Inkonsekvent antirasism; eller: jag behöver ett skrikrum, snarast!

Posted on november 10, 2012

0


Jag pratade med en person på Facebook idag som var snar att peka finger mot ett land. ”Det landet har rasistiska och galna giftemålslagar, det landet måste vara galet…” När man påpekade att grannländernas giftemålslagar är värre och mer rasistiska tvekade personen och ville inte fördöma det och försvann ur diskussionen.

Sånt händer ofta mig.

Och varje gång blir jag ledsen, så ledsen.

Det där såg jag redan som liten och mobbad. Som när jag stod mitt i en grupp elever med en lärare som pekade finger på grannklassen och sa ”NI MOBBAR EN ELEV I ER KLASS” när någon sa något fult till denne eleven. Det var i och för sig bra. Men där stod jag och där stod några andra i den lilla klassen i lågstadiets första år med kunskapen om vad som skedde i den egna klassen och bara tittade på varandra. DET sa läraren inget om… för det var lärarens egen klass…

Eller som med alla familjehemligheter bakom de stängda dörrarna i olika familjer. Familjer som pekar finger mot varandra och låtsas som om det som sker innanför det egna hemmets väggar inte sker…

Eller som den lilla förening jag var med i som ung där den lilla klubbens lilla ordförande alltid var snar att gnälla på andra klubbar. De var minsann allihopa SÅÅÅÅ inkompetenta och galna. Och ja, det stämde nog. De där klubbarna var det. Men gissa vilken liten klubbs lilla, lilla ordförande som alltid var tyst över inkompetens och galenskap i den egna klubben?

Mina första stapplande steg in i politikens värld präglades av samma sak. Jag kikade på vad vänster och höger sa om politik då jag var 16 år. Jag minns ett gräl mellan sossar och moderater om hemlöshet i Malmö 1988. Båda parter hade sååå lätt att peka på den andra gruppen och säga ”ni är galna” för samma saker som skedde i den egna gruppen. ”Ni i den andra gruppen skiter i hemlösa” uttalades av personer som visste att man drog fylleskämt i den egna gruppen om hemlösa”…

Jag skrev detta. det är värt att spara för eftervärlden.

En lätt omskrivning av ett känt citat från Jesus. Den klistrar jag in här utan annan kommentar än att det är skitlätt att se hat som riktas mot den grupp som står en nära, men tycks vara skitsvårt för många att se det hat som härrör från en grupp som står en själv nära…

”Huru kommer det till, att du ser granden i den andra gruppens ögon, men icke bliver varse bjälken i din egen grupps ögon? Eller huru kan du säga till din broder: ‘Låt mig taga ut granden ur din grupps ögon’, du vars grupp har bjälkar i dina egna ögon? Du skrymtare, tag först ut bjälken ur din egen grupps ögon; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders grupps ögon.”

Nån annan kommentar än detta får ni inte. Men dessa ord, omskrivna, ringer i mina öron när jag ser folk som ryter mot stoftet i andras ögon men inte ser bjälkarna i den egna gruppens ögon.

AAaaarrrrrgh! Ibland vill jag bara fly in i ett madresserat skrikrum och skrika och skrika. Mänsklighetens dårskap är ibland utan gräns!

Känner du dig träffad!? Bra!

Men det bekräftar jag inte. Jag flyr in i mitt interna skrikrum och kommer inte att kommentera detta!

Posted in: Uncategorized