Ur en kommentar till en vän på facebook.
Henrik Arnstad är en person som väcker debatt och ont blod. Nu senast med uttalanden om Danmarks ”naziförflutna”. Det har väckt debatt. Och var lite olyckligt, Att ryta att danskarna inte gjort upp med sitt naziförflutna är en lite väl enkel syn på problemet med rasism i Danmark, som inbjuder till hån. (Johan Westerholm punkterar den myten bra i en artikel.)
Men Arnstad har rätt i sak om Sverigedemokraterna och om det Danske Folkeparti. De ÄR fascistiska rörelser. Och gapig kan nog även jag till mans verka. :-)Men Arnstads bok har ett stort problem. Han berör inte hur fascismen förändrats och vilken syn vanligt folk har på vad som är fascism.
Kampen mot fascismen på 30-talet var kopplad till demokratifrågan. Precis som kommunismen var. 90% av argumenten mot fascism och kommunism då handlade om att ta ställning för demokrati. Det är bara att öppna random bok eller tidning från 30-talet så ser man det. Sossarnas framgångsrika antinazistiska retoriska arbete handlade om demokrati, demokrati, demokrati, t.ex.
Men efter andra världskriget började både fascister och kommunister i väst att radera de där demokratifientliga styckena i sin ideologi. Ideologierna förändrades till sin retorik och sitt utseende. Eftersom 90% av argumenten mot kommunism och fascism handlat om demokrati är frågan givetvis då: finns ingen kommunism eller fascism längre och är de helt demokratiska?
Nej fascismen hade fler ideer än bara antidemokratiska sådana. Ultranationalismen. Vi och dem tänkandet. Främst av allt. Kommunismen hade likriktningen och socialiseringen.
Det finns en kommunistisk ideologi och en fascistisk ideologi, som visar att fascism är fascism och kommunism är kommunism även om kommunistiska partiet säger sig vara för demokrati och samma gör Sd.
Vad denna ideologi är i fascismens fall visar Arnstad bra. Om man tvivlar kan man läsa Sd.s principprogram så ser man klart och tydligt fascismen hos Sd.
Men han är totalt okunnig eller struntar i den uppfattning om fascism som de flesta människor har (hat mot demokrati) eftersom han inte vet mycket om 30-talets strider mot fascism och nazism. Gemene mans idé att fascism är liktydigt med hat mot demokrati kommer ur den kamp som fördes på 30-talet. Så ra lyckades demokratins vänner bekämpa fascismen då att vi än idag tror att fascism = antidemokrati.
Sen präglas både fascistiska och kommunistiska rörelser idag av ett vi och dem tänkande. Varken kommunister eller fascister har HELT lämnat sitt gamla arv, om vi ska vara riktigt ärliga. Demokratin är inte total enligt dem. Det finns vissa röster som är mindre värda eller som man bör sortera bort. Det finns folk som ”inte är äkta svenskar” eller ”inte äkta arbetarklass”. Sånt lyser igenom i Sd:s retorik. Det finns antidemokratism i Sd.s ideer än.
Inte konstigt då Sd grundades av gamla nazzar och SS-soldater och hade en gammal nazze som första språkrör.
Räcker ”antifascism” idag?
Men löser vi problemen i Sverige idag genom att bara skrika ”fascister” till Sd? Nej!
Vi har skrikit ”fascister” till Sd sen 1988 nu utan att Sd har krympt. Det behövs något annat. Det betyder inte att det är fel att kalla spadar för spadar och fascister för fascister.
Återigen som på 30-talet.
Retoriken mot fascism handlade om demokrati. Men i praktisk handling låg fokus på något annat. Studerar man dokumenten bakom allt som gjorde ekonomiskt och politiskt på 30-talet handlade det om att höja levnadsstandarden, lösa problemen i samhället. DÄRIGENOM skulle nazzarna hållas stången.
Saltsjöbadenavtalet. T.ex. Dess historia är ännu ganska oskriven. Varför ville man ha arbetsfred? Jo för att hålla nazzarna stången. Man ville inte ha en nazikupp i Sverige eller ha nazister med 30% av rösterna.
DET är vad som saknas nu. Lösa problemen. Ekonomiskt och politiskt.
Istället för att lösa problemen i samhället ser vi att alltfler säger att ”vi måste öppna våra hjärtan”, dvs sänka levnadsstandarden. Det går stick i stäv med klassisk svensk antifascism som på 30-talet handlade om att HÖJA levnadsstandarden. Att visa att myten om ”vi och dem” var fel. ”Vi och dem” kan samexistera och ekonomin går ändå framåt, var poängen då.
Men Arnstads bok om fascismen är ändå en av de viktigaste böckerna jag läst.
Demokrati 