Nazisternas kamp mot det ”organiserade tiggeriet” 1933

Posted on maj 14, 2014


Sverigedemokraternas kampanj för ett nationellt förbud mot tiggeri väcker många känslor. En del jämför det direkt med 30-talet och nazisters politik. På detta svarar en del att det är att ”överdriva”. Det är det inte, det är korrekt, och jag ska förklara varför.

Vi ska börja i Tyskland september 1933, åtta månader efter att nazisterna kommit till makten i landet. Då hade de redan arresterat tusentals politiskt oliktänkande och slagit den fria pressen i bojor.

”Tiggarveckan” 1933

270px-Black_triangle.svg

Svarta triangeln – de ”asocialas”, dvs tiggarnas, märke i koncentrationslägren.

”Stoppa tiggarplågan”,  ”stoppa det organiserade tiggeriet”, ”yrkestiggarna är en plåga”, ”tiggare ägde 50.000 mark”.

I september 1933 hade varje tysk tidning braskande rubriker om att tiggeriet ”måste stoppas” och tidningarna konkurrerade med varandra om att avslöja bisarra detaljer om det ”organiserade tiggeriet” i Tyskland.

I Hamburg krävde Hamburger Nachrichte och Das Hamburger Fremdenblat den 15 september ett stopp för tiggarplågan i staden och i det Tyska Riket. Konkurrentbladet Das Hamburger Fremdenblat förklarade att tiggeriet var ett ”organiserat, inkomstbringande yrke”. Som bevis för detta nämndes att en tiggare setts tigga i en stad och i en annan stad hade han haft en skinande ren, ny hästkärra som han kört. Sådant är ”yrkestiggeriet” skrev man.

Völkische Beobachter, nazistpartiets partiorgan, skrev samtidigt varje dag i en veckas tid artiklar med temat ”ingen behöver tigga”. Artiklar om ”underjordiska tiggarorganisationer” som styrde tiggarligor som drog från stad till stad. Artiklar om hur tiggare och romer bedrog  ”sociala hjälporganisationer”och städers ”socialhjälp” spreds också via partiorganet. Givetvis med uppmaningar till folk att sluta ge till tiggarna.

I Bayern dök artiklar upp i alla tidningar med rubriken ”ett slut på tiggarplågan” upp. Tidningarna publicerade ett upprop från den Bayerska Statsregeringen med uppmaningar till medborgarna att inte stödha ”yrkestiggare och bedragare”. Om man gav tiggarna pengar så gav man pengar direkt till de ”underjordiska tiggarorganisationerna” som styrde tiggeriet. Dvs den organiserade brottsligheten.

Det fanns inte mobiltelefoner på den tiden så det kunde inte nazisterna åberopa som ”bevis” på att tiggarna egentligen var förmögna. Däremot dök det upp påståenden om att de bar en massa pengar. Överallt i landet dök det upp artiklar om hur tiggare som polisen arresterat hade haft en smärre förmögenhet på sig.

Man arresterade tiggare som körde dyra bilar och ”stöldbenägna” romer med dyra hästar.

Schwäbischen Merkur skrev om att tiggare kunde tjäna upp emot 20 mark om dagen. Die Pfälzische Landeszeitung skrev en artikel med rubriken ”med 2000 mark på landsvägen” om en 68årig tiggare som påstods ha haft 1732 mark på sig när han arresterades i Dortmund. Die Badische Presse skrev den 25 september om att tiggare bedrev låneverksamhet med pengarna. Tre dgar efter skrev Berliner Börsen-Zeitung om en nyhet från sydtyskland där en ”organiserad yrkestiggare” arresterats som bar 50.000 mark på sig. Die Süddeutsche Zeitung rapporterade veckan efter om en ”yrkestiggare ”som arresterats i Stuttgart med 24500 mark på sig.

Goebbels plan

bettlerorder

Order om åtgärd mot tiggare

Det fanns en lag som kunde användas för att förbjuda tiggeri. § 361 och 362 i den tyska strafflagen. Denna dammades av av Tysklands nya propagandaminister under sommaren 1933. Lagen i sig stärktes genom några dekret tidigt på sommaren och under juli månad beslöt man att till hösten göra ett antal raider mot ”asociala” element i Tyskland, dvs främst mot mot tiggare, romer och alkoholister. Propagandaministeriet drog upp riktlinjerna för kampanjen mot tiggarna.

De skulle beskrivas som arbetsskygga, som lögnaktiga och lata och som en del av organiserade brottsligheten i landet. De skulle beskrivas med orden ”Asozial“ och „gemeinschaftsfremd“, dvs asociala och ”gemenskapsfrämmande”. Man skulle utmåla dem som svindlare som var rika men ändå tar emot ”socialhjälp” från stat och kommun. Baktanken med kampanjen var att samtidigt försöka få tyska folket att ge pengar till nazipartiets ”hjälpverksamhet”, dvs ”vinterhjälpen”. Så här beskrev ministeriet internt kampanjen.

”The psychological importance of a planned campaign against the nuisance of begging should not be underestimated. Beggars often force their poverty upon people in the most repulsive way for their own selfish purposes. If this sight disappears from the view of foreigners as well, the result will be a definite feeling of relief and liberation. People will feel that things are becoming more stable again, and that the economy is improving once more. A successful action against the nuisance of begging can have important propaganda benefits for the ‘struggle against cold and hunger’. Once the land has been freed of the nuisance of beggars, we can justifiably appeal to the propertied classes to give all the more generously for the Winter Aid Programme now being set in motion by the State and the party.“

Ordern gavs till polisen, SA och Ss att under en vecka, mellan den 18:e och 25:e september, arrestera alla (!) landets tiggare. Ordern verkställdes samtidigt som media skrev om ”zigenarplågan” och ”tiggarplågan”.

Hur många som arresterades vet man inte riktigt. 100.000 ”asociala” nämner källorna. 1400 arresterade i hamburg. 6 veckors fängelse. I Württemberg  4818 ”tiggare”. I Berlin så många att staden i oktober beskrevs i nazipressen som ”tiggarfri”. Det arresterades så många att polisen fick problem. De fick inte plats. Det fanns inte celler nog i hela Tyskland.

De flesta släpptes efter några veckor. Som brutna människor som snart antingen dog eller sattes på tvångsarbete.

 Vidare förföljelse

tumblr_inline_mzzlzr4rZ91qcxmbk

Nazitysk propagandaskrift mot ”det vandrande folket” – romerna.

Det var bara början på förföljelsen. Under de närmaste åren arresterade och mördades flera ”asociala”. 1934 kom den tyska lagen om tvångssteriliseringar och de asociala, romer och tiggare, steriliserades på löpande band. Asociala arresterades och fördes till arbetsläger där de var tvungna att bygga motorvägar.

Men det skulle dröja till 1938 tills de hamnade i koncentrationsläger i större skala. Då började man också skilja mellan romer och asociala på allvar. Romer fick bruna trianglar som utmärkte vilka de var i fånglägren. ”Asociala” bar svarta trianglar. 1938 var det SS-ledarna Himmler och Heydrich tur att driva kampanjen. ”Rikskampanjen mot de arbetsskygga” hette det denna gången. I april 1938 arresterades 11000, i juni upp emot 20.000. och dessa fördes till koncentrationsläger. Denna gången frigavs de inte efter några veckor. En lägerchef rapporterade att de läger han kontrollerade hade 9200 fångar. 6125 var asociala, 442 romer och sinti, 766 judar och 1700 politiska fångar. Det visar hur många ”asociala” man hade i fånglägren vid denna tiden.

Med de åtgärderna hade man slutgiltigen förverkligat den nazityska drömmen: inga tiggare på Tysklands gator.

Kent Ekeroth

Tänk på detta när ni hör Sverigedemokrater, eller den Sd-trogna nätpressen, hetsa mot ”organiserat tiggeri”, ”yrkestiggare” eller ”stöldaktiga romer” idag. Eller när myter om tiggare med rolex och porsche-bilar vandrar runt på Facebook.

Riksdagsman Kent Ekeroth förklarade partiets ståndpunkt mot tiggeriet så här i  SvD 2011:

Sverigedemokraterna vill som enda riksdagsparti införa ett nationellt förbud mot tiggeri. Anledningen är egentligen mycket enkel: tiggare förstör gatubilden och utgör dessutom ett direkt störande moment för många hederliga medborgare som vistas ute på gator och torg…

Med en konkret lagstiftning mot tiggeri ges polisen möjlighet att forsla bort tiggare och utfärda böter, vilket förbättrar gatumiljön avsevärt. Med Sverigedemokraternas förslag till skärpta regler kring utvisningar får polisen även befogenhet att i större utsträckning utvisa tiggarna, om det visar sig att de är utlänningar. Slutligen kan polisen undersöka om det finns kopplingar till organiserad brottslighet. Alla dessa moment är positiva för samhället och människors trygghet och trivsel…

Enligt Aftonbladet är dessutom majoriteten av tiggarna rumäner eller andra nya EU-medborgare som kommit till Sverige för att samla ihop pengar. SvD rapporterade om samma sak för bara någon vecka sedan. Tiggeriet är alltså till stor del ett invandrarfenomen som vi importerat för att vi varit för slappa eller ovilliga för att göra något åt det.

 Går det att peka ut denna hets mot tiggare som naziliknande? Svaret är ja. Sverigedemokraterna är inte ett nazistparti. Däremot tolererar och stödjer de kampanjer med naziliknande retorik. Som mot muslimerna där retoriken är förvillande lik den nazityska mot judarna. Eller som hetsen mot tiggare och romer.

**********************

Källor i urval

**********************

Auszüge aus NS – Dokumenten des Hamburger Staatsarchivs

”Der Reichsminister für Volksaufklärung und Propaganda Berlin, 12. Julli 1933

An den Herrn Reichsminister des Inneren Betrifft: Bekämpfung des Bettelunwesens

Von allen bisher zu den Vorarbeiten der Winterhilfe 1933 zugezogenen Stellen ist übereinstimmend der Meinung Ausdruck gegeben worden, daß Voraussetzung für ein Gelingen der Winterhilfe die Bekämpfung des übermäßig anwachsenden Bettelunwesens sei. Gerde die noch leistungsfähigsten und gebefreudigsten Bevölkerungsteile werden z.Zt. von den unwürdigsten Elementen, zum Teil ganz wohl situierten berufsmäßigen Bettlern derart stark belastet, daß ihre Beiträge zu der offiziell organisierten Winterhilfe entsprechend geringer sein müssen. Eine Bekämpfung und möglichst weitgehende Unterdrückung des Bettelunwesens würde sich aber propagandistisch sehr wirkungsvoll für die Sammeltätigkeit zur Winterhilfe auswerten lassen. Es wird nun ergebendst zur Überlegung anheimgestellt, ob eine Bekämpfung des Bettelunwesens derart organisiert werden kann, daß schlagartig in einer bestimmten Zeitspanne mit ganzem Aufgebot aller Polizeikräfte sämtliche bettelnden Personen angehalten werden können.

Diese Festnahme müßte nicht nur die Feststellung ihrer Namen und Wohnungen bezwecken, sondern auch ihrer etwaigen Vorstrafen und vor allem der aus öffentlichen oder privaten Mitteln bezogenen Unterstützungen. Es sind hier Fälle bekannt geworden, in denen berufsmäßige Bettler höhere Einkommen bezogen als Arbeitende. Auf dem Lande wird vor allen Dingen die Bettelei von Lebensmitteln vielfach zum Handel mit der erbettelten Ware benutzt. Außerdem ist offensichtlich, daß besonders unter den verkrüppelten Bettlern eine grössere Anzahl sicher Unfall- oder Kriegsverletztenrenten beziehen müssen. Voraussetzung für diese ganze Aktion wäre also enge Zusammenarbeit der örtlichen Polizeiorgane und ihrer etwaigen Hilfskräfte mit den zuständigen Wohlfahrtsämtern und den privaten Wohlfahrtsorganisationen.

Diesen Stellen müßte es auch zur Pflicht gemacht werden, in den voraussichtlich verhältnismäßig wenigen Fällen, in denen tatsächlich Not zur Bettelei getrieben hat, einzugreifen und die festgenommenen Personen zu übernehmen und zu betreuen. Es wäre nun dringend erwünscht, wenn die zuständigen Länderministerien mit größter Beschleunigung angewiesen werden können, die in Betracht kommenden Polizeibehörden und Wohlfahrtsorganisationen auf diese Aufgabe zu verweisen.

Die oberste Leitung der S.A., SS. und St. werden vor mir gebeten, sich auf Anforderung den örtlichen oder regionalen Polizeibehörden und Wohlfahrtsstellen mit allen ihnen zu Gebote stehenden Mannschaften und Hilfsmitteln zur Verfügung zu stellen. Der Zeitpunkt der Durchführung müßte möglichst einheitlich angeordnet werden. Am zweckmäßigsten wäre wohl die zweite Hälfte des September, um mit dieser Aktion gleichzeitig die am 1. Oktober beginnenden Aufrufe für die Winterhilfe einzuleiten. Auch die in der N.S. Volkswahrfahrt zusammengefaßten bzw. von ihr geführten Organisationen der freien Wohlfahrtspflege sind entsprechend unterrichtet worden. Es wird ergebenst gebeten, über die von ihnen verfügten Maßnahmen Mitteilung zu machen, damit die propagandistische Unterstützung der gesamten Aktion rechtzeitig in die Wege geleitet werden kann. Im Auftrag. gez. Haegert Bekämpfung des öffentlichen Bettelns,

RdErl.d.Mdj. v. 1.6.1933 – II D 1068 (An alle Polizeibehörden)

(1) Trotz der Strafandrohung des § (Par.) 361 Ziff. 4 StGB hat das Betteln auf öffentlichen Strassen, Wegen und Plätzen und das Betteln von Haus zu Haus in den letzten Jahren einen derartigen Umfang angenommen, daß darin eine ernstliche Gefahr für die öffentliche Ordnung zu erblicken ist. Dieser Mißstand kann im Interesse des Ansehens des deutschen Volkes nicht länger geduldet werden. Der Bekämpfung des Bettelunwesens ist daher erhöhte Bedeutung beizulegen. Als Betteln ist dabei auch das anbieten von minderwertigen Leistungen oder Waren anzusehen, sofern damit augenscheinlich die Erlangung von Almosen bezweckt wird.

(2) Hinsichtlich des Anbietens von Leistungen wird dabei darauf hingewiesen, daß auf öffentlichen Wegen, Straßen oder Plätzen Musikaufführungen, Schaustellungen, theatralische Vorstellungen oder sonstige Lustbarkeiten, die kein höheres Interesse der Kunst oder Wissenschaft beanspruchen können, gewerbsmäßig nur betrieben werden dürfen, wenn die Ortspolizei-Behörde im Falle des stehenden Gewerbes nach § (Par.) 33 b, bei einer Darbietung im Wandergewerbe auf Grund des § 60a RGO. ihre vorherige Erlaubnis zu der Veranstaltung erteilt hat. Die Erlaubnis des § (Par.) 60a ist neben dem Wandergewerbeschein erforderlich. Personen, die derartige Aufführungen ohne die vorherige Erlaubnis der Ortspolizei-Behörde veranstalten, sind gemäß §(Par) 148 Ziff.5 und §(Par) 7b RGO. mit Geldstrafe bis zu 150Rm, im Unvermögensfalle mit Haft bis zu 4 Wochen zu bestrafen……..

(4) Werden Personen angetroffen, die ohne die vorgeschriebene Genehmigung Strassenhandel treiben oder auf öffentlichen Wegen, Strassen oder Plätzen Schaustellungen oder dergleichen veranstalten, so ist gegen diese ebenso unnachsichtig einzuschreiten wie gegen die Bettler” Schreiben des Reichsminster im Innern An die Landesregierungen vom 15. Aug. 33 ”Der Herr Preußische Minister de Innern hat bereits mit Erlaß vom 1. Juni 1933 – II D 1068 – alle Polizeibehörden in Preußen angewiesen, der Bekämpfung des Bettelunwesens erhöhte Bedeutung beizulegen. ……..Ein besonders wichtiges Mittel zur Bekämpfung des Bettelunwesens sehe ich in der Erziehung des Publikums für sein Verhalten gegenüber Bettlern. Wenn der Almosengeber verschwindet, wird auch der Bettler das Feld räumen. – Das Publikum wird deshalb darüber aufgeklärt werden, daß das Almosengeben an Bettler zu unterbleiben hat, weil es den volksschädlichen Bettel fördert, Mittel fehlleitet, die in den Händen der geordneten Fürsorge wertvolle Hilfe bringen würden, und zudem nach den Erfahrungen aller Fachkreise die ungeeignetste Form der Hilfe von Mensch zu Mensch darstellt. ……. Den Herrn Reichsminister für Volksaufklärung und Propaganda habe ich gebeten, die dahingehenden Bemühungen der Landesregierungen durch eigene Maßnahmen zu unterstützen. ….. In Vertretung gez.

Pfundtner Hamburg, de 16. August 1933 Der Polizeibehörde übersandt vom Staatsamt für auswärtige Angelegenheiten I.A. gez. Koch

Posted in: Uncategorized