Religionskritik eller rasism?

Posted on januari 16, 2015


Var går gränsen mellan satir och hat samt hot? Var går gränsen mellan religionskritik och rasism. Vilken sorts kränkning är det berättigat att eventuellt lagen ska gå in och stoppa? När bör en tidning inte publicera en viss bild eftersom den riskerar att kränka någon?

Det är inte så enkla frågor.

För det första är en kränkning inte något som spelar minsta roll. Om vi börjar ta hänsyn till människors känslor av att blir kränkta är vi HELT fel ute.

Visst känner sig en person som kallas negerjävel sig oftast kränkt. Men det gör även många kristna och muslimer som får höra att jag anser att Gud gillar homosexualitet. Det gör de som ser avbildningar av Moses, Jesus eller Muhammed tillsammans med homosexuella i positiva avbildningar.

Till exempel brukar jag ofta jämföra islamofobi och homofobi. Jag säger att jag anser att samhället inte ska tolerera att organisationer eller religiösa samfund diskriminerar muslimer eller homosexuella. Om de gör det ska de inte få statliga stöd och bör frysas ut av alla vettiga människor. Det är flera religiösa muslimer som skrikit högt efter detta och sagt att jag DJUPT kränkt deras tro.

Kränkt kan man bli av allting. jag känner många liberaler som djupt kränks av allt Vänsterpartiet gör och flera Vänsterpartister som kränks (och kräks) så fort de hör ordet liberalism.

Och många sverigedemokrater blir KRÄNKTA i djupet av sin själ av att man säger att islam är en del av svenska kulturen. Och det finns kristna som kränks så in i HELVETE i djupet av sin religion av dialogen mellan kristna och muslimer.

Vems kränkthet är mest värd?

Ett samhälle kan inte ta hänsyn till känslor av kränkthet. Det måste utgå från andra kriterier. Nämligen konkret hat och konkreta hot. Förtal mot individ och mot grupp.

För det andra är gränsdragningen mellan tex satir och hat inte helt lätt. Gränsdragningen är svår. Lars Hillerberg är ett bra exempel. Dan Park ett annat. Vad man kan säga är att det finns en skillnad mellan kritik och satir av judendom och islam och kristendom och hat mot enskilda individer eller mot UTÖVARNA som sådant. Det finns en skillnad mellan att avbilda fundamentalister och avbilda alla troende. Dessutom är det avgörande om de uttrycker stöd för rasism eller inte. När Lars Hillerberg i en satir öppet stödde Ahmed Rami och radio Islam gick han över gränsen. Dan Park har både förtalat och faktiskt i praktiken hotat individer och grupp med sin konst och sin ”satir”.

Där kan man använda Charlie Hebdo och Lars Vilks som ett annat exempel. De har båda olika utgångspunkter. CH har länge drivit med rasister och vägrar ta i Nationella Fronten ens med tång. Lars Vilks har förändrats under åren och umgås numera med rasister. Men ingen av dem går över gränsen.  (Ja ni läste rätt. Vad var en rondellhund 2007. Var en rondellhund något negativt i Sverige? En rondellhund var nåt som placerades i en rondell som alla körde runt, runt runt…)

Bilden här nedan är intressant. Ser ni skillnaden mellan de översta exemplen och ”förolämpa Muhammed”? Att förolämpa Jesus eller Gud betyder inte att man aktivt riktar hat mot miljarder kristna, man ifrågasätter ett trossystem. Att rita en bild på Muhammed är inte samma sak som islamofobi mot alla muslimer.  Att förolämpa Gud eller Moses är inte antisemitism.

10926394_10152922870617752_872109963852826687_n

För att få lite perspektiv på det hela brukar jag jämföra med politiska ideologier. Jag tror på Gud och har respekt för alla troende och icketroende. Men jag ser inte min tro som något som ska särbehandlas på nåt annat sätt än min tro på liberalismen. Jag vet att religiösa ofta ser sin tro som finare och viktigare än låt oss säga socialism eller konservatism, men nån större skillnad finns inte.

Om vi tar konservatism som exempel så gillar jag VASS satir mot konservatismen. När nyligen Alice teodorescu tog över GP:s ledarredaktion skämtade jag rått om det absurda i att kalla sig liberal och konservativ (det är varandras motsatser traditionellt sett). Men jag ogillar extremt mycket att man drar alla konservativa över en kam och demoniserar dem. tex säger att alla konservativa är rasister eller alla konservativa hotar samhället. ”Skjut alla konservativa” som nån vänsteridiot skrev, är för mig lika vidrigt som ”skjut alla judar”.

Men det finns en konservatism jag häcklar på ett mer brutalt sätt. Det är de konservativa extremisterna. Sverigedemokraterna är ett exempel på detta. Konservativ extremism, som traditionellt sett har inslag av homofobi, sexism och rasism, häcklar jag gärna.

 ‘


De här två bilderna kan tolkas som att man drar alla konservativa republikaner i USa över en kam och kallar dem rasister. Men det är inte så. De är riktade mot EXTREMISTERNA. Mot konservativ extremism. Men eftersom det är satir kan man inte bifoga en liten brasklapp i ett hörn om att ”denna bild riktas enbart mot konservativa extremister”.

Om man börjar häckla vänstern och säger att ”vänstern förstör Sverige” eller att socialism är fascism så reagerar jag också. Då skiljer man inte mellan extremisterna, de kommunistiska socialisterna, och alla andra socialister genom historien. När man drar alla liberaler över en kam reagerar jag eller när man demoniserar dem och säger att alla liberaler har en rasistisk agenda.

Men att häckla, kritisera, göra satir om ideologin liberalism är helt ok.

Lika ok måste det alltid vara att häckla, kritisera och göra satir om kristendom, islam och judendom.

En bild på en muslim som säger att hen ska ta och dricka lite ur rasismflaskan. Eller en bild på en typisk muslim omgiven av kalashnikovs och bomber är alltså INTE i sig automatiskt rasistiska, lika lite som teckningarna ovan automatiskt är hat och hot mot alla republikaner och alla konservativa. Inte heller nåt så extremt som att håna nån som en typisk ”konservativ” (som Burns).

”Jag ifrågassätter inte påven” eller ”jag lovar att inte ifrågassätta koranen” är en bra jämförelse.

Givetvis ser jag på kritik av liberalismen på samma sätt. ”Skjut en liberal” är för mig lika vidrigt som att skriva ”skjut en muslim” och att generalisera om att ”muslimer förtrycker ” är lika generaliserande som ”muslimer förtrycker”.

Men… Generaliseringar om att skjuta liberaler eller muslimer och generaliseringar om att alla muslimer är onda eller alla liberaler är onda skulle inte jag hantera på samma sätt. Det ena är hot och hat. Det andra en fördom. Jag är mot båda, men det förra kan vara anledning till polisanmälan.

Gränsdragning är ingen enkel sak.

Om man gör det till en enkel sak ”jag är kränkt, ta bort kränkningen” så är man fel ute. MYCKET, MYCKET fel ute. Då kan vi packa ihop samhället för gott och lägga ner all fri press för alla kan kränks av precis allt. Man måste utgå från hot och hat inte från enskilda personers känsla av kränkthet. (Även när det gäller rasistiska hot och förtal.)

För att se hur vi ska hantera religiös satir måste vi sluta betrakta religion som något vi bör särbehandla. Vi bör snarast jämföra det med politik, är min fasta övertygelse.

Men ja, gränsdragningen är svår när vi pratar satir. När blir en bild på en muslim med en bomb eller en kristen som kastar sten på homosexuella eller en jude som dödar palestinska barn, till hat och hot? Det är inte enkelt och beror mycket på kontext. Det är helt korrekt att göra satir om religiös extremism.

Men en sak är säker. Ju mer vi pratar om att respektera folks vilja att slippa bli kränkta, ju närmare kommer vi yttrandefrihetens död i Sverige! För den dag vi börjar ta hänsyn till muslimer och kristna som kränkts i sin tro löper vi stor risk att tvingas tolerera sverigedemokrater som kränkts av muslimer och extrema ateister som kränks av kristendomen och den religiösa friheten är hotad.

Posted in: Uncategorized