Åsa Linderborg och att välja Hitler mot Stalin eller Stalin mot Hitler!

Posted on april 16, 2015


Bör man i kampen mot nåt man anser vara ett större ont, alliera sig med ett mindre ont? Ja sa de som på 30-talet valde att stödja nazityskland mot Sovjet. Ja sa de som valde att stödja kommunismen mot nazityskland på 30-talet. Men ja säger även Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg som säger att an borde stött Sovjet mot nazityskland redan på 30-talet.

Åsa Linderborg fortsätter att skriva om kommunismen och Sovjet.

Tidigare har hon skrivit att hon ansåg att de västliga demokratierna redan 1938 borde allierat sig med Sovjet mot Hitler.

”Sovjet försökte bygga en front mot Tyskland med bland andra England, Frankrike och Polen. Polen sa nej, eftersom man inte kunde tänka sig att ryssarna skulle få marschera genom landet. I stället ingicks i september 1938 den så kallade Münchenöverenskommelsen mellan Tyskland, Storbritannien, Frankrike och Italien. Sovjet var inte inbjudet, vilket stärkte Moskva i uppfattningen att de andra håller på att bussa Hitler på oss.”

Nu drar hon liberaler över en kam och ansåg att de alla, oavsett om de var mot nazismen eller ville kompromissa med nazisterna, indirekt stödde fascismen, eftersom de inte ville alliera sig med Sovjet.

Borgerlighetens agerande på trettiotalet erinrar i vissa avseenden om dess nutida förhållningssätt till högerextremismen. Man fruktade den röda fanan mer än den svarta skjortan, eftersom de röda hotade den heliga privategendomen – den rättighet som liberalerna anser vara samhällets fundament. De svarta hotar livet självt, men för liberaler är privategendomen heligare än livet.

Mönstret går igen i dag.

Kort sagt: var det inte bra att Sovjet var med och stoppade nazismen och borde inte man allierat sig med Sovjet innan kriget bröt ut 1939, frågar hon.

Sovjet var ett mindre ont än nazityskland, skriver hon, Sovjets ledning och folk hade ju ”en önskan att krossa Hitlerregimen”…

Vill hon veta hur de tänkte som stödde nazityskland på 30-talet ska hon se sig i spegeln. För de resonerade exakt som hon gör: ”nazityskland var ett mindre ont än Sovjet och Hitler och tyskarna hade ju en önskan att krossa Sovjet”.

Verkligheten var mer komplex än så.

För eftervärlden kan det tyckas självklart att nazitysland var lika vidrigt eller vidrigare än Sovjet. 1938 var det långt från självklart. 1938 pågick Stalins och kommunisternas stora massmord för fullt. Det skedde ganska öppet och Stalin sa öppet i sina skrifter och tal att han var för massmord, precis som Lenin tidigare gjort.

Jag skrev om det i en artikel i januari, som ni kan läsa här.

Nazityskland hade inte börjat med massmorden ännu. De hade mördat ungefär lika många som en genomsnittlig konservativ diktatur.

Därför var det en hel del, även liberaler, som sa att de västliga demokratierna borde alliera sig med nazisterna och göra slut på kommunismen. Ja de förföljde judar och var för diktatur, men de var ju inte lika onda som kommunisterna, sa man…

Det krävdes visionärer för att förstå att nazitsykland skulle bli lika vidrigt som kommunisternas Sovjet. Tack och lov fanns de visionärerna i de flesta partierna i demokratierna vid den här tiden. Socialdemokraterna gick ut mot både Sovjet och nazityskland och jämställde nazism med kommunism. Samma gjorde de flesta liberaler. De konservativa var delade men många hade modet att jämställa nazismen med kommunismen, trots skillnaderna då i antalet massmördade

Åsa Linderborg må hata det, men det var visionärt och framsynt att jämställa nazism och kommunism på 30-talet. Det visade att man tog nazihotet på allvar. Men det var kontroversiellt att jämställa nazisterna med massmördarna i Sovjet.

Både Frankrike och Storbritannien sa nej till BÅDE Sovjets och nazitysklands förslag till allianser mot den andra diktaturen.

1938 var inget 1941. 1941 fanns det inget val. Demokratierna var tvungna att alliera sig med Sovjet. 1938 fanns ett val. Då kunde de välja bort naztyskland och Sovjet. Då fanns fortfarande alternativ till att alliera sig med de potentiella massmördarna i naziyskland och det pågående massmordet i SVovjet.

Åsa Linderborg tycker helt tydligt att det var fel.

Därmed visar hon att hon står närmare de naziälskande liberalerna och konservativa på 30-talet än hon kan tro. Hon är samma skrot och korn som dem, och är beredd att stötta ett massmord mot ett annat om det skulle behövas…

Fiendens fiende är absolut inte automatiskt en vän!

Läs dessutom det jag skrev på 30-talet om vad man visste om Sovjets massmord 1938.

Posted in: Uncategorized