Några ord om kränkningar, religion och sånt.

Posted on september 15, 2012

1


Muhammedfilmen diskuteras mycket just nu och många muslimer upplever sig kränkta av den. Man måste hålla många tankar i huvudet för att bena igenom vad som sker.

För det första är det viktigt att yttrandefriheten upprätthålls. Det finns bara en sak som är värre än rasism, och det är att saker börjar förbjudas med ”risk för hädelse” och kränkning som skäl. Vi har varit där förr. Kvinnors rättigheter bekämpades eftersom det sågs som en kränkning mot kyrka, kung, stat och det allra heligaste. Demokrati sågs en gång i tiden som hädelse mot kung, gud, och religion. Än idag vill kristna och muslimer över hela världen förbjuda homosexualitet eftersom det ses som en kränking mot gud. För många är själva förekomsten av homosexualitet nästan som att spränga Kaba i luften, våldta påven eller riva klagomuren i Jesrusalem.

För det andra är det viktigt att man skiljer mellan rasism och kränkning, men ingetdera ska förbjudas. Yttrandefriheten är så helig att jag bara tillåter ingripanden mot den vid uppvigling (eller propaganda för) massmord på grupper av folk (som jag skrev igår). Då, och endast då, finns det skäl att ingripa mot tryckfriheten. Sen bör det finnas regler för att anmäla mot förtal, men det måste regleras i efterhand. (Hets mot folkgrupp är en lag jag vill avskaffa helt och istället öka möjligheten att anmäla för förtal.)

Som jag sa, för det tredje, måste man skilja mellan rasism och kränkning. Rasism är inte ok, kränkning av tro eller politik är något subjektivt. Rasism kan man motarbeta, kränkingar också, om man vill, men det är inte samma sak. Samhälleligt sett är rasism det som måste bekämpas (om än inte förbjudas).

En kränkning mot tro eller politik känns för de som utsätts för det, men det är oerhört viktigt att försöka bortse från det. Rätten att kränka är helig. Dvs rätten att få göra i princip vad man vill utan att någon säger ”det du gör kränker mig”.

Muhammedfilmen är rasistisk. I den görs generaliseringar om muslimer. Men många muslimer anser också att den kränker deras tro. Dilemmat i detta fallet är att det finns en massa rasism mot muslimer och ett maktpolitiskt spel i Mellanösten, som spelar in.

Just därför är det viktigare än någonsin att dra gränsen för det som ska anses inte vara samhälleligt ok, vid rasismen, inte vid kränkningen. För om vi börjar arbeta mot kränkningar av religion blir frågan om VAD som är kränkning helt subjektiv. För vad är det då som säger att inte de ugandiska kristna också har rätt att slippa bli kränkta… av homosexuella? Inget, mer än individuella åsikter om vad som kränker dem eller inte.

Posted in: Uncategorized