Där islamhat och radikal islamism möts

Posted on juli 17, 2015


Konsekvent antirasism och konsekvent kamp mot radikal islamism, är två begrepp som möter mycket motstånd. Vill man uppröra islamhatare eller radikala islamister som kompromissar med homohat eller stöd till terrorism, ska man kräva konsekvent antirasism och konsekvent arbete mot extremism.

GP:s ledarsida skrev om mig igår.Susanna Birgersson förklarade där att min syn antirasistism som inte konsekvent slår lika hårt mot all rasism (Eller som hon skriver: ”åt alla håll”) aldrig kan vara framgångsrik är fel.

Det låter bra, rentav ovedersägligt. Men argumentet är ogiltigt eftersom premisserna är helt andra än de förmodade. Radikala islamister låter sig nämligen inte bevekas av likabehandlingsprincipen. Islamisterna veknar inte av att islamkritik, såväl legitim och balanserad som stollig och hätsk, avlägsnas från det offentliga rummet.

… Den konsekventa antirasismen” är en teoretisk låtsasvärld där människors frihet garanteras av åsiktspoliser och värderingsövningar.”

Mycket lustigt. Jag skriver om rasism och hon svarar med att prata om islamkritik, som jag inte nämnt ett ord om. Islamkritik är inte samma sak som rasism. Det borde väl betyda att hon inte anse att det finns islamofobi? Jaha…. GP förklarar att muslimhat inte existerar! trevligt!

Men… Eftersom radikala islamister inte viker då man undviker islamofobi får man alltså tillåta islamofobi, skriver hon. Jaha…

Om Hanna Gadban och de andra som uttrycker sig islamofobiskt i sin kamp mot hedersvåld skriver hon:

Att hävda att framgången för deras kamp bygger på ett fläckfritt förflutet och att de uttrycker sig respektfullt om islam, är lögn.

Och sen slutklämmen. Konsekvent antirasism är en låtsasvärld.

Det lustiga är att GP anammar ett språkbruk som de som stöder eller kompromissar med de radikala islamisterna också använder.

I den första artikeln skriver Susanna att jag som s.k. priviligierad inte ska komma och kräva tolkningsföreträde om vilka metoder en kvinna som utsatts för hat av radikala islamister och sexister använder.

Det är löjeväckande när han från sin behagliga utifrånposition kräver att de kvinnor som befinner sig mitt i skottlinjen ska uttrycka sig på samma väl avvägda sätt som han själv gör.

Om GP:s ledarredaktion skulle ge sig ut i Göteborg och prata med radikala islamister eller deras stödtrupper skulle de se att de har ett liknande tänkande.

Om man påpekar för dem att en grupp religiösa extremister sprider hat mot homosexuella, judar, eller kvinnor. Eller om man protesterar mot att grupper av människor flaggar IS flagga eller jihadflagga får man höra att ”det där har du som vit icke muslim inte rätt att sätta dig till doms över”.

Enligt dem är radikala islamister utsatta för muslimhatet i samhället. Något de nog onekligen känt av (även rasister kan vara utsatta för rasism). Det gör att de hamnar i ett underläge. Utsatta för sexism och rasism anser de att det är oförskämt och hatiskt att kräva att säga att de ska uttrycka sig utan homofobi eller rasism.

Deras utanförskap och det förtryck de mött ger dem alltså frikort. På samma sätt som Susanne anser att Gadban har frikort att vara rasist, på grund av det förtryck hon mött.

Och om man då påpekar för de som stöttar radikal islamism att det är extremt viktigt med konsekvens, får man inge gehör. Om man påpekar att det är viktigt att alla som vill ha nolltolerans mot mot islamofobi är konsekventa och säger nej til sånt soml judehat, homohat, rasism mot ”kuffar” och stöd till al qaida och IS, får man höra att man är oförskämd och hatisk som kräver det.

Jag har haft otaliga diskussioner med apologeter för radikal islamism. Om man påpekar att konsekvent kamp mot hat och rasism betyder konsekvent kamp mot radikal islamism också, säger de: ”Hur vågar du sätta dig på dina höga hästar och komma med din hatiska ”konsekventa antirasism”. Du har INGEN rätt att komma och säga hur vi muslimer ska bete oss, minst av allt eftersom vi är utsatta för hat från alla håll och kanter.”

Touché, som man brukar säga!

Och så är det hela tiden. Samma med de som kompromissar med radikal islamism. ”Jamen det är väl inte så farligt med IS-flaggan, islams trosbekännelse står ju på den”, ”Ja han vill stena muslimer, men det är vår religion”, ”ja jag citerade en al qaida men jag var arg på islamhatet i samhället”, etc, etc.

Islamhatare och radikala islamister må vara varandras svurna fiender. Men i en sak tar de varandras händer och gör gemensam sak: i kampen mot KONSEKVENT nolltolerant arbete mot rasism och i kampen mot nolltolerant KONSEKVENT arbete mot ALL islamistisk extremism (som tex homohat, stöd till terror och kvinnohat). 
 

Ändamålet helgar medlen, heter det. Nej så fan heller!

Konsekvens är nämligen rasismens och extremismens värsta fiende!

PS

Radikala islamister har en förmåga att svara ”kritiserar du muslimer” så man säger något negativt om IS och andra terrorister. Som om IS är muslimer. Argumentation på glid. Susanna har en förmåga att säga ”kritiserar du islamkritik” då man säger något negativt om islamofobi (rasism). Det är intressant.

Posted in: Uncategorized