Hur stor är sverigedemokraternas väljarbas egentligen

Posted on augusti 26, 2012

4


Har skrivit detta till en antirasistisk vän, och som ett ”bra att ha” inlägg för framtiden.

Nu har jag flera gånger de sista dagarna hamnat i diskussioner med antirasister om Sd:s väljarbas. Dvs hur många potentiella väljare har Sd. Gemensamt för alla är att de säger att Sd har mindre än 6% av befolkningen bakom sig. När jag pekar på att siffran potentiella väljare kan vara så högt som 15-20% får jag höra att jag har mycket fel.

Så jag har försökt bena ut detta. Det är inte lätt för jag har letat men inte hittat en förtroendeundersökning om partier som offentliggjorts. Förtroendebarometern finns, men jag har inte stort förtroende för deras sätt att presentera siffrorna, som är bristfälligt. Det vore enkelt att  göra men det görs inte. Det enkla vore att fråga folk om de har stort , ganska stort, neutralt eller litet förtroende för partierna. Eventuellt kan man också fråga något i stil med hur man känner för partiet. Dvs betygsätta det.

Som ni kanske anar vill jag hitta hur många som är positiva, ganska positiva eller neutrala till Sverigedemokraterna. Det är den potentiella väljarkåren.

Klicka på bilderna för en större bild!

Låt oss först titta på förtroendet för Jimmie Åkesson. Det borde ge någon form av fingervising om stödet indirekt.

 Jimmie Åkesson har alltså stort eller ganska stort förtroende hos 8% (3+6) av väljarna och 14% är neutrala. (Demoskop)

Om man tittar på hur många väljare som vill ha ett parti i riksdagen hittar man detta. Nu är källan VALU ( SVT:s valundersökning, VALU ):

Statistiken visar att 3% av Socialdemokraternas väljare 2010 ville ha Sd in i regeringen. 4% av Moderaternas väljare. Detta är helt klart starka sympatisörer. Man kan då givetvis fråga sig hur det är med de mindre starka och de neutrala.

Mitt eget högst subjektiva intryck, som jag bollat med folk som är ute i den politiska och mediala svängen, är att någonstans mellan15%-20% av befolkningen tillhör de som är positiva eller ganska positiva eller neutrala till Sd. Det är en siffra som inte motsägs av de uppgifter man kan hitta i statistiken.

Nu ska vi gå över till Sverigedemokraternas ideer. Det är nämligen deras ideer och program som vinner gehör. Så får de röster. Först det som är profilfrågan. Det finns en ganska stor mängd svenskar som anser att vi ska ta emot färre invandrare.

Marie Demker noterar att allt fler svenskar blir positiva till invandring. Det verkar korrekt men i detta sammanhang är det väljarbasen vi ska kika på och väldigt många är negativa till invandring. Det är många, som ni kan se. SCB kom 2010 fram till att runt 68% av Sd:s väljare ansåg att invandringen var den viktigaste valfrågan. 85% vill minska flyktingmottagningen i Sverige.

Dessutom anser man att runt 20% av befolkningen hyser främlingsfientliga eller rasistiska åsikter om muslimer. Det inkluderar inte de som är bara lite negativt inställda utan bara de som är mycket negativt inställda.

Politikerförakt

Sverigedemokrater litar väldigt lite på politikerna. Enligt VALU har bara 1/4 mycket, eller ganska stort förtroende för politiker.

Lägg märke till att runt 20-30% av medlemmarna i de andra partierna har lågt förtroende för politiker.

Oro för framtiden

SCB noterar en stor oro för framtiden bland Sd:s väljare. SCB skriver:

Olika väljargrupper oroar sig inte för samma saker. Det finns tydliga skillnader i hur de olika partiernas väljare bedömer hur oroande olika saker är. Det är få sverigedemokrater som intervjuats (n=15) men det förefaller tydligt att SD-väljarna genomgående känner större oro än andra partiers väljare när de tänker på utvecklingen under de kommande 5–10 åren. Det gäller inte bara på de områden som ligger nära de frågor som Sverigedemokraterna lade tonvikt på i valrörelsen, såsom ökad invandring (60 procent ”mycket oroande”), ökad brottslighet (73 procent) och låga pensioner (60 procent). För 11 av 17 orosområden tillhör SD-väljarna de mest oroade…

Klicka för en större bild!

Sd toppar alltså i oron för framtiden i nästan alla områden man frågade folk (rutorna längst till höger).

På det sättet är det en förbannad tur att vår ekonomi är ganska bra här. Hade oron för ekonomin och framtiden varit större än den är här idag hade Sd utan tvekan fått fler väljare.

Vad är då betydelsen av detta?

Jag är övertygad att om man skulle fråga väljare hur de ser på demokratin i Sverige idag. Om den fungerar bra eller dåligt, skulle man märka att sverigedemokraternas väljare skulle säga att den fungerar dåligt.

Sd är ett parti vas existens är knutet till misstro. Misstro mot politiker i Sverige idag. Det är knutet till oro. Oro för framtiden. Dessa två faktorer är kanske de mest avgörande i varför Sd fått stöd. Rent politiskt är detta givetvis knutet till sakfrågan: invandringen,

Ska man bekämpa SD och se till att de inte får mer stöd 2014 måste man göra ett antal saker. Man måste bemöta väljares oro för framtiden (ekonomisk kris och social kris), man måste bemöta synen på demokratin som bristfällig och man måste bemöta de sakfrågor där Sd får stöd. Dvs invandringsdebatten.

Det är det sista som gör att jag så mycket betonar så mycket att det behövs motinsatser mot de argument, åsikter och påståenden, rykten, nyheter och ”fakta”som cirkulerar överallt, tex genom bloggar som Apixlat och Sweden Condfidential. Jag skrev om det för några dagar sen på bloggen, om behovet att bemöta de artiklar som cirkulerar på nätet idag. Visa fel, visa hur argumenten inte håller, visa lögner, visa hur man också kan se på saken.

Men det räcker inte. Socialdemokraterna hade en bra strategi mot nazisterna och fascisterna i Sverige på 30-talet. Den bestod dels i att bemöta argument. Ledande socialdemokrater hade debatter mot nazisternas ledare, pamfletter skrevs och politiska lösningar togs fram. Saltsjöbadasvtalet var ett exempel på politiska lösningar som lades fram för att undvika att samma saker skulle ske i Sverige som i nazityskland. Om det var bra eller inte med arbetsfred kan man diskutera men det var ett sätt att försöka undvika nazism i Sverige. (Den delen av historien brukar inte nämnas så ofta.)

Statsminister Per Albin Hansson nämnde till och med någon gång att han med demokratiska medel ville göra samma saker i Sverige som i nazityskland. Om man är illvillig kan man ta det citatet och misstolka vad Per Albin och Socialdemokraterna gjorde. Men det var ingen nazism, det var ett försök att undvika nazism.

Och det lyckades ganska bra. Av alla Europas länder fick nog nazisterna minst stöd i Sverige under 30-talet.

Om man öppnar böcker, artiklar och propaganda MOT nazismen från 30-talet ser man något intressant Det handlar för det mesta om demokrati, demokrati, demokrati och mer demokrati. Att bemöta misstron mot demokrati och styrelsesätt. Sen handlar det om människosyn, och då bemötte man de argument som spreds bland nazister direkt och indirekt argument för argument, myt för myt, åsikt för åsikt, oro för oro, påstående för påstående.

Men inte för ett enda ögonblick glömde man bort att nazisterna i Tyskland fick stöd på grund av de reella problem med massarbetslöshet och politisk korruption som fanns i Tyskland, på grund av bristande tilltro till demokratin.

Om man inte bemöter en idé förblir den obemött, det visste Socialdemokraterna och liberalerna på 30-talet. De visste att det fanns en rädsla för framtiden bakom nazisternas framgångar, att den ekonomiska krisen var orsaken och att demokratibrister kan vara livsfarliga.

Detta är kanske nåt ”de gamle” kan lära oss en del i idag?

PS

Eventuella Sverigedemokrater får ursäkta för jämförelsen med gamla unkna nazister och fascister. Jag hade kunnat jämföra er med stalinister också, men tyckte fascister var mer lämpligt.

Posted in: Uncategorized