Mötesfriheten är lika viktig som rätten att protestera mot rasism och nazism

Posted on maj 25, 2014


Mötesfriheten är lika viktig som rätten att protestera mot rasism och nazism. Om vad man gör då två viktiga demokratiska grundprinciper kolliderar. Vad gör man då Sverigedemokraters mötesfrihet störs av vuvuzelor och skrän så deras anhängare inte vågar sig fram? Vad gör man åt det faktum att Sd sprider grov rasism och hat?

Det här med demokrati är faktiskt ganska viktigt. 

Det kan kännas rätt att sabotera och stoppa rasisters och fascisters och kommunisters möten. Rent spontant kan det kännas så.

Att köpa vuvuzelor och överrösta Kommunistiska Partiets eller Sverigedemokraternas möten kan kännas rätt. Tuta och skrik så att partiet inte kan genomföra sitt möte. Ingen hör dem. Och få sympatisörer vågar sig fram. Extremisterna, vare sig de är från vänster eller höger, kan inte genomföra sitt möte som planerat.

Är det en seger för demokratin om Svenskarnas Parti, Sveriges Kommunistiska Parti eller Sverigedemokraterna inte kan genomföra sina möten?

Ja det är både ock. Både en katastrof och en seger för demokratin.

Tut?

Att blåsa vuvuzelor mot motståndare så de inte kan hålla sina offentliga möten är i sig INTE en seger för demokratin. Mötesfriheten är helig. I mötesfriheten ingår inte bara ATT få lov att arrangera möten utan också att ha möjlighet att genomföra dem. Kan man inte det på grund av störningar eller sabotage är det INTE en seger. Man kallade det inte en seger när för 15 år sen någon grupp kastade stinkbomber vid ett socialdemokratiskt möte så de inte kunde genomföra det. Det ansågs inte vara bra för demokratin.

Men att protestera mot det som sägs vid ett möte är också en del av yttrandefriheten. Och att kunna protestera mot nazism och fascism är absolut det. Det är ingen seger för demokratin att vissa grupper på höger och vänsterkanten kan fritt sprida hat mot vissa grupper (borgare/klassförrädare/muslimer/judar etc).

Det är en balansgång. Här rör vi oss i ett område där två av demokratins grundpelare möts. Mötesfriheten är lika helig som rätten att protestera mot rasister, nazister, kommunister och andra antidemokratiska fenomen.

Så långt det är möjligt måste man bekämpa rasism, fascism och vänsterextremism utan att tumma på mötesfriheten, yttrandefriheten eller tryckfriheten.

Jag skulle helst se att vi gjorde som arbetarrörelsen på 30-talet. Sverige var det land i Europa där nazistpartier fick MINST röster vid valen. Hur skedde det?

Hur tror ni sossarna hanterade nazistpartierna och kommunistpartierna på 30-talet? Genom förbud av nazistiska och kommunistiska partier? Genom att nazisterna inte kunde genomföra sina möten? Nej faktiskt tvärtom. HELT tvärtom.

Man var MOT förbud av nazistiska och kommunistiska partier. Man försökte undvika våld och att förstöra möten. Demokrati var något nazister och kommunister hatade, de älskade våld. Så genom att behandla dem demokratiskt och utan våld så gjorde man tvärtemot vad deras ideologier föreskrev. Man använde demokrati som vapen mot partier som hatade demokrati. Man använde icke våld som metod mot partier som älskade våld.

Vad tror ni Socialdemokraterna gjorde vid valen 1934 och 1936 och tiden innan och mellan valen? Jo, man utbildade tusentals personer i att ta debatten mot nazisterna. Istället för att tuta i vuvuzelor gick politikerna upp till Lindholm och de andra nazistledarna vid varje möte de höll och sa: ”jag utmanar dig på debatt”. Sen sopade man golvet med nazzesvinen så de fick krypa därifrån med svansen mellan benen. Och överallt i Sverige var det tusentals fackligt aktiva och socialdemokrater som tog debatten överallt.

Vartän en nazist eller komunist stack fram sitt fula tryne fanns en aktivist från arbetarrörelsen där med motargument.

Och visst demonstrerades det. men om ni tror att kommunister och nazister inte kunde hålla sina möten på 30-talet så tror ni fel. Direktivet från arbetarrörelsen var att de skulle kunna hålla dem. Det var strategin mot extremisterna, att använda demokratin mot dem och därmed visa att demokratin var starkare än diktaturen.

Idag

Så agerar inte politiker idag mot Sd. En del tar debatten. men det är inte precis så att varje gång Sd kommer till en ort så träder en lokal politiker fram och säger ”jag utmanar dig på debatt här och nu”.

De flesta resonerar som Reinfeldt gör om att ta debatten mot Jimmie Åkesson:

– Det är bara det att jag inte kan vinna den debatten – om han inte kommer full och börjar slåss i studion… (Källa)

Tänk om vi hade haft tusentals personer, beväpnade med argument som varje gång de ser en Sverigedemokrat bemöter varje argument de har? Och som kan göra det och inte bara svammlar.

Jag tror på att möta Sd med motargument och gärna vända ryggar, hård polemik och nyckelskrammel. Men att man tummar på det här med mötesfriheten känns inte riktigt bra. Mötesfriheten är lika viktig i vår demokrati som friheten att slippa kommunism, rasism och nazism! 

Ska vi tumma på en del av demokratin i kampen för att skydda en annan del så ska det vara i yttersta nödfall. Kampen mot nazism och viss vänsterextremism KAN motivera det. Som mot revolutionära Fronten eller nazistpartierna. Men jag tycker att man borde stoppa t.ex. nazister genom att använda existerande lagar. Lag mot förtal t.ex.

Men att använda metoder mot Sd som jag ansett vara ett hot mot demokratin om Sd-sympatisörer använt mot mig, det gillar inte jag, det ska jag erkänna. Hade verkligen V gillat det om tusentals Sd sympatisörer stoppat och saboterat partiledarens möten?

Skolorna

Men nazisterna i skolorna då? Omfattas de av samma principer?

Ja rent generellt sett är dilemmat samma. Det är två demokratiska principer som kolliderar. Men barn är ett specialfall, det där undantaget som bekräftar alla regler för mig. Barn är inte myndiga och vuxna.För barn väger absolut rätten att slipa hatpropaganda från nazister och andra hatideologier bland omyndiga barn tyngre än partiers demokratiska rättighet att få komma till skolor.

PS

Många gör en poäng av att relativt  få anhängare till Sd sluter upp vid Sverigedemokraternas möten. Jag vet inte om det är något att vara glad över: att folk inte vågar komma till Sd:s möten på grund av motdemonstrationerna, är det ett tecken på lyckad antirasism? jag vet inte, ärligt talat vet jag inte.

(Etablerade demokratiska partier brukar inte bemöta kommunister med sabotage och vuvuzelor, endast högerextremister. Men jag nämner kommunisterna även här i denna artikel, för de är en hatideologi lika mycket som nazism och fascism. Dessutom är det relevant eftersom arbetarrörelsens strategi på 30-talet riktade sig mot BÅDE nazism och kommunism.)

Posted in: Uncategorized