En paradox angående LSS

Posted on augusti 28, 2013


Jag är helt mot neddragningarna i den personliga assistansen, som jag anser hotar de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar. Men då jag debatterar frågan har jag hittat en paradox som jag inte helt har svar på: nämligen hur man hanterar funktionsnedsättningar på grund av ålder. Frågan är viktig eftersom jag sett hur en del som vill spara pengar och skära ner assistansen resonerar kring LSS.

Det gäller äldres rättigheter.

Jag, som värnar om LSS och personlig assistans, och jobbar inom äldrevården har ofta funderat över hur man ska hantera det där med att är man under 65 får man en chans till assistans om man får funktionsnedsättningen på grund av skada eller sjukdom. Efter 65 får man inte det. Dessutom räknas inte funktionsnedsättning på grund av ålder som LSS-grundande.

Det har skapat en svår moralisk konflikt inom mig. Vad är det som rättfärdigar att man åldersdiskriminerar folk? Inget egentligen! Folk över 65 skulle mycket väl kunna leva ett precis lika aktivt liv med assistans som en person med funktionsnedsättning som är under 65 med nån medfödd och LSS-grundande åkomma.

Egentligen är gränsen vid 65 för LSS och att funktionsnedsättning på grund av ålder inte räknas som skäl att få LSS, djupt förnedrande och diskriminerande. Precis som sjukhusens regler att pensionärer ska vänta längre tid för hjäpmedel.

Men… Och här kommer dilemmat! Samhället skulle aldrig ha råd att ge alla äldre personliga assistenter. Vi skulle prata om miljoner assistenter, det funkar inte! Det skulle inte ens finnas arbetskraft nog för det.

Så… Vad gör man?

Etiskt dilemma, ja! Men vad rättfärdigar att ”friskare” och ”yngre” personer med funktionsnedsättning ska få förtur till hjälpmedel och assistans jämfört med äldre?

Nu kanske du frågar vad allt detta har att göra med LSS för yngre. Jo, jag har märkt att en del byråkrater som vill skära ner på assistansen pratar om boendeservice och hemtjänst som ”framtidens modell” för personer med funktionsnedsättningar. Det pratas ganska öppet om att man bör ge äldre och personer med funktionsnedsättningar samma sorts hjälp, dvs en och samma hemtjänst åt alla.

Jag har sett de första antydningarna att man bör dra in LSS för att ”skapa rättvisa åt alla”… Ironiskt nog från folk som kallar sig vänster. En politiker (S) antydde t.ex. att LSS är en parallell till friskolor och specialskolor för barn med ex. adhd (som hen var mot) och att det ”är orättvist att en del får det bättre än andra”. Eftersom inte alla barn med adhd kan gå i specialskolorna bör de stängas eftersom alla måste ha det lika, var vad hen sa.

Visst är det galet. Man skapar inte rättvisa genom att förstöra en reform som för första gången gett mängder av personer med funktionsnedsättningar frihet.

Skolreformen är en bra parallell. Man skapar inte en bättre skola för alla genom att förstöra en del barns möjligheter till bättre skola. Samma med LSS. Inte alla får LSS och äldre får inte det, men ganska många med medfödda funktionshinder KAN få det (även om man sparar in på det idag). Då löser man inte eventuella orättvisor genom att dra in på det värdefulla som en del fått redan idag, utan genom att se till att fler får det värdefulla. Dvs att man ger ALLA LSS, även de äldre.

Men hur? Och hur rättfärdigar vi skillnaderna om vi inte har råd med det i samhället eller om arbetskraften inte räcker till? Hur rättfärdigar i att yngre med medfödda nedsättningar får LSS men inte en ålderspensionär?

Om några år kanske argumenten mot nedskärningar handlar om att skapa ett system som man kallar ”rättvist för alla” genom att dra in på friheten folk fått genom LSS. Hur bemöter vi detta? Kan vi införa LSS för ALLA, även äldre? Och hur hanterar vi den etiska paradoxen om det inte finns personal och resurser nog för att ge alla (även ålderspensionärer) LSS, hur rättfärdigar vi skillnader i hantering av personer baserat på ålder? Hur slår vi tillbaka ”rättviseargumentet” mot LSS?

jag skulle besvara rättviseargumentet så här: ”självklart ska äldre också ha samma rätt till assistans, LSS är bara första steget. Vi kanske inte kan skapa det idag, men imorgon! Jag vill ha ett Sverige som är individanpassat, även för äldre. Behöver man assistans får man det, behöver man särskilt boende får man det. Vill man ha hemtjänst får man det.”

PS

Jag repeterar att jag INTE är för nedskärningar, jag vill försvara och stärka LSS. Det är för övrigt därför jag skriver detta. Det finns paradoxer vi måste börja fundera över för att kunna bemöta dem. För att rädda LSS måste vi lära oss slå tillbaka alla argument som dyker upp och tänka igenom alla eventuella paradoxer och klurigheter kring LSS.