Till försvar för begreppet rasifiering!

Posted on februari 3, 2014


Begreppet rasifiering har börjat användas mer och mer. Och man börjar prata mer och mer om de skillnader som finns i hur folk av olika hudfärger behandlas. En del ogillar begreppet och anser att det är rasism att prata om ras i sig.

De som ogillar begreppet har onekligen många poänger, En av de är Dilsa Demirbag Sten, hon skriver appropå försök att säga att vita inte vet hur det är att vara utsatt för rasism:

Har man varit med förra vändan kommer inte detta som en chock. Vi har sett det förr. Några enstaka men ack så högljudda demagoger utfärdar legitimitetskort till sina medmänniskor. Att vara vit är en diskvalifikation, det vill säga ren och skär rasism.

Jag ger tusan i om de som delar in världen efter hudfärger själva är vita eller svarta eller åberopar egna erfarenheter av att bli särbehandlade. Själva idén om att sortera mänskligheten i olika raser och etniciteter för att sedan ge enskilda individer moraliska egenskaper bottnar i en djup och mörk källa av rasism. Att tro att man kan sminka över en vidrig människosyn genom att kalla den maktanalys eller ”intersektionalitet” imponerar inte på den som vet vad allt innerst inne handlar om – alla människor har lika värde.

Hon har i mitt tycke helt rätt i att kräva att man inte generaliserar om vita, men hon missar vad rasifiering egentligen är (och interesektionalitet också, men det är en annan femma).

Jag reder ut begreppen lite här.

Dilsa skriver en viktig sak. Att generalisera om vita är lika illa som att generalisera om svarta eller muslimer eller judar, eller romer. men hon missar en sak. Om man generaliserar om vita så rasifierar man lika mycket som de rasister som generaliserar om ”folk i invandrarförorterna”.

Rasifiering

Rasifiering är ett sociologiskt begrepp. Det används för att beskriva vad som sker när man tillskriver sociala relationer eller sociala grupper eller sociala aktiviteter etniska eller rasliga egenskaper och identiteter UTAN ATT DE SJÄLVA BETT ATT BLI IDENTIFIERADE SÅ.

Eftersom man generaliserar om alla så antyder man de facto att dessa egenskaper sprids genetiskt.

Wikipedia har faktiskt en bra sammanfattning av det:

Rasifiering (från engelskans Racialization,  eller etnifiering, är ett samhällsvetenskapligt begrepp och teoretiskt perspektiv som beskriver hur människor ses som stereotyper utifrån fördomar om deras bakgrund eller ursprung.

Rasifieringsteorin är ett försök att visa hur rasistiska föreställningar skapas där de tidigare inte funnits, och hur sociala skillnader börjar uppfattas som biologiska och nedärvda. Framförallt postkoloniala forskare studerar hur föreställningar om människoraser och etniciteter kan vara orsaken tillstrukturell diskriminering och rasism. Rasifieringsteorin vill också förklara hur en grupp (”vi”) ofta börjar se på människor utanför gruppen (”dem”) som medlemmar i en annan ”ras”.

Att betrakta människors föreställningar inför ras och etnicitet är inte egendomligare än att betrakta människors föreställningar om kön och religioner. Lika omöjligt som det är att beskriva och bemöta könsförtryck utan att omnämna föreställningar om människors kön, lika omöjligt är det att beskriva eller bemöta rasism utan att utan att omnämna föreställningar om människors hudfärg eller etnicitet.

Att prata om rasifierade områden (ett annat uttryck som är populärt) är i själva verket inte att göra något annat än att prata om utanförskapsområden (likt Fp gjorde fram tills för några år sen). Men med den lilla skillnaden att man också funderar över om det finns rasistiska eller främlingsfientliga skäl till varför nåt blivit som det blivit. Varför är det just mörkhyade eller folk med s.k. utländskt ursprung som hamnar i socioekonomiska problem. Beror detta på socioekonomiska faktorer och integration enbart, eller även på föreställningar om etnicitet och ras?

Rasistisk antirasism

Rasifieringens grund är generaliseringar. Man möter en grupp och generaliserar negativt om alla i den gruppen som man möter. man tillskriver alla en egenskap som kanske ett fåtal har.

Som definitionen lyder, att man ” tillskriver sociala relationer eller sociala grupper eller sociala aktiviteter etniska eller rasliga egenskaper och identiteter UTAN ATT DE SJÄLVA BETT ATT BLI IDENTIFIERADE SÅ.”

Ofta hör man talas om att man som vit ska hålla käften i den antirasistiska debatten. Det är ganska vanligt att man säger att vita inte kan vara utsatta för rasism. Ibland hörs tankar om att ”vita är rasister”. Ofta hörs generaliseringar om ”vitas” makt, etc. De antirasister som gör detta rasifierar lika mycket som rasister gör. De tillskriver gruppen ”vit” eller gruppen ”europe” olika etniska egenskaper och identiteter som dessa antirasister anser de har, SOM DE SJÄLVA INTE BETT ATT FÅ IDENTIFIERAS MED.

Men om det finns strukturella problem får man generalisera om de som har makten, heter det ofta. Därmed rättfärdigas antirasisters rasifiering av vita.

Vist finns strukturella mönster och maktförhållanden som påverkar oss men att en grupp är i s.k. överläge rättfärdigar aldrig rasism, rasifiering eller generaliseringar mot dem.

Eller är det rätt att rasifiera och uttrycka sig rasistiskt mot muslimer bara för att de är i strukturellt överläge i stora delar av världen idag? (Det anser Sd, anser du det? Om inte, varför ska man rasifiera vita då?)

Man märker problemet om man besöker en del ungdomar i s.k. ”invandrarförorter” (dvs rasifierade förorter). Där finns lika väl som i alla andra svenska skolor rasism. Men rasismen där riktas inte bara mot romer och muslimer eller judar, utan även ibland mot svenskar. Att reagera mot ordet ”svennejävel” är lika viktigt som att reagera mot ordet ”judejävel” eller ”romjävel. För den som kastar ur sig hat mot ”svennar” kastar oftast ur sig hat mot andra grupper också.

Kan man inte beskriva strukturella problem utan att generalisera om alla i de grupper man beskriver så bör man fundera både en och två gånger över varför man ens yttrar sig!

Användbart ord!

Men åter till rasifiering. Det är ett användbart ord. Dessutom är det viktigt att studera hur folk skapar rasistiska mönster genom att rasifiera grupper av människor. Det säger mycket! Och att kombinera detta med kunskapen om sociala och ekonomiska förhållanden gör att man kan börja reda ut ett och annat.

Men då måste vi å ena sidan befrias oss från vår rädsla att medge att ”ras” och ”etnicitet” fortfarande har betydelse i människors föreställningar, och vanföreställningar om folk. Och vi måste börja medge att även en del antirasister smittats och generaliserar genom att rasifiera… och göra upp med det!

Posted in: Uncategorized