Den identitetspolitiska debatten är alltför svart och vit

Posted on december 10, 2016


Problemet är generaliseringarna och polariseringen.

När man pratar om strukturer måste man undvika att prata som om man menar hela den grupp man analyserar. Ett exempel: inom islam finns stora problem med homofobi. Det gör det INTE ok att skriva att ”muslimer är homofober”. På samma sätt finns problem med rasism bland vita men det betyder inte att det någonsin är ok att skriva att ”vita är rasister”. Inte heller är det ok att skriva att ”vita inte vet något om rasism” eller att ”vita inte kan utsättas för rasism”, för det kan de visst. Finnar, vita judar, vita muslimer, etc kan och har utsatts för rasism av både vita och icke vita.

Den vänsterfundamentalistiska identitetspolitiken drar folk över en kam och skyller på att de pratar strukturer. Vita är problemet, män är problemet, heterosexuella är problemet. Icke vita är de utsatta. Är man svart identitetspolitiker pratar man gärna om sin egen grupp som om den var enhetlig. Svart är bra, vitt är dåligt. Det är t.ex. sällan man pratar om den egna gruppens problem med till exempel rasism.

Problemet med identitetspolitiken är polariseringen. Den manikeiska dualismen att en grupp är god och den andra ond. Världen blir väldigt svart och vit, utan gråskalor och färgskalor och nyanser. Vi vita är inte en enhetlig grupp.

Men vad är vita och svarta?

Men vad är då vita? Är vita änglar eller demoner? Och svarta? Offer eller förtryckare?

Det som saknas i den identitetspolitiska knasvänsterns resonemang om vita är NYANSER. Nej varken vita eller svarta eller muslimer eller indianer är som en grupp änglar eller demoner. Vi har alla problem med rasism, hat, sexism, maktbegär och annat och vi har alla en massa goda traditioner och sidor som bör kunna hållas fram. Att titta på en religion eller på folk med en viss hudfärg, eller en etnicitet, är att se en palett av ideer, känslor, traditioner och handlande som formar gruppen.

Ofta beskrivs till exempel vita som kolonialister och bakom slavhandeln medan svarta var offer för kolonialism och slavhandel.

Den generaliseringen är fel. Ja Europa har stått för den mest extrema kolonialismen och slavhandeln i historien men det betyder inte att man kan dra vita över en kam. Slavhandeln var inte vit. Det var araber och europeer som stod för det mesta av slavhandeln från 1500talet och framåt. Men de var handlare och odlare och fångade ganska få slavar. De som fångade slavarna och sålde dem till araber och europeer var afrikaner från olika afrikanska kungadömen och maktcentran. Söker man de ”skyldiga” för slavhandeln finns de bland de vita, svarta och ljusbruna, bland afrikaner lika väl som araber och vita europeer.

Och kolonialism var inte heller ett vitt europeiskt påfund. Arabisk kolonialism plågades Afrika av långt före europeerna ens kom dit. Och hela den interna afrikanska slavmarknaden, som fanns innan europeerna kom dit på 1400talet, var uppbyggd på lokal afrikansk kolonialistisk grund. På att erövra grannriken och stammar och förslava dem. Eller att göra grannriken till koloniala ”subjekt” som måste betala tribut i form av slavar.

Vit europeisk slavhandel och kolonialism var vidrig men det finns en paradox i Europas kolonialism. Ideerna som kunde göra slut på slavhandel och kolonialismen kom från det Europa som samtidigt plundrade, förslavade och krossade stora delar av till exempel Afrika. Den antikoloniala rörelsen i Afrika och kampen mot slaveriet hade varit OMÖJLIG utan ideerna från Europa. Det var i Europa idén om att stoppa slaveriet för första gången föddes och idén om demokrati, och om att kvinnan skulle kunna ha samma rättigheter som män. Idén att homosexuella skulle kunna ha samma rätt som heterosexuella fanns i vissa stammar men har aldrig uttalats så klart som i Europa.

I samma ”vita” Europa som koloniserade och förslavade föddes de ideer som för första gången ledde till att slaveriet började förbjudas. Det var en revolutionerande tanke.

Samtidigt som livegenskapen började förbjudas i Europa, runt 1800, började man komma till insikt att slavhandeln var fel och slaveriet. Från slutet av 1700talet och framåt stoppas den interna europeiska livegenskapen och slavhandel och även slaveriet avskaffas och både fd livegna och slavar kan bli medborgare för första gången i historien. Det hade aldrig skett någonstans i världen. Det var unikt. Slaveri och livegenskap fanns i olika former bland indianer, bland afrikaner, bland indier och bland stilla havets öar. Men detta var något nytt. Och efter att livegenskapen och slaveriet krossats föddes idén om demokrati. också det i det koloniserande och plundrande ”vita” Europa.

Så nej. Vita är inte demoner eller änglar. Inte svarta heller.

Män

Samma sak gäller givetvis för män. Män är inte en enhetlig grupp som man kan dra över en kam, lika lite som kvinnor är det. Samma med homosexuella och heterosexuella, ingendera grupp är ”god” eller ”ond”. Se till exempel på hur bisexuella betraktats i många homosexuella sammanhang: som ”inte tillräckligt homo”.

Vi måste komma bort från polariseringarna och de enkla förklaringsmodellerna. Världen är inte svart och vit, utan gråskalor och färgskalor och nyanser. Människan och vår historia är extremt komplex. 

Advertisements
Posted in: Uncategorized