Motargument mot rasism och ”andlig smitta”

Posted on september 11, 2012

2


Anders Örne hette en liberal Socialdemokrat och aktiv antinazist på 30-talet och 40-talet. Som postchef var han tvungen att följa regeringens påbud under andra världskriget att inte attackera nazismen öppet. Regeringen ville ju undvika krig med nazisterna och det försökte de genom att vara så fega som möjligt. Men till och med då fortsatte regeringens arbete mot nazismen. Anders Örnes lilla skrift visar hur de mobiliserade mot nazismen utan att nämna nazismen vid namn.

Hans pamflett hette Andlig Smitta, och gavs ut 1940. Hans ord om vikten att göra motstånd genom att inte lämna ett enda nazistiskt argument oemotsagt är ganska talande för hur arbetarrörelsen och liberalerna bekämpade fascismen på 30-talet. Att inte lämna inte ett påstående eller ett argument oemotsagt, var en viktig del av deras strategi. Och det lyckades till stor del. Nazism och fascism lyckades aldrig få ordentligt fäste i Sverige.

Dagens arbetarrörelse, och alla andra politiska grupper, har mycket att lära av detta arbete. Det räcker inte att säga att rasisterna har fel och att vi bör ”gilla olika”.

Antifascisterna på 30-talet hade tyvärr garvat läppen av sig om de sett på vilket sätt många politiker försöker bekämpa rasism med utfrysning, censur och att ”inte ge dem uppmärksamhet”. Det funkar inte. Står rasistiska myter och åsikter obemötta och oemotsagda så hjälper det inte hur mycket man än pekar finger och ropar ”fel fel fel” åt de som bär åsikten framåt: åsikten finns kvar ändå, och sprider sig.

Argument måste bemötas med argument, myt med fakta, skräck med vetenskap och bevis. Obemötta argument och påståenden sprider andlig smitta!

Visst, det kan vara lättare att skrika ”rasist”, tuta i en vuvuzela eller bara markera avsky. Men det gör inte att smittan försvinner.

Vill vi bekämpa andlig smitta, rasistiska argument och hat, får vi inte lämna ett enda argument eller påstående oemotsagt någonstans i Sverige. Inte en enda rasistisk myt, eller rasistisk stereotyp generalisering får lämnas obemött eller oavslöjad. 

Ur skriften: Andlig Smitta

*************

Hur skall man då kunna skydda sig mot andliga farsoter?

Vi ha här i Sverige en i det hela mycket god andlig hälsa. Endast smågrupper med dåliga andliga förutsättningar äro för närvarande angripna. Det är viktigt att isolera dessa grupper och icke försumma att bemöta deras oriktiga påståenden. Men viktigare är att stärka motståndskraften hos de ännu friska.

Det finns tre ting att lita. till. Modet, tankeredan och insikten. Dessa tre äro alla lika nödvändiga.

Den som saknar all andlig karskhet, som inte vågar stå för vad han och sant. utan faller undan, när han möter en fräck gåpåare, är inte mycket att lita på. Han är ytterst mottaglig för andlig smitta.

Modet spelar på det andliga området samma roll som den s. k. immuniteten, den medfödda eller förvärvade oemottagligheten, ifråga om kroppens sjukdomar. Den som vill bevara sin andliga hälsa skall alltså karska upp sig och inte falla undan vare sig för hot eller lockelser och framför allt inte av pur beskedlighet låta slå i sig lögner…

I fråga om de farliga slagorden och de tvärsakra påståendena, som i sådana tider som de nuvarande så ofta äro smittoförande, är det nödvändigt att iakttaga vissa en del försiktighetsåtgärder.

Om ni läser en tidning, en småskrift, en bok, hör ett agitationsföredrag eller samtalar med någon, så akta er att släppa in några tvetydiga, falska eller osanna sagor i er siäl. Finner ni under läsningen påståenden av tryckta skrifter några tvivelaktiga resonemang, så ge er icke förrän ni har klarat ut, vari felen bestå. Hör ni ett föredrag, så låt er gärna ryckas med, men låt kritiken stå i beredskap i bakgrunden. Kastar några av edra bekanta ut en sats eller ett ord, som klingar misstänkt, så släpp honom inte, förrän han förklarat vad han menar. I de flesta fall kan han inte det. Han har i nio fall av tio själv övertagit ordet från någon annan och tyckt, att det lät bra. Därför har han annekterat det för eget bruk. Men pressar man honom på betydelsen, så blir han ofta stum eller börjar prata i vädret. Vilketdera han gör betyder mycket litet. Ib åda fallen står han där som en avslöjad smittspridare…

Låtsas mannen eller kvinnan, som fällde yttrandet, att han eller hon hittat på det själv, så försumma icke att påpeka vederbörändes inkompetens att bedöma så invecklade spörsmål. När det gäller så allvarliga ting, är det icke tillåtet att av artighet eller undfallenhet lämna oriktiga påståenden oemotsagda. En viss kärvhet i tonen skadar lite, om man får att göra med den sortens folk…

Många agitatorers hela visdom bestar i utantill inlärda fraser, fulla av oförstådda främmande ord och grova tillmälen. Andra, som äro intelligentare och kunnigare, välja en rakt motsatt väg. De tala mjukt och insmickrande, men deras tal är fullt av försåt.

Granskar man närmare innehållet i vad de föra fram, finner man lätt svagheterna, osanningarna och överdrifterna.

”Skall icke örat pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?” frågade den gammaltestamentlige gudsmannen Job sina vänner, då de med fagert tal försökte få honom att giva upp striden för vad han ansåg vara riktigt och rätt. Han uttalade därmed en regel som står sig än. Pröva orden, innan ni släpper in dem i själen. Det är ett gott och tillförlitligt sätt att skydda sig för andlig
smitta…