Vem bryr sig om Ubers chaufförer?

Posted on maj 12, 2016


Jag är inte egentligen mycket för Ubers låga löner. 100 kronor för en resa i Stockholm. Det betyder kanske 300 – 400 i timmen och det mesta går till Uber med kanske en femtiolapp eller så kvar till chauffören. Det är kanske inte du heller. Men har du funderat något över chaufförernas situation? Varför tar de skitjobb svart för 50 kronor i timmen i plånboken? Och vad ska de göra nu, när de inte kan tjäna de extra pengarna?

Det beror på den gigantiska arbetslösheten bland speciellt flyktinginvandrarna. Det är nämligen extremt svårt att få jobb om man är lågutbildad invandrare och kan dålig svenska. Att vara lågutbildad blond majoritetssvensk med bara grundskoleexamen är inte lätt heller, tänk dig då situationen för en invandrare med bara grundskola bakom sig eller mindre, och som kan dålig svenska.

Strukturell misär

Vi har en gigantisk strukturell arbetslöshet bland flyktinginvandrare. Och detta är ingen nyhet. För 25 år sen umgicks jag mycket med afrikaner i Stockholm. Arbetslösheten bland flyktinginvandrarna var tydlig. Och det berodde inte på att de inte ville jobba, utan på en kombination av att det inte fanns jobb till dem och att de inte visste hur de skulle få jobb (dålig svenska och utbildning.) Några av de jag umgicks med då har än idag inte haft något varaktigt jobb, och deras barn har problem i skolan och nu även deras barnbarn.

Få flyktingar vill inte jobba när de kommer hit. Om man lär känna nya flyktingar så är första frågan nästan alltid hur de kan skaffa ett jobb. De vill inte leva på bidrag. Men det tvingas de. Det svenska systemet ÄR bidrag.

Som flykting förväntas man leva på bidrag, vara tyst, passiv och nöjd, och vänta tills staten ger dem uppehållstillstånd. Därefter ska de leva på bidrag tills de gått ut Svenska för Invandrare. Men även det är lågprioriterat.De vill lära sig svenska, men även det är nedprioriterat i Sverige och en flykting har ingen automatisk RÄTt till svenskundervisning.

Med ett sådant bemötande är det inte konstigt att arbetslösheten blir stor och många får svårt att lära sig svenska. Det är liksom så det lagts upp från dag ett i Sverige.

De som fortfarande har ett driv att skaffa sig jobb söker efter en tid lågbetalda svartjobb som Uber. Det är skitjobb. Men ofta behöver de pengarna för deras familjs skull. Och i många fall höjer det livsglädjen och livskvaliten hos de som jobbar svart.

Att leva på bidrag vill få. Man får nästan inget över efter hyra och hushåll fått sitt. Att plötsligt få några hundra mer per dag kan betyda att familjen kanske kan köpa en dator till dottern som pluggar eller skicka en slant till ens gamla mamma i Somalia. De kanske kan äta gott eller åka till gröna Lund med barnen.

Uber läggs ner av omtanke om de som jobbar för slavarbetslöner, heter det. Men som systemet ser ut i Sverige betyder den ”omtanken” att de där extra hundra försvinner från flera hundra personers plånböcker. Vem bryr sig om chaufförerna?

Jag känner en av chaufförerna. Enligt honom är alla chaufförer han känner långtidsarbetslösa eller personer vars familjer hamnat i deltids-träsket och som är trötta på att leva på bidrag.

Min vän kom hit 2014 och har uppehållstillstånd nu. Han lär sig svenska på SFI men får inte jobb. Han har bara grundskoleutbildning med sig från afrika, och en utbildning som är sämre än den svenska. Men han vill jobba. Han älskar att jobba och hatar att leva på bidrag.

Och kom inte och säg att de kan få nya jobb med nåt statligt åtgärdsprogram. Om så är fallet, varför går barnen till de som gick arbetslösa 1991 också arbetslösa i förorterna i Stockholm? Inte mycket har hänt på 25 år.

I efterhand kan jag nämna att min vän numera har svartjobb som diskare 14 timmar om dagen för 300 kronor om dagen. Den killen valde Uber för att slippa det slitsamma svartjobbet som diskare. Med Uber fick han möjlighet att välja arbetstider själv och tjänade bättre än skitjobbet. Och han mådde bättre. (TILLAGT OKT 2016. Läs även artikeln om strukturell fattigdom och brottslighet.)

Det är inte idealt men Uber var en möjlighet för personer att skaffa sig jobb.

Om man tittar på statistiken är det hjärtskärande. Staffan danielsson skriver:

Andel flyktingar inklusive anhöriga som hade helårsarbeten efter 0-5  års vistelsetid i Sverige var 2013 15 %, efter 6-10 år var andelen 40%, efter 11-15 år var andelen 50 % och efter 16 år och längre var andelen 59 %.

Efter ca 7-8 år har majoriteten haft ett jobb (med eller utan lönebidrag). Efter ca 15 år i Sverige har ca 50% av flyktinginvandrarna blivit självförsörjande med heltidsjobb.

Vi ska titta på statistiken.

Arbetslöshet

Här har ni SVB.s statistik om hur många som förvärvsarbetar efter antal år i Sverige. Men denna statistiken är missvisande eftersom man med arbete räknar att jobbat en timme i veckan regelbundet över tid. Men det ger ändå en viss fingervisning om problemet Staffan Danielsson tar upp.

tid

Nästa tabell visar läget totalt. Hur många av de inrikes respektive utrikes födda har jobb? Så här anger SCB kort och gott skillnaderna i sysselsättningen mellan inrikes födda och utrikes födda.
20131För 2015 lär siffran för hur många inrikes födda som har jobb vara 85%. Utrikes födda med jobb 52%.

Om man kikar på vilken region de fötts i blir det mer skrämmande. Återigen SCB, antal förvärvsarbetande per år, fördelat på ursprungsregion, för de utrikes födda.

Som synes hade 2011 40% av de som fötts i Afrika jobb av något slag (även deltid). 80% av de inrikes födda. ( Statistiken över inrikes födda inkluderar de med utländsk bakgrund, där vi vet att arbetslöshete är högre bland andra generationens invandrare.) Asien ligger näst sämst till (och då ska man veta att östasiater ligger bättre till än västasiater).
områdeOm man tittar på åldersfördelningen är mönstret också skrämmande. Arbetslösheten är hög bland de över 55 år men skrämmande hög bland de med ursprung i Afrika eller Asien. Detta diagram visar förvärvsarbetande fördelat på region och ålder 2011. (SCB)

område-ålder

Danska studier visar samma mönster som i Sverige.

Skärmklipp

Precis som i Sverige är kvinnorna mest arbetslösa. Vilket delvis beror på att kvinnor från afrika och asien är hemma med barnen oftare än danskfödda kvinnor.

Skärmklipp

Utbildning

SCB ger oss statistik över förvärvsarbetande kvinnor och män 30-50 där man tittat på hur många som varit sysselsatta fördelat på födelseregion och utbildningsnivå (nedan). 25% av kvinnorna som bara har förgymnasial utbildning och kommer från Afrika har jobb, mot 40% av de med asiatiskt ursprung och 65% av de inrikes födda. Den statistiken är viktig. Den visar att anledningen till att personer med utländsk bakgrund halkar efter nog FRÄMST beror på bristande utbildning och språket. (Även om strukurell disksiminering också förekommer givetvis.) Värst ute är afrikanerna, tyvärr och kvinnorna. 35% av afrikanska män med bara grundskoleutbildning hade arbete 2011 mot nästan 60% av de med eftergymnasial utbildning. För svenskfödda var motsvarande siffror 65% och 95%. (Det som drar ner svenskföddas statistik är andra generationen invandrare där ofta utbildningsnivån och arbetslösheten är enorm.)

Det är de lågutbildade och arbetslösa som sökt sig till Uber.område-utb

Barnen drabbas

Hur drabbas de nyanlända svenskarnas barn av detta? Ja, som väntat ser man samma mönster hos barnen som hos föräldrarna. Strukturell misär.

FOF skriver:

Om man ser till hur många som inte uppnår gymnasiebehörighet i sitt slutbetyg i nian är mönstret likartat. Under perioden 2007–11 uppnådde 9 procent av inrikesfödda (hit räknas även andra generationens invandrare) inte gymnasiebehörighet. För de utrikesfödda är siffran 35 procent. Mer än var tredje utrikesfödd uppnår alltså inte gymnasiebehörighet, vilket innebär godkända betyg i engelska, matematik och svenska eller svenska som andra språk. Detta är en ökning sedan början av 2000-talet, då motsvarande siffra var 27 procent.

Via FOF hittar jag ett diagram som ni kan se här nedan, som visar hur betygen ser ut för landets nior för personer från olika ursprungsregioner. Rött är Sverige (inrikes födda). Ljusblått är Afrika. mörkgrönt Asien (kom då ihåg att ostasistiska invandrarbarn har högre betyg än västasiatiska). Gult östeuropa.

betyg ursprungsland

Brottslighet

Jag ska visa en sista tabell för er. Det är en tabell som hämtats från BRÅ 2005 som visar misstankar om brottslighet fördelat på ursprungsland. Hur ni reagerar på det som står där säger mycket om er som person, oavsett var ni kommer ifrån och vilken ideologi ni har.  Det säger mycket om er empatiska förmåga. Det säger enormt mycket om er människosyn.

Det är statistik som visar problemen i svensk integrationspolitik idag. Det rör den s.k. överrepresentation som finns för invandrare i brottslighetsstatistiken. Eller rättare sagt över de som misstänkts för brott.

Som ni kan se finns det samma överrepresentation även här. Personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i brottsregisterna. Störst är överrepresentationen bland personer från Afrika (ca 20-27%). Därefter är de från västra Asien (15-18%) värst ute. Alltså exakt samma mönster som vi sett tidigare.

Statistiska samband ska man vara försiktiga med. Men även utan att bunta ihop statistik kan vi konstatera att vissa mönster dyker upp. Personer med utländsk bakgrund har svårare att få jobb, har lägre utbildning, är fattigare och överrepresenterade i brottsstatistiken.

Det behöver inte vara så här. Fattigdomen, arbetslösheten och brottsligheten är i USA LÄGRE bland invandrare än de som är inrikes födda.

Brottsoffer

Ett faktum som nämns för sällan är att invandrare också är överreprensenterade i statistiken över BROTTSOFFER.

Jag ska inte orda mycket om det här utan ber er läsa det Tobias Hubinette skrev om ämnet. Givetvis behövs denna statistik också, om vi bryr oss om offren för brott.

Ja sett ut detta perspektiv med den strukturella misären bland flyktinginvandrare i Sverige så är det inte konstigt att många av dem tog chansen att tjäna pengar med Uber. De kunde gå vid sidan om systemet och få jobb.

Lönen går givetvis inte att leva på. Men det är ingen som levt på den lönen. Lönen har varit ett välkommet tillskott i hushållsbudgeten för strukturellt utsatta invandrarfamiljer som levt på bidrag eller på bidrag och deltidsjobb. Visst kan vi rycka det från dem. Det har vi gjort nu. Men är det någon som funderar över hur de ska få pengar nu? Eller bryr vi oss ens om dem?

PS

Jag har skrivit en hel del om detta tidigare. Här är ett litet axplock. 2015 skrev jag om det i ”när jag ljög för tre eritreaner” och ”arbetslöshet och utanförskap bland invandrare” då jag fokuserade på socioekonomiska faktorer, ”Brottslighet, invandring och det klantiga BRÅ (2010)”, ”Integrationsdebatt eller gnäll, gnäll, gnäll” (2011), ”Dagen efter Sverigedemokraternas invandringsutspel” (2010), ”Klämda mellan Husbyvandaler och politiker med hjärta av sten (2013)”, ”Invandring, statistik och brottslighet och sånt (2012)”, ”Asylpolitiken är ett stort bingolotto (2015)” ”Invandring och brottslighet” (2012), ”Integrationsprojektet (2010)” och ”En invandrad underklass i Sverige och Danmark” (2015). Överrepresentation av utrikesfödda i brottstatistiken (2016).

Posted in: Uncategorized