktigt hånade han judens begravning, det var ju en begravning av någon som skymfat och hånat profeten, eftersom han var jude.

Omar

 

 

 

 

 

 

Talespersonen om de mördade tecknarna

Adnan ansåg att terrordådet i Köpenhamn 2015 var västs fel. De terroristen dödade bar skulden för att de dödades. Den mördade juden provocerade profeten i och med att han var jude. Den som besökte Vilks föreläsning provocerade profeten genom at besöka Vilks.

Givetvis ansåg de att terrorådet i Paris mot Charlie Hebdo var Charlie Hebdos eget fel.

Samma sak anser Oussama Elsaadi, talesmannen för Grimshöj.

»Jeg siger, det er en reaktion. Vi synes, de provokerer alt for heftigt når de tegner profeten på den måde. Jeg siger ikke, det er rigtigt at skyde Muhammedtegnerne på Charlie Hebdo. Men det er tegnernes egen skyld, og de har betalt en meget hård pris for deres fejl,” sagde Oussama El Saadi, der er blevet en slags talerør for fundamentalistiske islamister fra sit kontor i Gellerup-parken i Aarhus – især efter afsløringerne i dokumentar-serien ”Moskeerne bag sløret” sidste forår.

En till terrorist begravning

Några månader senare fick man hålla i en egen begravning. Då var det deras älskade ”bror” Abu Hamza som begrovs.

Abu Hamza deltog i kriget i Syrien på Al Qaidas sida.

I september 2014 offentliggjorde det amerikanske udenrigsministerium en særlig liste med navnene på to grupper og 10 personer, som var eftersøgt for deres involvering i terror i Syrien og Irak. På listen stod Abu Hamza, der blev beskrevet som »et medlem af et skandinavisk-baseret netværk af ekstremister, angiveligt med forbindelse til al-Qaeda, og som har rejst i Syrien«.

Om prædikanten rent faktisk havde kontakter i al-Qaeda, kom dog aldrig til at stå klart. I juni 2015 døde han af kræft i hjernen.

Summa summarum

Om man vill se hur debatten ofta går bland Grimshöjs anhängare kan man kika på de PDF:er jag lagt ut här: 1)  Grimshöj, stening  2) Oussama, islam

Om svenska regeringen och Magnus Ranstorp gör rätt som förespråkar den danska modellen, vill jag inte uttala mig om. Men vi bör inte införa den utan grundlig debatt. Det finns uppenbarligen en hel del att diskutera. 

Men om man vill nå och bearbeta radikaliserade personer, då behöver man väl föra en direkt dialog med dem, eller hur? Så kanske de som är mer positiva till modellen skulle uttrycka sig.

Jo, det ligger något i det. Men vi frångår en del viktiga principer i hur vi brukar hantera sådant här:

1) Man ger stöd, och hjälp och arbeten och bostad till radikaliserade och hemvändare utan att först kräva att de tagit avstånd från den kriminella miljön. Det brukar betraktas som en av de viktigaste principerna i hur man får någon att lämna kriminalitet och organiserad brottslighet: att de bryter med det gamla.

2) Man riktar sig direkt till de organisationer som samlar de radikaliserade och försöker få en dialog med den.

Det sista är ganska hårresande. Präster besöker mosken, kommunen har dialog, skolorna gör studiebesök, man diskuterar artigt moskens ideer om hur, när och var man bör döda homosexuella. Ja, man gör allt för att de inte ska känna sig isolerade och för att de ska hålla kontakt med omvärlden. Man gör inte samma sak i arbetet mot Hells Angels eller nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen. Inte heller försöker man få igång direkta kontakter mellan de kriminella gängen i förorterna och kommun och polis.

Man har försökt få igång en dialog mellan Grimshöjsmosken talesperson och judar. Det är ganska häpnadsväckande med tanke på ledningens syn på judar. Man skulle skrattas ut om man föreslog en liknande dialog mellan judar och Nordiska Motståndsrörelsen.

Eller är det så att vi gör fel? är det dags för oss att börja bjuda även nazisterna in i stugvärmen? Det kanske är dags att besöka dem när de har öppet hus? Bjuda in dem på kaffe och föra mysiga diskussioner med dem i sofforna om hur, när och var vi bör döda judar? Eller vad anser ni?

Jag har kritiserat modellen förut. (Se här, här och här.) Det kanske inte är de mest radikala vi bör försöka få med och förändra utan vi kanske borde lägga krutet på de som INTE är radikala ännu, men kanske ligger på gränsen. Vi borde kanske ge dem ett alternativ till det radikala. Så arbetar man ju för att få ungdomar bort från vanlig brottslighet, man tar inte kontakt med brottssyndikaten och försöker få dialog och ger de brottsliga gängen legitimitet.

Alla muslimer jag känner tycker att regeringen i Sverige är för flata och mesiga mot de hemvändande IS terroristerna. Kanske det är den känslan av avsky för radikal islamism vi ska arbeta mer med?

Annonser

One thought on “Hur lyckad är den danska Århusmodellen för vårt arbete mot radikalisering?

  1. Ping: Är Århusmodellen mot IS som Fryshusets ”skinheadsstrategi”? – Sverige är inte världens navel!

Kommentarer inaktiverade.