Har asylmiljonerna gått rätt?

Posted on juni 21, 2016


När regeringen förra året beslöt att ge pengar till asylsökandes svenskundervisning jublade jag. Det var precis vad som behövdes. Och fastän summorna som getts har varit för små har jag varit glad. 55 miljoner förra hösten och 100 miljoner denna vintern. Det räcker ju till 20 timmars svenskundervisning 2 timmar i veckan för alla vuxna som vill ha det.



Så tänkte jag. Nu är jag mest förbryllad. Från min öländska horisont kan jag liksom inte förstå vad som hände. Ja många flyktingar på Öland har fått undervisning. genom ideella krafter och i ett fall genom att flyktingförläggning anställde en svensklärare. Men de berömda regeringspengarna har bara kunnat hjälpa ca 1/5 av de vuxna asylsökande här.

Samma sak här, hör jag från andra håll. Det är fler kommuner där man rapporterar att inte ett studieförbund siktats vid asylboendena. Det finns asylsökande som än idag inte har fått lära sig ett ord
svenska.

I ett försök att reda ut vad som skett har jag börjat undersöka saken.  Och det är rena soppan. Man har låtit varje förbund uppskatta hur många asylsökande nationellt och regionalt man kan ge svenskundervisning och sen har man via Folkbildningsrådet gett regeringspengar utifrån det. Fast mindre än de begärt. Och INGEN har bemödat sig om att samla in uppgifterna om hur pengarna använts. Ja frågar man samarbetsorganisationerna så visar det sig att de har noll koll. Folkbildningsrådet vet inte vad som hänt med pengarna efter att studieförbunden fått dem.

För Ölands del har det betytt att bara ett av de tio studieförbunden, Vuxenskolan, har varit aktiva här. De har gjort bra ifrån sig här men har haft för lite pengar. Det har funnits 2000 flyktingar på ön. Inget av de andra förbunden har visat intresse i att hjälpa asylsökande att lära sig svenska här på ön.

Liknande saker sker i kommuner där fler förbund är aktiva. Studieförbunden söker oftast inte aktivt upp flyktingar ute på förläggningarna. Svaret varför är enkelt. Om det finns pengar för att undervisa 600 av 700 flyktingar och man har en central aktör som fördelar de pengarna kan man få undervisning till alla, men har man istället fyra aktörer med en kvot på 150 var och ringa samarbete, så vill ingen av aktörerna söka efter studenter på asylboendena. Ingen vill riskera att få 600 anmälningar och bara ha plats för 150. Alltså slutar det med att kanske 300 av de 700 flyktingarna i slutänden får undervisning.

Det låter snurrigt och är snurrigt. Det absurda är att man hade kunnat lösa det så mycket enklare. Ge varje flykting en pott på 1200 kronor (eller helst mer), Den ska gå till undervisning i svenska. Då skulle studieförbunden slåss om att få studenter bland de asylsökande eftersom varje student betyder mer pengar in i kassakistan.

Ingen skugga ska falla över förbunden för det de gjort. Jag vet hur bra många arbetat, men jag undrar hur regeringen tänkte. Ska man slussa ut pengar till asylboenden vore det ju bra att koordinera lite. Att låta tio separata aktörer springa omkring och göra så bäst de kan, ibland med samarbete, ibland inte, men utan koordinering känns ju lite så där. Det hade kanske varit effektivare att se det riktiga behovet och fördea utifrån det? Vi ska nog vara glada att ganska många faktiskt fått undervisning, med tanke på hur förutsättningarna sett ut.



Posted in: Uncategorized