Läs Westerbergutredningen!

Posted on november 10, 2012

1


Läs Westerbergutredningen om ”främlingsfienden inom oss”!

Jag kommer att skriva en hel del om den i Motargument.se framöver. Anledningen är enkel. De som skrivit utredningen, inklusive Bengt Westerberg, är tydliga motargumentare. I utredningen föreslås till och med en ”quick response” grupp som ska bemöta främlingsfientliga myter som cirkulerar. Jag ska inte sticka under stol med att jag är glad.

http://www.regeringen.se/sb/d/16312/a/203136

Ett smakprov. Bengt bemöter myten att ”svensk kultur är unikt svensk, inte ett resultat av kulturers samarbete över tid och rum och måste skyddas från internationell påverkan” med att citera Strindberg. Så här.

Att de internationella dragen i svensk konst inte är något nytt framgår av följande skildring av August Strindberg  i Likt och olikt från 1884 (återgiven av Meidal 2001:37). Han hade fått besök av en bildad japan och ville under en rundvandring i Stockholm visa honom hur en svensk stad såg ut:

(Japanen) började med den iakttagelsen, att Svenskarne icke voro blonda, såsom man sagt honom. Hans fann vidare, att de alla voro klädda såsom man är klädd i Paris, Bryssel, London och Berlin, och han fann att gatorna och husen likna alla andra europeiska städers. Han bad mig visa en svensk byggnad, jag visade honom Slottet. Det är ett italienskt palats, invände han, med dekorationer från grekiska och romerska byggnader. Jag visade honom Riddarholmskyrkan. Den liknar en gotisk pagod, menade han, med påbyggnader i renässans. Det kunde jag icke förneka. Men så ledde jag honom till Nationalmuseum. Han sökte i sitt minne efter ett venetianskt-florentinskt palats, ty han hade sett hela Europa, som jag endast läst om. Han kunde icke finna namnet, men han betvivlade husets, stilens svenska ursprung, vilka jag inte kunde draga i bevis, då det var byggt av en tysk. Men så ledde jag honom in i huset. Vi började på nedra botten. Vårt barbari, våra stenyxor, menade jag, skulle väl då få vara svenska, och jag pekade med stolthet på våra an-yxor. Han var nog artig icke betvivla deras svenska ursprung, men han meddelade samtidigt, att dylika hade man också i Europa. Så kommo vi till bronssakerna! Jag visade honom gjut-formarne! Han trodde mig, men menade att bronsgjutning icke var något särskilt för Sverige. Vi kommo till Järnåldern, och jag lyckades få fatt i några runor, mot vilka han icke kunde invända något. Men sedan var det slut. I medeltidens mässhakar, altarskåp och kyrkliga kärl fann han endast gotik; i vasatidens smycken och vävnader renässans, och i 1600- och 1700-talens minnen endast barock och rokoko, och sedan Louis XVI och Empire, vilka stilar både i möbler, kläder och smycken, gingo genom hela Europa.

Posted in: Uncategorized