Vi behöver visselbåsarna i alla verksamheter!

Posted on juli 8, 2016


I Kalmar har en landshövding tvingats avgå. Östra Småland skrev om det nyligen och påpekade det faktum att ingen hade satt stopp för landshövdingen trots att ganska många visste vad so pågick. östran kallade det ”struktur av feodal typ”.

En struktur av feodal typ, som bygger på rädsla att stöta sig med chefen präglar länsstyrelsen i Kalmar. Det främjar ja-sägare och gör att ingen vågar ifrågasätta eller nämna missförhållanden…

De medarbetare och tidigare anställda vår tidning talat med är inte förvånade över att uppgifterna om Stefan Carlssons skattebetalda sexsamtal var kända, utan att man vågade göra något åt det.

– Alla är rädda om sitt eget skinn. Det är farligt att göra något som kanske inte hyllas högre upp. Det är så långt från visselblåsarattityd som man kan komma.

Jo sådana strukturer känner jag till från arbetslivet. Jag har varit på många arbetsplatser i mina dagar som präglats av att man helt enkelt inte får varna om något går fel, minst av allt då överordnade begår misstag. Även i vården, som är min bransch. Visselblåsare står inte högt i kurs.

I Kalmar Läns fall höll man tyst om det till Sd:aren Thoralf Alfsson begärt fram handlingarna och hotade avslöja det.

Oviljan att fånga upp och behandla problem hänger nog delvis ihop med en management-trend som delvis slagit slint: den om ”positivt tänkande”.

Positivt tänkande, som NLP, med fokus på det friska i verksamheten, och på framtiden, är viktigt. Inom vården har vi numera en egen version av detta: salutogent tänkande. Att fokusera på det positiva och friskhetsfaktorer är jättevärdefullt. Jag har själv studerat salutogent tänkande i min yrkesroll. Men en del tolkar detta som att man inte alls får prata om problem och det negativa. Det ska ignoreras. En värdefull tanke har förvridits till sin motsats och hämmar diskussion om problem i verksamheten,

Jag vet en hemtjänst där det kokade i personalen. Där man var stressade upp över öronen. De skulle ha personalmöte och hoppades få prata om alla problemen. Men så kom chefen dit och överlärd på salutogent tänkande och positiva arbetsmetoder a la NLP sa hon nej till all diskussion om problem. man skulle tänka POSITIVT. Det slutade med att den stressade personalen fick FLER arbetsuppgifter, eftersom det anses positivt att dela ut ansvar. Dagen efter mötet sjukskrev sig två i personalgruppen och cheferna hade INGEN aning om vad som gått fel.

Det sorgliga är att ingen i personalgruppen vågade stå emot chefens vantolkning av salutogen teori.

Så är det lite varstans. Man tar inte tag i problemen för man vill fokusera på det som är friskt, sunt och stärkande. Visselblåsare ses ofta som ganska jobbiga, för de fokuserar på ”fel” saker, på det sjuka, negativa, och försvagande. De blir de där jobbiga typerna som vill älta det som varit och ”inte ser framåt”.

Visselblåsare måste premieras i yrkeslivet och i stat och landsting och kommun. För att vi ska kunna gå framåt rätt måste vi ha en sund grund att stå på. Är grunden inte sund riskerar hela bygget att rasa. Det måste finnas rutiner för anstälda att gå både uppåt, åt sidan och externt, om något är fel och om cheferna inte verkar reagera.

Vi behöver BÅDE det positiva tänkandet, med fokus på friskhetsfaktorerna, och visselblåsarna som vågar säga ifrån när något är fel. Och de som går mot strömmer måste både skyddas och premieras.

 

Posted in: Uncategorized