Vem granskar vården och omsorgen?

Posted on augusti 22, 2013


I dessa dagar debatteras privatiseringen av vården hej vilt. Men tyvärr debatteras de övergripande ramverken som ska reglera och kontrollera vården, både den privata och allmänna, nästan inte alls. Inte heller debatteras hur man kan granska vårdgivare och skydda vårdtagare, oavsett vem som utövar vården.

Vården idag är så splittrad att ansvaret för fel som begås inom vården ofta vilar på flera aktörer. Hur får man ett helhetsgrepp med samlad översyn om de beslut så vitt skilda aktörer som gode män, vårdcentraler, försäkringskassa, kommunens handläggare, hjälpmedelscentraler och eventuella kommunala eller privata vårdgivare tar?

Det finns en inspektion för vård och omsorg numera, IVO. Men den får bara granska delar av vården. Om jag som anställd gör en Lex Sarah anmälan så är det min arbetsgivare som granskas. Detta trots att den situation man anmäler ofta kan ha skapats av fler aktörer, som IVO inte får granska.

Jag har på sista tiden fått kännedom om flera fall som rör personer med mentala funktionsnedsättningar som haft gode män.

För att inte säga för mycket om de utsatta kan jag ta ett till hälften fiktivt exempel som visar vad jag menar.

En person i norra Sverige med grava hjärnskador har personlig assistans. Denne vill ut och simma. Assistansen ser denne som fångvaktare så denne person försöker smita från dem för att komma till havet och simma, året om. Ibland har hen hittats vid strandkanten i vattnet, på vintern. Denne person löper en stor risk att dö. Dessutom röker hen i sängen på natten (då hen är ensam) och hemmet är inte brandsäkrat. Personal har ibland på dagtid hittat hen halvsovande med tappad cigarett som ligger på lakanet. Risken är alltså att hen brinner upp också och om det börjar brinna är husen inte av så bra kvalitet så grannarna är i fara också.

Denne person har grava demenssymtom och hjärnskada. Personalen gör så gott de kan men har ingen utbildning för situationen. Dessutom finns det stora brister i hur hemmet ser ut. Kort och gott används inga (!) moderna metoder för att hantera folk med denna typ av hjärnskada på arbetsplatsen. Det finns ett larm på natten och folk som står i beredskap som sovande jour men den preventiva vården för att undvika att hen rymmer är usel.

Denne person har en god man och assistans ges av ett privat assistansbolag.  De är givetvis huvudansvariga för att reda ut soppan. Men det är inte bara de som är problemet. problemet är att Försäkringskassa beviljat assistans utan att ta reda på vilken sorts vård hen behöver och utan avseende på att hen rymmer och lever i livsfara. Läkare och demensteam på sjukhus har inte följt upp hur han har det om han får vård. Kommunen vars socialtjänst ska ta beslut om pengar har inte heller någon koll på hur vårdtagaren har det.

Det är alltså flera aktörer inblandade men vid en eventuell Lex Sarah från en anställd som är personlig assistent granskas EN av dem, assistansbolaget.

Om man skulle höra med de olika inblandade så skulle säkert alla säga att de har begränsade möjligheter att göra något. Gode män får ofta dålig hjälp och dålig information från myndigheter och tvingas försöka hantera svårare situationer, så gott de kan. Gode män är givetvis rädda att kommunen ska dra in assistansen. De som utför den personliga assistansen, dvs är arbetsgivare, kan tyckas ha ett huvudansvar, men det stämmer inte. De är under ständig press att gode män när som helst kan välja ett nytt assistansbolag. Om assistansbolaget försöker göra något för att förändra situationen kan gode män byta bolag och därmed förändras inte situationen för den drabbade alls. De andra aktörerna lever i sina bubblor och anser bara att de har begränsade skyldigheter.

1989 tog man bort omyndighetsförklaringen. Det var bra, men ibland frågar jag mig om inte en hel del personer hade bättre rättsligt skydd som omyndiga än idag som myndiga med gode män eller förvaltare.

Fast problemet rör all form av vård egentligen, även om det jag tittar på just nu mest rör personer med mentala funktionsnedsättningar.

Vem granskar till exempel den samlade vård och det samlade stöd som ges personer med funktionsnedsättningar, från F-kassa, sjukhus, assistansbolag och kommun? vem tillgodoser att de får det de har rätt till?

Det är bra att IVO finns men ju mer jag tittar på detta, inser jag att IVO inte är anpassat för dagens situation med en mängd olika beslutsfattare och aktörer! Och de som mest drabbas av detta är nog de som inte helt kan tala för sig själv.Det är absurt att ingen myndighet finns som granskar BÅDE gode män och de som ger vård till en med funktionsnedsättningar, samt Försäkringskassa. Ska man granska alla tre får man gå till IVO respektive Överförmyndarnämnden och Försäkringskassan självt, trots att de samlade besluten från alla tre påverkar personens vård- och omsorgssituation.

Posted in: Uncategorized