Förintelsen av personer med funktionsnedsättningar och judar

Posted on januari 29, 2014


Ibland hörs vilda protester då man pratar om massutrotningen av personer med funktionsnedsättningar som en del av förintelsen. Först på 80-talet fick funktionsnedsatta rätt till ersättning för sitt lidande under andra världskriget och först under senare år har man börjat inse att utrotningen av dem var en del av nazisternas förintelsepolitik. Det dröjde till 2013 innan svenska myndigheter började bjuda in representanter för funktionshindersrörelsen till förintelsens minnesdagar i Sverige. Motiveringen från officiellt håll var att de med funktionsnedsättningar ”enligt experterna” bara massutrotats och inte ingick i förintelsen. Denna artikel bemöter den myten.

***

T4-programmet, dvs utrotningen av personer med funktionsnedsättningar, var en del av förintelsen. Förintelsen började faktiskt med dem. Den förste september 1939 gav Hitler order om att förintelsen skulle inledas. Minst 200.000 utrotades fram till 1945.

Orsaken till att man drog igång då var delvis ekonomisk (man ville frigöra pengar till kriget) och ideologisk. Dessutom hoppades man dölja massmordet genom kriget. Det var ingen slump att Hitler drog igång det så fort kriget började.

T4 drogs igång. Man samlade funktionshindrade och förberedde morden på dem. Samtidigt samlade man ihop judarna i Polen och Tyskland. Utrotningen satte igång. Först genom att sänka levnadsstandarden för dem. Att döda genom svält och umbäranden.

Men den industriella massurotningen kom först igång mot de med funktionshinder. Massutrotning genom gas experimenterade man med först på dem.

T4, de första gaskamrarna

Gaskammare i Hadamar, använd motpersoner med funktionsnedssättningar.

För att massutrota personer med funktionsnedsättningar måste man hitta tekniska metoder att göra detta kliniskt rent och ”effektivt”. Därför började man experimentera med olika utrotningsmetoder. Man försökte använda koldioxid från lastbilar och man började använda gas.

Redan i oktober 1939 hade de första gakamrarna byggts upp.

Den första som bevisligen använts för massutrotning fanns i det ockuperade Poznan, Fort 7, hette den. De utrotades dels i gaskammaren i fortet och dels genom att man körde runt med dem i en lastbil och lät dem dö av koldioxidångorna. 10.000-15.000 människor utrotades här.

Liknande gaskamrar fanns i det dåvarande Tyskland. I Hartheim t.ex, som byggdes upp 1940. I augusti 1941 hade 18,269 utrotats. De flesta var hade funktionsnedsättningar men även judar och romer fanns bland offren även där.

Den som ledde utrotningen av i Hartheim var Christian Wirth (som senare blev kommendant i utrotningslägret i Chelmno). Han spelade under 1941 en nyckelroll i programmet att utrota judar med funktionsnedssättningar judar som jag skriver om nedan. Han ledde T4-programmets utrotningsläger i Sonnenstein och Hadamar samt Hartheim. Andreman i Hartheim var Franz Stangl. Stangl blev senare den första kommendanten i utrotningslägret Sobibór och ersatte en annan kollega från T4 som kommendant i Treblinka senare .

T4-programmet skedde ganska öppet vilket ledde till massprotester 1941 från kyrkor. Det var faktiskt så att de enda öppna massprotesterna mot nazisternas politik var protesterna mot T4. Det ledde till att man i augusti 1941 fick stänga den öppna delen av T4-programmet. Utrotningen fortsatte, men i det fördolda. Nazisterna hade lärt sig att sköta utrotningarna framöver under största hemlighet.

I själva verket la man inte ner T4 1941, man expanderade det. Det enda som skedde var att man hemlighöll programmet . Morden på funktionsnedsatta i Berlin, under ledning av Steinmeyer, pågick t.ex. till 1945. Dessutom pågick för fullt Aktion 14f13 i T4:s regi.

Judar med funktionsnedsättningar

Från vintern 1941 till vintern 1942 pågick Aktion 14f13. ”Judeförintelsens alfatest” som en vän till mig kallade det en gång.

De första judar som gasades var de judarna med funktionsnedsättningar. SS kontaktade T4 programmet.  som i april 1941 åkte runt bland gettona och koncentrationslägerna för att välja ut sjuka och ”vanformade” judar som ansågs vara en ”belastning” för lägren. De skulle dödas.

SS-officern Philipp Bouhler, som ledde T4 vid tiden, fick leda även detta projektet. Bland de som hjälpte honom återfinns Werner Heyde (som senare lämnade T4 och arbetade i  arbetade utrotningslägren Buchenwald, Dachau och Sachsenhausen) och Hermann Paul Nitsche,  Friedrich MenneckeCurt SchmalenbachHorst SchumannOtto HeboldRudolf LonauerTheodor SteinmeyerGerhard WischerViktor Ratka och Hans Bodo Gorgaß.

Programmet pågick till våren 1942 men fortsatte inofficiellt fram till 1944 (och visar att det fanns klart samarbete mellan förintelselägren i det hemliga T4 programmet och förintelselägren mot judarna fram till 44-45). Ca 20.000 personer mördades som en del av programmet. I T4-gaskammaren i Hartheim utrotades 12000 av dessa, anser en del forskare. Det anges även att 8000 friska koncentrationslägerfångar utrotades här under åren efteråt.

Programmet sågs också som ett test. Kunde man klara av att utrota folk på stor skala? Det skulle man testa. Och de första offren var de med funktionsnedsättningar.

Chelmno

Samtidigt som man utrotade dem hade massutrotningen av judar inletts. Man svalt ihjäl dem, misshandlade dem och sköt dem.Hösten 1941 beslöt man att ta fram effektivare metoder för massutrotningen och SS gick till experterna på detta, som fanns runt operation T4. Man skulle bygga egna dödsläger för att utrota judar med gas, på större skala än T4 använt.

De första experimenten med zyklon B skedde i augusti och september 1941 i Auschwitz och offren var funktionsnedsatta och krigsfångar som fanns i lägret. Men massutrotningen av judar här kom inte igång förrän vårvintern 1942, anser forskarna.

Det första massutrotningslägret för judar var istället Chelmno som började planeras oktober 1941. Den person som anlitades för att bygga gaskamrarna där var SS kaptenen Herbert Lange. Han var chef för dödslägret till april 1942 då han fick uppdraget att handha utrotningen av judarna i  Łódź Ghetto. Han valde sina medarbetare från SS och T4 programmet (som han ingått i).

I december 1941 kunde man börja ta emot judar i Chelmno och utrotningen började i mars. Den första kommendanten var en av Langes kollegor, Christian Wirth, en veteran från T4.

Gaskammaren och krematoriet i Hartheim, som använts som en del av T4 började på hösten 1941 ta emot krigsfångar från öst och judar. Samtidigt som gasningen av judar med funktionsnedsättningar pågick.

Operation Reinhard

I november 1941 initierades det som historien känner som Operation Reinhard. Dvs projektet att bygga förintelseläger. Chelmno kom att ingå i det. Det första ”egna”projektet var att bygga ett massutrotningsläger läger i Bełżec. I december började man desutom bygga koncentrationslägret i Sobibór 

De som planerade dessa läger var alla (!) gamla veteraner från utrotningsprogrammet T4 eller veteraner som drivit koncentrationslägren där judar inhystes.

I januari 1942 sker Wannseekonferensen där man diskuterar utrotningen av judarna mer i detalj.  Det man måste komma ihåg är att bygget av utrotningslägren pågick redan sedan länge, då den konferensen skedde. Lagom till sommaren 1942 fanns utrotningsläger klara i BełżecChełmnoSobibór och Treblinka. Alla hade då haft kommendanter som varit ledare för T4.

Koordinatorn för uppbygget av dessa läger var Reinhard Heydrich. Därav namnet Operation Reinhard. Under honom fanns en grupp som lett T4  och som kom att leda utrotningen av judar. Främst  Christian WirthFranz Stangl förste kommendant i Sobibor, senare kommendant i Treblinka, och Irmfried Eberl (förste kommendant i Treblinka). Alla tre kom från T4.

Förintelseförnekelse

Ja så här kan vi fortsätta i all oändlighet. Börjar man gräva i detta ser man att ledarna för utrotningen av personer med funktionsnedsättningar valde kollegor från T4 och kollegor från SS som varit medverkande i T4 som kollegor även då de byggde upp utrotningslägren för judar, romer och andra så kallade ”oönskade”. Herbert LangeWerner HeydeChristian WirthFranz Stangl och Irmfried Eberl gjorde allihopa samma sak. I deras stab fanns experterna från T4. (Ett exempel är Lorenz Hackenholt som skötte gaskammaren i Belzec!)

Anledningen var enkel. T4 och förintelsen av judar hängde ihop. Det var de som var experter på utrotning av de med funktionsnedsättningar som fick uppdraget att bygga upp läger för utrotning av judar.

Att ifrågasätta förintelsen av funktionsnedsatta är lika makabert och osant som att ifrågasätta förintelsen av judar.

Och tvärtemot alla myter från olika förintelseförnekare existerar det papper där Adolf Hitler beordrar att förintelsen ska dras igång. Adolf Hitler undertecknade den orden med egen penna den 1/9 1939, på krigets allra första dag.

Det var ordern att T4 skulle dras igång och den ordern, med Hitlers namnteckning, kan ni se på bilden här nedan.

Det är den formella ordern att dra igång förintelsen!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

PS

Även T4 hade en förhistoria. Barnmord skedde även innan 1939, tex ”Fall Knauer”. För en film som visar nazisters syn på personer med unktionsnedsättning, se filmen Erbkrank.

Posted in: Uncategorized