Fri migration och sociala skyddsnät

Posted on september 22, 2013


Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg och andra har debatterat det här med fri rörlighet i bland annat boken Migrationens kraft. Argumenten för att man ska kunna söka sig vart man vill och at mänskligheten vinner på det är i mina ögon helt rätta. En värld utan gränser för migration är mitt ideal också.

Lena Andersson var inne på samma sak i veckan i DN.

Så långt är jag med. Men sen kommer argumentet att för att vi ska införa fri rörlighet måste vi montera ner sociala skyddsnät.

Varför tvekar ändå så många inför en självklar rättighet trots att de avskyr invandringsmotstånd? Kanske för att samhället som familj är en levande uppfattning. Och för att det är svårt att få bort tanken på omhändertagande, och ”man kan ju inte hjälpa alla”. Eller kanske tänker en del att de i stället lägger kraften på att krossa kapitalismen, för då kommer folk inte att behöva eller vilja migrera. Men den går inte att krossa utan att först krossa andra grundläggande fri- och rättigheter…

Sant är nog att i en värld av fri rörlighet där länder inte är som stora familjer kan välfärdsstaten inte se ut som hittills och inte heller arbetsmarknadens villkor. Lägre lön, hårdare arbetsförhållanden och torftigare bostäder kommer att finnas både inom synhåll och långt borta. Så är det även utan migration, och framför allt då. Inget hindrar förstås att man utformar nya system för att upprätta skydd mot livets hårdhet, vilande på övertalning och överenskommelser.

Som liberal ställer jag mig givetvis tveksam till en del formuleringar här. Staten och skyddsnät spelar en viktig funktion i att ge alla människor lika möjligheter, att göra det MÖJLIGT för alla att få frihet. Skyddsnäten är inte bara ett statligt kontroll-påfund. (Frihet är inte bara frihet från staten, utan alla människors MÖJLIGHET till frihet, oavsett stat, familj, hälsa eller ekonomiska förhållanden.)

Så frågan är finns det en möjlighet att kombinera bibehållna och STÄRKTA sociala skyddsnät med fri migration? (Alla med insikt i funktionsnedsattas och sjukförsäkrades situation i Sverige idag inser att de måste stärkas för att garantera individens frihet!)

Först skulle jag undersöka historiska paralleller. Finns detta?

Svaret är ja!

Fram tills 1830-talet (och delvis 60-talet) fanns det olika former av ”inrikes tullar” och skråtvång som begränsade handel och rörlighet mellan delar av landet och hämmade arbetsmarknaden genom att förbjuda möjligheten att söka vilket jobb man ville. Fram tills 1860 krävdes pass för att förflytta sig INOM Sveriges gränser. Det där med migration mellan socknar var ganska starkt reglerat och migration alltid knutet till att man kunde skaffa sig ett arbete och att präst och överhet gav sitt godkännande (prästintyg). Efter detta hade vi ett system med friare rörlighet men det fortsatte att vara genomreglerat. Man fick flytta om man hade arbete, men bara vissa arbeten var godkända arbeten. Om man inte hade ett godkänt arbete eller inget arbete alls sågs man som lösdrivare och kunde dömas till straffarbete. Sociala skyddsnät fanns bara för de som fick godkända arbeten.

Om man kikar på debatten runt 1860 ser man att mycket av debatten handlade om oron för de sociala skyddsnäten. Hur skulle socknarna i landet kunna hantera detta med migration om migrationen inom landet blev fri. Detta kan man studera i den tidens medier och i riksdagsdebatterna. (Jag bor på Öland numera och kan inte servera citaten just nu, men kika själva!) En del sa att man borde minska rätten till sociala skyddsnät. Om man riskerade att svälta ihjäl om man inte hade jobb skulle det där med migration självreglera sig. Andra sa att de inte ville ha fri migration för att rädda de sociala skyddsnäten.

Vad sa liberalerna? Jo, de ville avskaffa lösdriverilagarna, skapa fri rörlighet inom landet och var för både arbetarskyddslagar och sociala skyddslagar på NATIONELL nivå och stärkta sociala skyddsnät på KOMMUNAL nivå. Kika t.ex. på Sven Adolf Hedin, de svenska liberalernas stora namn för 120-140 år sen.

Kika sen på hur resultatet lev av denna reform. Inrikes passtvång och lösdriverilagar avskaffades, fri migration tilläts mer och mer inom landet, friheten ökade, ekonomin blev friare OCH de sociala skyddsnäten blev starkare.

Alltså en utveckling helt tvärtom den som  Norberg, Segerfeldt och Lena Andersson förespråkar. Men också en utveckling som går värt emot vad deras vedersakare antar, eftersom ekonomin BLEV friare, friheten för individen ökade OCH migrationen inom landet blev friare!

Och kommunerna gick inte bankrutt, trots fri migration, fri arbetsmarknad, fri arbetsmarknad och starka sociala skyddsnät samt ökad arbetarrätt. Allt detta gick liberalerna i spetsen för.

Samma parallell hittar man i andra länder. Parallellen är givetvis inte 100%ig (med det är ingen parallell). men väl värd att undersökas av den som vill och har tid!

Posted in: Uncategorized