Tillgänglighet handlar om människorätt – inte pengar!

Posted on juni 27, 2014


”Det är en skam, det är en fläck på Sveriges baner att människorätt heter pengar…”

Så skaldade Heidenstam då det var rösträttsdebatt för över hundra år sen. Tanken var att mänskliga rättigheter är något man inte kan köpslå om. Orden är aktuella än idag. I veckan hölls en debatt i riksdagen om förslaget att otillgänglighet ska ses som diskriminering där man i riksdagen fastställde att människorrätt heter pengar. Samtidigt skärs den personliga assistansen ner för personer med funktionsnedsättningar. Motivering: människorrätt heter pengar.

handikappsymbolVi personer med funktionsnedsättningar har varit en diskriminerad grupp genom tiderna. För inte så länge sedan, när min mamma var liten, sågs vi som idioter. Om myndigheterna var generösa och föreståndarna på hemmen vi skickades till var någorlunda medmänskliga, fick vi leva. På institution i bästa fall. I värsta fall i nån källarhåla.

Bodde man i fel land, t.ex i Sovjet eller nazityskland, blev man utrotad eller svalt ihjäl. Tanken att en person med CP eller en som satt i rullstol skulle ha lika rättigheter med alla andra människor var skrattretande för de flesta. Om vi ens fick leva och visa oss utanför institutionerna var vi de hånade och utskrattade. Var man någorlunds priviligierad, och hörde dåligt, sågs man som dum i huvudet.

Gradvis erövrade vi människovärdet. På 50-talet och 60-talet spreds steg för steg tanken att ”vi ska vara snälla mot dem”. Vi med funktionsnedsättningar var ännu sedda som DE, som skulle få hjälp och stöd av samhället, för att ”vi ska vara snälla mot de, de svaga grupperna”. Personer med fysiska funktionsnedsättningar fick rösträtt och rätt att gå i skolan på 60-talet.

Det är först på senare år funktionshindersrörelsen tagit några steg vidare. Vi nöjer oss inte med att vara ”de” som man ska hjälpa och stödja och vara snälla mot. Vi vill bli sedda som människor, som medborgare, som ”vi”.

Människorätt

Mänskliga rättigheter handlar inte om att ge stöd, hjälp och bidrag eller att vara snäll mot alla. Mänskliga rättigheter handlar om allas lika rätt och lika möjlighet till liv, till frihet och till utveckling. Mänskliga rättigheter får inte förhandlas bort i politiskt schackrande mellan blocken. Mänskliga rättigheter får man inte beröva folk av budgetskäl eller byråkratiska skäl. Mänskliga rättigeheter är oförrytterliga, som det heter med fint språk. Dvs människorätt får och kan inte köpas för pengar eller säljas för pengar.

Det är det vi med funktionsnedsättningar vill ha: människorrätt. Lika möjligheter att delta i samhällets utveckling, att kunna äta, bajsa och sova när vi vill (och behöver) det. Delta i samhällets utveckling. Besöka vänner och delta i samhällsdebatten. Vi är människor som vill älska, leva och vara fria som alla andra, på lika villkor.

Därför oroas många av oss av den utveckling vi ser i samhället idag. Det talas öppet om att skära ner på personliga assistansen så mycket att man kanske får införa institutionerna igen. Kravet på tillgängöighet förhandlas bort med hänvisning till pengar.

Tillgänglighet

Det var det som skedde i veckan. Tillgänglighetslagen klubbades igenom men med så många undantag att det inte kommer att lagen riskerar att bli en papperstiger.

My Vingren beskrev det träffande nog så här:

Enligt SCB:s uppgifter för 2013 kommer 92 procent av företagen inom handel, 89 procent av företagen inom hotell och restaurang, 99 procent av företagen inom kulturen och 90 procent av företagen inom transport att undantas från lagstiftningen. Vi har politiker som hellre pratar om småföretagens rättigheter, som pratar om hur dyra personer med funktionsnedsättningar är, som betonar vilket kaos samhället skulle bli om lagen omfattade alla. Ja, herregud.

Tanken bakom kravet om tillgänglighet är enkel. Att även personer som är rullstolsburna, till exempel, ska ha lika möjlighet att ta sig fram i stad och by som alla andra människor. Att man som rgel, ska göra samhället tillgängligt. Man ska göra bussar, tåg, affärer och nya bostadshus tillgängliga.

Undantagen omöjliggör detta.

Om man läser lagrådets förslag som låg till grund för beslutet ser man tydligt vad problemet är.

I denna lag avses med diskriminering … bristande tillgänglighet: att en person med en funktions-nedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, där sådana är tillämpliga, och med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde samt andra omständigheter av betydelse.

”Med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna”. Lika behandling för personer med funktionsnedsättningar som alla andra var alltså inte ens att tänka på.

”Det är en skam, det är en fläck på Sveriges baner att människorätt heter pengar…”

Inte som 60-talets USA.

Demonstration med medborhgarrättsrörelsen i USA på 60-talet där man krävde lika rätt och  bra bostäder.

USA på 60-talet. Krav på lika rätt och bra bostäder.

Men själva tanken att begränsa människovärdet genom pengar är missvisande.

I USA formulerades lagar om lika behandling av svarta och vita på 60-talet. Även där diskuterades pengar. Svarta rasister och olika grupper som ville ”skynda långsamt” med avvecklingen av segregationen i USA sa att de förslag Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen la fram var för dyra. Man skulle vara tvungna att bygga bort alla de skilda system som fanns. Det fanns toaletter, bussar, affärer, tunnelbanevagar, tåg, stationer, byggnader, kommunalkontor för vita och för svarta. Två av varje. ”Det blir för dyrt”. Man skulle behöva lägga pengar på att bygga om sydstaternas universitet så att vita och svarta skulle kunna gå där tillsammans, tänk bara på kostnaden för det.

Medborgarrättsrörelsen klev fram och svarade på kritiken med att i princip säga som Heidenstam: ”det är en skam, det är en fläck på USA:s baner att människorätt heter pengar…” 

Men de gick längre. De visade att det i längden skulle bli dyrare att ha två separata system. Ett för svarta och ett för vita. I längden skulle det bli billigare för samhället om allt anpassades så att BÅDA grupperna kunde samexistera. Inte längre ett ”dem” utan bara ett ”vi”. Istället för två system för två separata buss-system har man ett, till exempel.

Det är givetvis samma sak med tillgänglighetsdebatten i Sverige idag. Det är dyrt att bygga om hus så de blir tillgängliga om byggnormerna är otillgängliga. Men om tillgänglighet är byggnorm blir det billigare.

Människorrätt

Men själva poängen jag har är att ÄVEN OM det vore dyrare att anpassa samhället så det blir tillgängligt så kan man inte bara avvisa kravet hur som helst. Ja frågan är om man ens kan det.

Människorrätten får aldrig begränsas av pengar.

Tanken om alla människors lika rätt och värde kan bara omfatta alla människor om man garanterar allas lika MÖJLIGHETER till lika rätt och värde. Utan sådant som ett tillgängligt samhälle och utan sådant som personlig assistans har stora grupper av människor inte samma möjligheter. De är diskrimiminerade.

Och innan man sitter ner i riksdagen och röstar bort mänskliga rättigheter för stora grupper av personer med funktionsnedsättningar bör man fundera lite på historien. De rättigheter man vill rösta bort med hänvisning till pengaskäl vill ta bort från en grupp som utrotats, idiotförklarats, diskriminerats strukturellt, hatats, spärrats in, och som fick rätt att gå i skola på 60-talet, rätt att rösta på 60-talet (fysiskt funktionsnedsatta) och 1989 (psykiskt funktionsnedsatta).

Lika lite som det är lämpligt med skyltar på varuhus och kommunala hus som det står ”judefritt” på eller som deklarerar att ”romer äger inte tillträde här”, lika olämpligt är det att varuhus och kommunala byggnader är otillgängliga. Och att det än idag finns nybyggda hotell och kommunalhus som släpper in rullstolsburna bakvägen, bredvid soprummet, är stor skandal.

Vi med funktionsnedsättningar har setts som samhällets avskräde alltför länge för att vi ska tolerera att släppas in bakvägen och få leva på nåder i samhället än idag, 2014. Mänskliga rättigheter kan inte förhandlas bort av pengaskäl.

Jag håller med My Vingren som skrev:

Det är så enkelt att säga. Alla människors lika värde. Lika rättigheter, lika skyldigheter, lika möjligheter. Enkelt att uttala, enkelt att stava till, oavsett politisk färg. Under måndagens debatt betonar samtliga partirepresentanter hur viktigt just deras parti tycker att frågor om tillgänglighet är. De är fruktansvärt duktiga, det hör man när de berömmer sig själva. Alla är rörande överens om att diskriminering trots allt borde förebyggas genom attitydsarbete. Låter jättebra, tycker jag. Hela jävla riksdagen borde skickas på kurs.

Nivån av den här debatten är direkt kränkande för de personer som varje vecka sedan 2011 samlats utanför riksdagshuset för att kräva att få sina mänskliga rättigheter respekterade. Det är inte värdigt en demokrati, en rättstat.

 

Posted in: Uncategorized