Piratpartiet 2014, eller: det saknade kapitlet i Rick Falkvinges bok!

Posted on maj 25, 2014


Deppa inte över Piratpartiets resultat. Det gick trots allt bättre än man kunnat vänta sig av ett parti som gick in i valet med så usel strategi och utan att lyckas bryta bilden folk har av partiet som ett smalt enfrågeparti för nördiga män.

Lustigt nog har slutet av Piratpartiets valkampanj innehållit exakt det som kampanjstrategerna INTE tyckte behövdes i PP:s EU-val. Mycket energi har gått åt för att förklara att partiet HAR breddat sig. Om man kikar på tweets, diskussioner på FB och frågor på nätet ser man att breddningen hamnade i fokus. Väljarna kände behov att att veta: vad står PP för? Den där breddningen hamnade ganska mycket i fokus, inte ”fokusfrågorna”, nätintegritet och fildelning, eller hur?pp2 De som drog upp riktlinjerna för EU-valet sa uttryckligen att breddningen INTE skulle behövas i EU-vals kampanjen. Erik Lakomaa sa till och med till mig att breddningen var farlig och skulle kunna splittra partiet om vi skulle prata för mycket om annat än fokusfrågorna (EU-val och nätintegritet samt fildelning). Vi fick med breddningen i valmaterialet ändå på nåt mirakulöst sätt (och Anna Troberg har gjort ett ganska bra jobb för att försöka få ut breddningen) men EU-valets fokus landade på de så kallade fokusfrågorna.

Vi trodde vi skulle vinna genom att prata nätfrågor. Men verkligheten kom ifatt oss. Om man ser vad partiets företrädare fört fram har det till stor utsträckning varit fokusfrågorna. Ofta har vi låtit nästan exakt som 2010. 2010 vände folk sig från PP eftersom de såg oss som ett  ”enfrågeparti”. Inte konstigt egentligen. Vid mätningar de senaste åren har man sett att det är runt 0-2% av väljarna som har nätfrågorna som viktigaste valfrågor. Att vi fick mer 2009 tyder på att även folk som INTE hade nätfrågorna som viktigaste frågan valde oss, av någon anledning. pp1 I fokus för valet låg att vi skulle förklara att ”vi stoppade ACTA”. Men ACTA är en ickefråga hos de flesta svenskar.

Ja, 99% av de jag träffat vet inte ens vad ACTA är. Så gör man en stor poäng av vad ACTA är så är det väldigt få som förstår vad det handlar om och ännu färre som bryr sig.

Både Amelia Andersdotter och Christian Engström har kapacitet att prata vitt och brett om andra frågor men ändå har de VÄLDIGT ofta under valet beskrivit Piratpartiet med orden ”vi är för friheten på nätet”. Att se på det de båda twittrar ut eller skriver om på sina bloggar tyder inte heller på att PP är nåt speciellt brett parti. Det har varit nätet, nätet, nätet och lite EU-kritik som oftast kopplats till nätproblem.

Ett bra exempel kan man läsa i Sydsvenskan. Amelia tog inte tillfället att föra ut vår politik i asyl och flyktingfrågor (utan påstod felaktigt enligt tidningen att Eu inte har med de frågorna att göra). Sen pratade hon åter om att vi är ett parti som vill ha frihet på nätet.

Och valmaterialet som skickades automatiskt till alla medlemmar innehöll INTE mycket som tydde på breddning. Boken om reform av upphovsrättslagen är bra men är ärligt talat inget du skickar till medlemmar innan EU-valet. Materialet i den ”grå påsen” spär bara på myten om att Piratpartiet är ett smalt enfrågeparti. Och gav medlemmarna argumenten för att spä på det YTTERLIGARE. Kort och gott lyckades vi inte förmedla att vi är ett brett parti därför att valstrategerna INTE VILLE ta upp det i EU-valet. ”Fokusfrågorna” skulle lyftas fram, sa man. pp5 Varje gång det första en piratpartist säger i en debatt är ”vi är för friheten på nätet”, så befäster man bilden av oss som ett smalt enfrågeparti för datanördar. Varje gång någon definierar oss som att ”vi är för frihet på nätet” gräver vi vår grav. Och en hel del av aktivisternas egna initiativ speglade detta. ”Vi stoppade ACTA, nu stoppar vi TTIP”. Väldigt enkelt och självklart… för 0,2% av befolkningen. PP3 ”Jamen vi måste, kongressen beslutade vad vi skulle fokusera på under EU-valet”, har det hetat ibland. Det missade jag. Var det så illa så var det RIKTIGT illa. Vad jag minns lämnade formuleringarna där visst handlingsutrymme åt partiledningen. Så mycket att de hade kunnat presentera fokusfrågorna på ett BREDARE sätt och föra in breddningen mycket mer. Nej jag var inte mycket aktiv i valrörelsen. Jag var på besök i Lund och lyssnade på MAB och Christian Engström och jag var i Stockholm och lyssnade på Lakomaa. Efter stockholmsbesöket insåg jag att PP:s valstrategi var helsnurrig. Jag gjorde några försök att kampanja och insåg att det skulle gå åt helskotta. .

Bredd?

Bredd? Engström definierar vad PP vill.

Sen läste jag Rick Falkvinges bok swarmwise och förstod varför det skulle gå åt helskotta.

Vi har en hel del att diskutera nu efter katastrofvalet. Det viktiga för ledningen att veta är att ni måste hitta de som varnade för situationen och försökte ge lösningar. Och ni måste få de som formulerade valstrategin för EU-valet att fortsätta vara aktiva men träda tillbaka lite. Här är några exempel.

* Förvalskampanjen. Hur kunde det komma sig att vi gick in i EU-valet utan en förvalskampanj. Dessutom med en situation där de lokala organisationerna skapades genom spontanta initiativ från lokala aktivister. (PP borde ha insett behovet och dragit igång arbete för att skapa dem.) De lokala avdelningarna borde ha byggts upp under 2013 och de första kampanjerna för att rekrytera folk borde ha inletts sommaren 2013 senast. (Vi borde kika på hur FI gjorde det, de gjorde exakt så.)

* Breddningen. Hur kan det komma sig att ledningen antog att det senaste valet var 2009, och att vi inte behövde ta hänsyn till erfarenheter 2010? Insåg ledningen att det fanns ett behov att bryta bilden av PP som ett smalt enfrågeparti för män för att vi skulle klara EU-valet?

* ”Vi slåss för friheten på nätet”. Nej fan, aldrig! Jag slåss för frihet, mot övervakning och kontrollsamhälle överallt, inte bara på nätet! Hur väl förmedlade vi den känslan? Ville vi ens det?  Tänk om vi pratat mot övervakning, för frihet och för integritet. Istället för att smala in oss genom att oftast definiera vår kamp som en kamp för frihet på nätet, mot övervakning på nätet och för integritet på nätet.

* Forumet. Problemen med att skapa ett gångbart internforum är sympotomatiskt. Trodde man på allvar att vi inte behövde ett internt forum för alla medlemmar där vi kunde utbyta erfarenheter under valet? Varför agerade ingen när det vid årsskiftet stod klart att partiet inte skulle ha klart forumet i tid.

* PP:s interna problem sen 2009. Sen är det ganska sorgligt att PP inte ens hade lokalavdelningar att prata om innan 2014.  För att bygga vidare på de lokalavdelningar vi har nu behövs inte bara glada hejjarop utan en ordentlig dos självkritik. Sitter de som var mot lokalavdelningar ännu i partiledningen? Jag vet inte, men det hade varit intressant att veta, och hur de ens kan sitta kvar och utöva inflytande inför valet 2014.

* Vårmöte mitt under valkampanj. Jag menar, öh, var är verklighetskänslan?

* Hur hanterades nya medlemmar 2013 och förfrågningar om aktivism. * Och sist men viktigast. Piratpartiet har gjort en massa misstag under sin korta tid. En del missar har varit så episka att folk utanför PP skulle asgarva så de kissar på sig om de bara visste. Vi levde länge i tron att det inte behövdes lokalavdelningar med aktivitet IRL. Ett av tre valmanifest 2010 började med orden ”fri sampling”. Inför valet 2010 var den mest heta debatten vilket operativsystem (!) vi skulle ha. Etc, etc… pp7 Jag kommer alltid att se mig som Pirat. Piratpartiet behövs, men som smalt enfrågeparti behövs det inte. Då kan PP bygga om sig själv till lobbygrupp eller ideell organisation och kampanja för smala frågor.

En del röstar på PP för att de tycker PP är ett smalt enfrågeparti. Men det är FÅ som gör det.

En del röstar på PP för att de tycker PP är ett smalt enfrågeparti. Men det är FÅ som gör det. Mattias Svenssons blogg.

Det viktigaste

Sen till det viktigaste. Vi måste leta efter det saknade kapitlet i Rick Falkvinges bok om svärmarna.

Att ingen förvalskampanj skedde berodde nog delvis på att man inte såg behovet. Men till viss det på att man sa att ”det sker om svärmen bestämmer sig för det”.

Dessutom verkar inte partiet haft beredskap för att lyssna på whistleblowers som varnade för att vi var på väg åt fel håll.

Just det är det viktiga. Svärmideologin präglar PP mycket. I Rick falkvinges bok om svärmar finns INGET om svärmar som rör sig åt ”fel” håll, inget om whistleblosers, inget om hur ledare bör agera då svärmen gör fel, inget om vad svärmmedlemmar kan göra då. Inget om hur man agerar då informationen inte når fram. Etc, etc. Kort och gott inget om vad man kan göra då svärmen rör sig fel.

Därför måste vi leta efter det förlorade kapitlet i Rick Falkvinges manual för folk som vill förändra världen.

Jag bifogar en artikel jag skrev men aldrig skickade i februari/mars i år. Jag bestämde mig för att skicka ut den efter valet. jag ber om ursäkt för mängden ord. Den kan också vara lite svår för folk som inte vet något om piratrörelsen. Men det som sägs där måste sägas.

Utan att finna det saknade kapitlet i Rick Falkvinges bok är piratrörelsen död!

Sen måste vi bygga vidare på partiet. Det har jag många tankar om, och jag vet att andra har tankar om det också. Men finns intresset? Eller skyller vi istället det dåliga valresultatet på media, Fi och Sd?

Skärmklipp

Engström definierade tydligen PP som att vi är för ”mänskliga rättigheter i den digitala miljön” i slutdebatten, som svar på frågan om grisars rättigheter.

*****************************

Det saknade kapitlet i Falkvinges bok om svärmar

(skrivet februari/mars 2014)

Jag har haft tilfälle att fundera över hur olika kommuner gör för att ”motivera” sina anställda den senare tiden. Jag har också studerat hur utbildningsmaterialet i utbildningar till sjuksköterska och undersköterska hanterar detta med gruppdynamik. KASAM; och liknande (Känsla Av Sammanhang). Dessa tekniker bygger på tanken att man ska skapa en positiv atmosfär, där man hjälper varandra, där man pratar mycket om praktiskt arbete, om att få alla delar av gruppen att känna sig sedda, om att motivera, och delegera.

Men man hittar inget om vad man ska göra om gruppen, och dess ledning, begår något fel eller rör sig i fel riktning. Eller då ingen ser problem som finns i gruppen (eller de skyles över). Det finns bara antydningar om att problemen försvinner om man bara har målet klart för sig och tänker förmedlar en positiv atmosfär. Då löser det sig automatiskt… Dessa tekniker lär också ut att en grupp har problem om man inte kan vara eniga. Oenighet är ett hot. det är också ett hot om några säger ”vi har rätt – de har fel”. Kommunikation är av godo, heter det, men…

FEL HÅLL

Men vad sker då i en grupp som verkligen rör sig åt fel håll? I min kommun har det nyss varit en skandal där övergrepp begicks inom vården. Antalet människor som sett detta har varit många. Man har haft X antal kurser om KASAM, tänk positivt och gruppdynamik, utdelat fina små ansvarsområden till alla och ledarskapet har gått dyra chefsutbildningar. Men vad gick fel? Man hade inga rutiner för att snappa upp varningar för att fel begicks. De som antydde detta fick snabbt veta att de hotade den goda stämningen.

SWARMWISE

Jag tänkte på detta när jag läste Falkvinges Swarmwise.

Det är en bra bok, full av dyrbara och bra ideer. Den kommer jag att rekommendera till folk.

Men… Jag la direkt märke till att det saknades något i boken när jag läste den. Något som är essentiellt då man studerar gruppdynamik och ledarskap: problemlösning, hur man snappar upp råd om vad man gör fel i svärmen och hur man rättar till det. Det finns en genomgående känsla i boken av att saker och ting löser sig med automatik i svärmen.

T.ex. antas det  att det här med kommunikation sig automatiskt eftersom det ”alltid” är nån som tar på sig att kommunicera saker vidare.

”Alltid”, funkar verkligheten så?. Problem finns alltid, fel begås men de löser sig mer eller mindre av sig själv, automatiskt, antas det. Fungerar verkligheten verkligen så?

I samband med diskussionen om ledarskap pratas det om att lösa konflikter men alltid i sammanhanget av att konflikter om grundläggande värden egentligen är fel. Konflikter splittrar svärmen. Leder fel. Ledaren ska vara positiv och uppmuntrande. Men någon idé om hur denne kan plocka upp signaler om att svärmen flyger fel, eller att något INTE blir gjort nämns inte. Mer än med antydningar om att det fixar sig i svärmen. Ibland gör flera samma sak heter det. Det är ok, det löser sig i svärmen. Men vad sker om INGEN gör det som är nödvändigt för svärmens överlevnad? Den frågan nämner inte Rick. Inte heller vad man gör om ledare leder svärmen fel.

Jag har under de senaste månaderna kommit in i pirattänket och insett att det är mycket ”tänk positivt”. Mycket handlar just nu om att följa det fokus ledningen arbetat fram som strategi för valet. Jag märker att svärmtänkandet är starkt i PP.

LEDARSKAP och WHISTLEBLOWERS

Åter till Swarmwise och det saknade kapitlet i Ricks bok.

En svärm KAN INTE överleva utan att det finns ett ledarskap som griper in och tar ledningen då något INTE blir gjort. Svärmar är fantastiska men en svärm är inte ofelbara. För att svärmens ledarskap ska kunna gripa in behövs vägar för kommunikation som är tillåtande och öppna. Det måste finnas sätt för ledarskapet att snabbt få information om något är fel och rutiner för att försöka ta fram lösningar (helst genom svärminitiativ) då det behövs. Svärmens medlemmar får inte känna att ledningen (och den övriga svärmen) känner det som en belastning om man pekar ut saker som de anser är fel. Att vara whistleblower i stort som smått är något svärmledningen måste belöna. Och organisationen måste ha sätt att hantera att en del av förslagen, ibland de flesta, kommer att vara åt helskotta snurriga och skadliga för svärmen. Men inte alla förslag är det, det är poängen. Hur avgör svärmen och svärmens ledning vad som är vad. Ricks bok nämner inget om det.

Alla organisationer behöver diskussioner om problem och problemlösning, och sina whistleblowers. Det behövs lika mycket som gruppdynamisk enighet och en positiv anda med en känsla av KASAM för alla. Det ena får inte offras för det andra. För exakt som Rick skriver i sin bok känner ofta svärmen att det är ”fel” om någon vill svärma i en annan riktning än de andra. I värsta fall kan det leda till att en del personer med underbara ideer fortsätter att flyga som alla andra, trots att denne sitter inne med dyrbar information om att svärmen beter sig på ett sätt som strider mot deras intressen.

Som i fallet i min kommun. Det var inte bra för sammanhållningen i gruppen eller för karriären att påtala problem. ”tänk positivt, tänk KASAM”.

PP

Jag tänker mycket på det. Det finns en bra anda av att agera på egen hand inom PP. Men PP kan vara en snårskog för en ny aktivist, något som förhoppningsvis börjar rättas till nu när äntligen vi får lokala grupper för partiet. Dessutom har jag sett många exempel på att saker inte tagits om hand för att ingen del i svärmen gjort något. Men PP har svärmat åt fel håll många gånger och stött emot många kraftledningar som svärm. Kan det där saknade kapitlet i Ricks bok ha något med det att göra? Kanske borde vi uppgradera Svärmtänket till Svärm 2.0?

PP 2014

Jag har förundrats över vissa saker under den tid som jag medvetet räknat mig som aktivist. Sen i höstas. (Medlem har jag varit sen 2010. Jag deltog inte i valet 2010 som aktivist pga att jag inte kunde eller ville prata tekniska småfrågor. Dessutom kom jag in i partiet mitt under diskussionen om operativsystem.😉 Ja, ni minns. Sen kom jag in igen då sjökorten var klara och ”vi är för fri sampling” blev en av våra paradfrågor. Eftersom jag inte trodde att man kunde vinna val på fri sampling som paradfråga, undvek jag valkampanjen 2010.) Här kommer mina farhågor. Jag skriver dem rakt upp och ned.

FÖRVALKAMPANJ

Framför har bristen på förkampanj förvånat mig. När man pratat om detta har jag fått höra att ”det kommer”, ”det får du dra igång lokalt” ”det drar andra igång” och ”det behöver vi inte”.

I höstas måste det stått klart för ledningen att antalet aktiva i PP var väldigt lågt. Det där med irl aktivism och irl möten och lokalföreningar hade inte varit speciellt prioriterat efter 2009.

Jag vet att ledande aktiva under lång tid sagt att ”det behöver inte vi”. Att vara för lokal aktivism sågs nästan ned på. Men utan lokala aktivister vinner man inga val. Eftersom så är fallet måste man givetvis man få igång nyrekrytering av aktivister och få ut nya i kampanjerna. Logiskt, men det ”glömdes bort” 2013.

Det logiska hade varit att starta med detta efter höstmötet. Men det skedde inte. Det sker nu, eftersom olika lokala aktivister tagit tag i det. Ju mer jag undersöker saken ju mer inser jag att ledningen faktiskt inte ville ha en förkampanj (eller väntade sig att svärmen skulle svärma fram det). Valkampanjen var fokus, inte nån förkampanj. Där har vi ett typexempel på svärmtänk som gick fel.

För det första att irl aktivitet varit så lågprioriterat under så lång tid (lokalavdelningar har ju länge avfärdats med att ”vi har en trepiratsregel, folk kan komma samman när de vill, varför behöver vi lokalföreningar”).

För det andra att varningarna från medlemmar om att förkampanj behövdes verkar ha ignorerats eller så har man inte sett dessa varningar. (OM inte svärmen startar aktivism måste ledningen dra igång det.)

FORUM

Forumet är ett problem. Det är bra att det gamla förbaskade forumet försvann. Men det sattes inte upp något centralt nytt forum för att ersätta det. Och det är problematiskt eftersom man i en valrörelse måste ha bra fora för att samtala med andra i svärmen.

Forum är inte bara till för att babbla onyttigheter. I forum peppar man varandra till aktivism, delar organiseringsideer, ledningen får ut centrala begrepp för svärmen och svärmaktivister kan snabbt sprida en god idé.

I september förra året var det så illa att nya medlemmar fick mail där de uppmanades gå in på det gamla, sen ett år, nedlagda forumet. Inte bra alls.

Forumet skulle ersättas hette det. Bra! Men det skedde aldrig. Istället fick vi en uppsjö av olika Facebookforum. Det var viktigt men skedde aldrig med central ledning. Därför hölls livsviktiga diskussioner i ett forum men nådde inte ut till alla andra. Och diskussionerna försvann snabbt i Facebooks feed. Att ha Facebook som forum var inte bra alls. Men det var bättre än inget forum.

Vad gjorde ledningen? Uppmanade de oss centralt att gå med? Styrde de upp HAVET av olika FB-grupper? Nej. De arbetade på ett forum som i skrivande stund ännu, när det snart är två och en halv månad till valet, sägs ”snart vara klart”. Jag hoppas vid gud att forumet INTE blir klart under valet, det skulle ställa till ännu mer kaos i internkommunikationen. Sen vet jag att en del personer inte gillar Facebook. Lite sorgligt att de fördedrar att rida på sina höga hästar än att bidra till att bidra till att vi får igång en fungerande internkommunikation.

Jag trodde länge att det inte kunde vara så illa att partiet endast hade en stor FB grupp och några små grupper som internt forum för AKTIVISM, men så var det. Först i januari insåg jag att de beryktade skypegrupperna som det pratas om ibland inte finns. Jag hopades in i det sista på att det skulle finnas skypegrupper nämligen. Så förvirrande och så intetsägande var interndebatten i januari på det enda forumet: Facebookgruppen. När jag fick veta att inte ens skypegrupper fanns gick luften ur mig. Ett parti utan fungerande internkommunikation och fyra månader till valet!

Varningar för detta har kommit från mig och andra. Nu får vi agera utan en central mötesplats för aktivister, men man kan fråga hur detta gick till?

LYSSNA TILL FRIVILLGA KRAFTER

Jag själv erbjöd mig att jobba frivilligt för PP i höstas, på distans, utan betalning men fick aldrig respons. Jag erbjöd mig vid flera tillfällen. Jag vet att flera andra gjort det. Vad skedde? Missade vi dessa för att förfrågan gick upp centralt? Fanns inga rutiner för att hantera detta?

NÄR VAR SENASTE VALET?

På något sätt har partiet i sina valförberedelser fått ett fokus på att 2009 var förra valet. Valresultatet 2010 är därmed helt obetydande för EU valet 2014. Det heter att breddningen inte är viktig för valet till EU-parlamentet, att vi istället ska prata fokusfrågor. Fildelning och sådant.Breddningsfrågorna kan snarast splittra oss, och det är negativt, antas det. Valmaterialet för EU-valet har i och för sig en hel del av breddningen i sig. Men retoriken som man hör partiets ledande figurer presentera den, är begränsad till fokusfrågorna. Det antas vidare att väljarna vill rösta bredare till riksdagen än till EU-valet.

Det är delvis rätt. Men man har helt missat en sak med valet 2010. Folk som annars är PP:s kärnväljare valde då bort PP under riksdagsvalet. Inte för att de ansåg att nån annan tog vara på deras intressen bättre, utan för att PP var ”för smalt parti”, ”för fokuserade på oviktiga småfrågor”.

Som när jag hade mina vänner på middag. Jag visade kultur-sjökortet 2010 och fick svaret från dessa att ”men tusan. Jag röstade på PP 2009 för att de var för människors frihet och ville ta strid mot statlig övervakning, och inte för ”fri sampling”.” PP sågs som ett enfrågeparti och blev ett skämt bland många som faktiskt gillar våra ideer. ”Fildelningspartiet”, ”de där som har en fråga”.

Tänk om det som skedde 2010 har relevans för dagens situation i valet 2014? Tänk om vi måste fokusera på kärnfrågorna PÅ ETT SÄTT SOM VISAR BREDD, och ständigt lyfta upp frågorna för att vinna folks intresse. Anna gör ett bra arbete för att föra fram breddningen och lyfter upp även ”smala” frågor till ett högre plan. Det är bra. Vårt EU-vals manifest är bra och visar at vi är MER än bara ett smalt fildelningsparti. Men jag ska vara ärlig. Jag har inte sett mycket av det hos Amelia eller Christian. Det är mycket detaljteknisktprat som riktar sig till kanske de 1-2% av befolkningen som har nätintegritet eller fildelning som sina viktigaste valfrågor.

SUMMA SUMMARUM

Min gissning är att Piratpartiet får maximalt 1,5% av rösterna. Får man mer gör man ett succéval. Min gissning är att vi får lite mer än dubbelt antal röster än valet  2010. Vad jag skrev om PP då kan ni läsa här och här i mina eftervalsanalyser 2010. Och i en längre artikel som ni kan läsa här. PS Av alla i partiets ledning är jag mest imponerad av Anna Troberg. Hon har verkligen försökt visa bredd. Men som partiledare måste man dra svärmen i örat om svärmen beter sig på ett sätt som hotar svärmens överlevnad.

Posted in: Uncategorized