När jag ljög för tre eritreaner…

Här i Borgholm har vi i Tillsammans Öland öppnat ett cafe och en klädbutik för flyktingarna. Det är många flyktingar här. Man kan köpa kläder billigt. 2,5, 10 kr. I fredags kom det tre eritreanska män till ”butiken”. De bor i en av stugorna på Lundegård, på Öland. En av dem gick i samma sandaler och kläder jag såg honom ha förra veckan. Han hade inga andra kläder än de han gick och stod i. Hans väska sjönk till botten i medelhavets vatten när båten välte. Han kan lite engelska. De andra eritreanernas berättelse vet jag inget om. De kan nästan ingen engelska.

De pekade på en karta över Sverige vi har klämt in mellan damjackorna och halsdukarna. Ivrigt gestikulerade de och bad mig komma över till dem. ”Var är vi”, undrade de.

Jag pekade på Öland. Och de tre eritreanerna blev jätteglada. ”Är vi på en ö”, frågade de. ”Ja”, svarade jag och visade på kartan var vi var, Kalmar var och Stockholm. ”Sverige så långt, långt land och vackert”, också måttade de med händerna för att liksom visa hur långt de tycker Sverige är och hela ansiktet formades till ett enda stort leende som för att understryka hur glada de var att vara i det vackra Sverige.

Jag frågade dem vad de hade arbetat med i Eritrea. De tre hade varit soldater. ”Bang bang, inte bra”, som en sa. Sen sa den engelsktalande att han såg fram emot att få börja jobba. ”Jag vill få mina fyra siffror sen ska jag jobba. Jag hoppas jag kan jobba nästa månad. Kan jobba denna om nån har jobb. Vet du om något ledigt jobb? Jag är bra bilmekaniker. Har lagat stridsvagnar, många stridvagnar”…

Då smärtade något i mig. Jag har sett statistiken. Det är tufft att vara från Afrika i Sverige. Om inget drastiskt sker kommer en av dessa tre unga män att ha fått ett jobb innan 2025. Så illa är det. Tio år efter att man kommit till Sverige har 50% av de nyanlända jobb, generellt sett. De från Afrika har det värre. Exakta siffrorna för eritreaner kan jag inte men det är 20-25% av somalierna som fått jobb efter 10 år och kanske 30-40% av eritreanerna.

Men det kunde jag inte säga till dem. Jag log. Jag sa till honom att det nog tar lite längre tid att få de fyra siffrorna (dvs uppehållstillstånd) men att de nog kan fixa jobb då. Sen höll jag fram mina knutna händer som för att betona min sak och sa: ”det behövs människor som arbetar här”.

Fan vilken lögn. Jag ljög.

De borde behövas men politiken idag är sån att de knappast behövs.

Redan för 25 år sen hade jag dessa samtal med glada afrikaner som kommit hit på jakt efter ett bättre liv… Inget har ändrats sen dess. Redan då ljög jag för dem. Det är det mest humana. Det är liksom ingen idé att göra dem oroliga när de knappt varit i Sverige ens två veckor.

Vår svenska migrationspolitik stinker. Det anser jag trots att jag VILL att vi ska ha en HÖG invandring och ta fortsätta vara generösa och ta emot invandrare. Det säger jag som hatar Sverigedemokraternas naziliknande rasism över allt annat.

I trettio eller fyrtio år har vi vetat att det finns problem att ta itu med. Ett fruktansvärt utanförskap. Arbetslöshet. Problem för barnen i skolan. Brottslighet. Men vi har inte gjort något åt det. År efter år förblir situationen densamma utan att regeringarna kraftsamlar.

Det måste gå att förena en generös politik där vi i Sverige och EU fortsätter att vara öppna för människor i nöd, med en politik där det finns jobb för de som flyr hit, där barnen kan slippa fattigdom, utslagning i skolorna och brottslighet.

35% av alla ungdomar med utländsk bakgrund som börjar gymnasiet slutför inte utbildningen. Bland svenskfödda är det 9%. Betygen i nian för barnen till de nyanlända är lägre än för de svenskfödda. Om eritreanen som var mot krig ”bang bang, inte bra” tar hit sin fru och sina barn kommer risken att vara att deras betyg blir HÄLFTEN av en svenskfödds betyg. Hälften!

Det går relativt bra för Sverige. Ännu är inte läget sådant att man kan kalla det katastrofalt på nationell nivå. Men på individuell nivå är det katastrof. Hundratusentals individer föds i, immigrerar till och lever i utanförskap.

Jag vet inte hur det är för er. Men mitt hjärta skriker! (Därför försöker jag att inte tänka på det för mycket…)

Ok, ja. Ett liv med socialbidrag och med barnen utslagna från skolan och arbetslösa är måhända bättre än ett liv i krigets och diktaturens och fattigdomens Eritrea. Men ska de inte ha möjlighet till något mer än detta. Och vilka problem skapar vi för framtiden med hela grupper av folk från ett och samma land som i princip allihopa, eller majoriteten, är arbetslösa?

Det är åt helvete fel att vi i vårt rika Europa inte kan ta emot fler flyktingar i nöd. Och det är åt helvete fel att vi i vårt rika Sverige och vårt rika Europa inte kan bättre än så här. Vad hände med alla fina ord om gemenskap och att undvika ”vi och dem” tendenser i samhället. Hela samhället är just nu ett enda gigantiskt ”vi” och ”de där, som är nyanlända från vissa hörn av världen och dömda till utanförskap”.

De tre eritreanerna köpte sina varor och gick glada ut. De hade sju kilometer att gå till flyktingförläggningen, men skulle nog handla på Netto först. Tydligen hade de inte fått bussbiljetter eller pengar ännu för de kunde bara köpa några få varor. En köpte skor. En köpte jacka. Smårpylar. Sen vandrade de vidare…

För övrigt kan sverigedemokrater som vanligt ta sig i häcken!

Sverigedemokraterna