Varför finns det palestinska flyktingläger ännu?

Posted on juli 29, 2014


”Only those refugees who ended up in Jordan were given citizenship, while the rest of the millions of Palestinian refugees and their descendants lack national citizenship and the corresponding rights…” (källa)

”Their conditions of life are precarious. Citizenship or legal residency in host countries is denied in Lebanon where the absorption of Palestinians would upset a delicate confessional balance, but available in Jordan where approximately 40% of UNWRA-registered Palestinian refugees have acquired full citizenship rights…” (källa)

The Arab League has instructed its members to deny citizenship to original Palestine Arab refugees (or their descendants) ”to avoid dissolution of their identity and protect their right to return to their homeland”  (källa)

Of the more than 2 million refugees registered in Jordan with UNRWA there are about 120,000 who suffered the same two Nakbas, and none got Jordanian citizenship, unlike the refugees who came in 1948. (källa)

Att israel ofta genom sin historia har särbehandlat palestinier negativt är korrekt och vidrigt. Jag gillar inte det. Jag gillar inte heller bombningarna av barn på Gaza. Men… Man brukar säga att Israel är en apartheidstat. Min fråga är vad de omgivande arabstaterna är då?

Nakba

Har ni hört talas om Nakba 1948-1848? Ca 720.000  palestinier flydde från (och drevs bort från) Palestina under kriget mellan Israel och grannländerna. Dessa flyktingar har systematiskt förvägrats medborgerliga rättigheter i de länder dit de kom, utom i vissa undantagsfall.

Tänk er att vi ännu i Sverige haft flyktingläger för baltflyktingar som kom till Sverige efter andra världskriget? Tänk er att flyktingarnas barn och barnbarn och barnbarnsbarn lever där som flyktingar, utan rösträtt och ofta med begränsningar i hur de får leva medan svenska staten i sin propaganda säger att ”ni har rätt att återvända DÄRFÖR ska ni inte få medborgerliga rättigheter här”.

Av alla tiotals miljoner som tvingades fly utan att komma hem efter andra världskriget, tyskar, finnar, balter, polacker, japaner, judar, är det bara palestinierna kvar som saknar rättigheter.

Apartheid

Vill man hitta apartheid i Mellanöstern är det lätt: se på hur flyktingarna från Palestina behandlats genom åren.

Barnbarnen till tyska flyktingar från polen drömmer inte om att återvända. De har fått medborgarskap och liv någon annanstans. Barnbarnen till karelenflyktingarna 1945 drömmer inte om att återvända. Barnbarnen till de ca 850.000 judar som fördrevs, eller flydde, från arabvärlden efter 1948 drömmer oftast inte om att återvända, de har fått liv och medborgarskap någon annanstans. Samma med barnbarnen till japanerna som fördrevs från Kina.

Folkförflyttningarna var vidriga. Barbariska! Men bara palestinierna har förnekats medborgarrätt och därmed drömmer de om att få det… i sina gamla hemtrakter.

Detta var en medveten politik från de länder som anföll Israel 1948. Arab League deklarerade t.ex. på 50-talet:

“The Arab countries will not grant citizenship to applicants of Palestinian origin in order to prevent their assimilation into the host countries.” (källa)

För att undvika att de assimileras… För då kommer de inte att drömma om att återvända och kan inte användas som vapen mot Israel.

Detta vet de ledande politikerna i Palestina. Tex nuvarande President Abbas som redan 1976 skrev:

“The Arab armies entered Palestine to protect the Palestinians from the Zionist tyranny, but instead they abandoned them, forced them to emigrate and to leave their homeland, imposed upon them a political and ideological blockade and threw them into prisons similar to the ghettos in which the Jews used to live in Eastern Europe” (from the official journal of the PLO, Falastin el-Thawra, “What We Have  Learned and What We Should Do,” Beirut, March 1976).

”TVINGADE DEM ATT UTVANDRA från Palestina 1948 och trängde in palestinska flyktingar i ghetton.”

Hur fräscht?

Det finns miljotals flyktingar och ättlingar till flyktingar från Palestina utspridda över arabländerna och de flesta av dessa har inte medborgerliga rättigheter.  Kritisera gärna Israel men glöm inte att de största skurkarna till att det än idag finns ett flyktingproblem är att palestinierna aldrig fick medborgerliga rättigheter i de länder de flydde till efter att israel invaderats av dessa länder.

Lösningen är inte att palestinierna automatiskt ”får återvända”. Ska tyskarna också då få en palestinsk demokratisk stat i någon form byggs kan formas.

Eller hur fräscht är det med en politik där flyktingar aldrig får medborgerliga rättigheter? är det en sån flyktingpolitik vi vill ha i världen?

Kritisera gärna Israels politik idag, men glöm inte att den främsta apartheid palestinierna utsatts för är den de länder de flydde till utövade mot dem!

”The Arab States do not want to solve the refugee problem. They want to keep it as an open sore, as an affront to the United Nations and as a weapon against Israel. Arab leaders don’t give a damn whether the refugees live or die.8

”Since 1948 Arab leaders have approached the Palestine problem in an irresponsible manner. They have not looked into the future. They have no plan or approach. They have used the Palestine people for selfish political purposes. This is ridiculous and, I could say, even criminal.”9

“The refugees, wrote Sasson, had become a scapegoat. No one pays attention to them, no one listens to their demands, explanations and suggestions. But … all use their problem for purposes which have almost no connection to the aspirations of the refugees themselves … while all the Arab states demanded the refugees’ repatriation, in practice none of them, ‘save Lebanon’, wanted this. Jordan and Syria wanted to hold on to their refugees in order to receive international relief aid; the Egyptians wanted the problem to remain in order to destabilize Jordan and Israel.”11

“In general, one can say that Arab governments regarded the destruction of the State of Israel as a more pressing matter than the welfare of the Palestinian refugees. Palestinian bitterness and anger had to be kept alive. … this could best be done by ensuring that a great many Palestinians Arabs continued to live under sub-normal conditions, the victims of hunger and poverty.”12

“The status and future of the Arabs living in Palestine is essentially a secondary matter to be settled later, or fought over, among the Arabs themselves. For the time being the resources of the Arab world must be concentrated on camouflaging the reason for Israel’s liquidation as a solution to a human problem – the problem of ‘homeless’ Palestinians. The Egyptian journal El Muswar in December 1968 admitted frankly: ‘The expulsion of our brothers from their homes should not cause us any anxiety, especially as they were driven into Arab countries … The masses of the Palestinian people are only the advance-guard of the Arab nation … a plan for rousing world opinion in stages, as it would not be able to understand or accept a war by a hundred million Arabs against a small state.’”13

”Some 30 years later, John McCarthy of the U.S. Catholic Conference described his efforts to work with Arab governments to solve the refugee problem. They refused, he said, even to attempt to resettle the refugees within their own land, insisting that resettlements could only take place in Israel. ‘The Arab countries don’t want to take Arabs. It’s discriminating against their own…” said McCarthy. As for the refugees themselves, ‘These people,’ he said, ‘are simply pawns.’”21

 

Posted in: Israel/palestina