Radikal islamism är fascism och ultranationalism

Posted on juli 12, 2015


Den mest extrema radikala islamismen, runt Al Qaida och IS (islamska Staten) ses ofta som något annat än nationalism. Som nationalismens motsats. Så är det för att den radikala islamismen vill upplösa de nationer som finns nu och skapa en gemenskap bortom nationen. IS, t.ex, är hatiska mot nationella flaggor och nationella självständighetssträvanden. De hatar den palestinska flaggan till exempel.

Myten om det ”antinationalistiska” islam lett till att många antirasister inte ser radikal islamism som ett problem likt nationalismen. Ja, många anser till och med att radikal islamism är nåt ANNAT än nationalism.

Definitionen av nationalism klassiskt sett är att en grupp människor delar samma etnicitet, kultur, historia, språk och en geografisk enhet. Men nationalism det är inte den enda definitionen. Nationalism är inte beroende av samma etnicitet. Sverigedemokraternas definition av nationalism är gemensam kultur och gemensamt språk samt var man har sin identitet och lojalitet.

Sverigedemokraterna definierar den svenska nationen i termer av lojalitet, gemensam identitet, gemensamt språk och gemensam kultur. Medlem av den svenska nationen kan man enligt vår uppfattning bli genom att antingen födas in i den eller genom att senare i livet aktivt välja att uppgå i den. Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige av svensktalande föräldrar med svensk eller nordisk identitet.

Utifrån den icke genetiska definitionen av nationalism är radikal islamism också det.

Det finns ett ord som ungefär motsvarar begreppet nation och nationalism i arabiskan, nämligen ummah.

Ummah – nationen

Rent språkligt lär ummah bäst översättas med ”folket” och det är strikt definierat som de som har gemensam religion, historia, språk, historia, ideologi och lojalitet. Den klassiska definitionen av ummah stämmer alltså ganska bra överens med den klassiska icke genetiska versionen av nationalism och nationen.

Så långt är det ganska okontroversiellt. Man kan erkänna att en nation (eller ummah) finns utan att det blir besvärlig nationalism.

Problemen uppstår när man placerar sin nation HÖGRE än alla andra nationer i världen (vi är bäst) i kombination med att man skapar en nationell myt om nationens återfödelse, om nationell rening och nationell expansion. Detta kombineras alltid med idéer om ”hot” mot nationen från andra folk och nationer och olika tankar om personer och grupper som bör uteslutas ur nationens gemenskap. Ofta existerar också undergångsscenarion om hotet av ”nationens undergång”. Hotet om undergpng kontrasteras ofta mot en ”guldålder” för nationen man vill återvända till.

Problemet med Sd är inte definitionen av fascismen ovan utan att de går längre än denna definition, det gör Sd ultranationalistiska (om än inte lika extremt som radikala islamister). De pratar bland annat om äkta och oäkta lojalitet till nationen och skapar ett vi mot dem.

Henrik Arnstad har utmärkt visat på detta. Han refererar till Roger Griffins definition av ultranationalism och fascism.

Fascism är en typ av politisk ideologi vars mytiska kärna — i dess olika gestaltningar — är en folklig ultranationalism inriktad på nationens återfödelse.

Exakt så. Och utifrån den definitionen är den radikala islamismens ”ummah” det.

IS (Islamska Staten), Al Qaida och andra radikala grupper vill skapa en nation. De vill ena alla muslimer under en flagg och en kalif i ett kalifat. De vill ena det som beskrivs med ordet UMMAH, dvs den muslimska ”nationen” eller ”gemenskapen”. De ställer sig som bättre än alla andra och har skapat myter om nationens återfödelse, kalifatets återuppståndelse. Ummahn ska återta det den var förr, under storhetstiden. Man vill expandera och se till att hela världen omfamnas av denna ummah. Det dagspolitiska läget beskrivs med undergångsscenarion. Ummahn är hotad inifrån (av musik, homosexualitet, omoral, falska muslimer, etc) och utifrån (av USA, Europa, de kristna, etc).

Givetvis bör denna islamistiska ummah styra över alla andra nationer (och sluka upp dem) i sann imperialistisk anda. De starka nationen bör kontrollera de svagare.

Innanför ramen för denna ummah vill man bygga en nation byggd genom likriktning, utan demokrati, där eliten styr. Där samhället drivs framåt av enighet och lojalitet. Alla har samma moral, religion och strävan. Alla har samma identitet och en nationell solidaritet uppstår.

De som vägrar foga sig under denna anda av gemensam strävan ses som fiender och ska utrotas. Homosexuella stenas, äktenskapsförbrytare dö, etc, etc. Eventuella kristna och judar som bor i denna ummah ska kontrolleras och på sikt fås att bli muslimer.

Och i allt ska nationens intresse sättas främst och nationens intresse är att i allt följa Gud, Allah(som nationens ledare definierar det)

Man kan förlora gemenskapen med nationen genom att byta lojalitet och religion. Men det är strikt förbjudet och ska också bestraffas med döden.

Rasism

Konsekvensen av fokuset på ”den egna” gruppen, tron på den egna gemenskapens förträfflighet och myterna om pånyttfödelse, hotet utifrån och inifrån och likritningen, är alltid rasism, i den klassiska nationalismen.

Så även i radikal islamism.

Alla som inte följder den rätta religionen är ett hot. Det är alltså ett religionshat av samma sort som tex islamofobin. Det är hat mot religion även om det i detta fallet rör sig om hat mot ALLA religioner och inte hat mot en religion. Alla otrogna misstänkliggörs som hot. Dessutom alla som inte följer ”den rätta läran”, som i IS fall då shiamuslimer, sufister och de flesta sunnimuslimer döms ut som ”icke troende” eller förrädare.

De myter, de hotbilder och de negativa generaliseringar som uppstår i hatet mot ”de andra” gestaltar sig EXAKT som rasistiska myter. Det är globala konspirationsteorier om ”kuffarnas” (de icke troende) konspiration mot islam, myter om vad icke troende gör, generaliserande tal där alla kuffar beskrivs som onda, farliga, som man inte ska ha någon gemenskap med. Som hatar en och vill en illa. Faktum är att i det mesta som skrivs om kuffarna hade man kunnat byta ut ordet mot judar, muslimer eller romer, och det hade låtit som klassisk antisemitism, islamofobi eller antiziganism.

De som inte anpassar sig till denna ”ummah,  eller som ses som hot, ska bekämpas.

Detta är klar ultanationalism och rasism (eller något som extremt mycket liknar rasism).

Därför är det så farligt när man reducerar den radikala islamismen till att handla om ”extrem religion” och ”hat mot demokrati”. Det är mycket mer. Då missar man den mytiska kärnan i den radikala islamismen, kampen för nationen, ummah. Man missar också det extrema hatet mot ”de andra” som definierar denna nation.

Det är på hög tid att vi betraktar radikal islamism som vi betraktar islamhat, judehat och annan rasism, och som vi betraktar ultranationalismen. För utan rasism och ultranationalism hade det inte funnits nån radikal islamism. Utan kampen för kalifatet och de imperialistiska tankarna om att expandera kalifatet och utrota ”kuffarna” hade det inte funnits nåt IS.

Radikal islamism är mer än hat och religiös galenskap, det är nationalism, och därmed också fascism, i sin mest extrema och hatiska form.

PS

Det bör betonas att i sig är begreppet ummah lika lite som begreppet nation problematiskt. Problemet är när ummah och nation används i ultranationalistiskt syfte. Radikala islamisters definition av ummah är problemet.

Posted in: Uncategorized