Konsekvent antirasism och konsekvent rättighetskamp

Posted on augusti 7, 2012

3


Tyvärr funkar vi människor ofta så att vi lättast ser orättvisor, fördomar och rasism när det drabbar en grupp som står nära oss. Drabbar fördomarna en grupp som står längre bort från oss, eller till och med gör något som vi personligen ogillar eller rynkar på näsan åt så engagerar vi oss inte lika mycket. Konsekvent antirasism handlar om att vi står upp mot orättvisor. vilken grupp som än drabbas av rasism Det begreppet har Alex Bengtsson och Daniel Poohl från Expo myntat. Det begreppet gillar jag även om jag vill ta frågan ett steg längre och peka på behovet av en konsekvent rättighetskamp.

Visst en människa kan inte göra allt. Alla har vi vissa hjärtefrågor. En del engagerar sig mer för judiska frågor, andra för muslimska, en tredje för HBT-frågor och en fjärde är frimärkssamlare. Men om vi inte reagerar när fördomar sprids om grupper av människor runt omkring oss, oavsett mot vem det riktas, så är vi kanske inte så konsekventa.

Det är negativa generaliseringar det oftast handlar om när fördomar sprids. Man tar nåt som enstaka individer i en grupp tycker eller gör och påstår att ALLA individer i gruppen ÄR som, eller GÖR som, mindertalet. I många fall är negativa generaliseringar också kopplade till demoniseringar. Att sprida lögner som är så stora att en hel grupp drabbas.

Jag själv har därför bestämt mig för att var nolltolerant. Därför reagerar jag när någon generaliserar om män, eller om ”vita” eller om ”europeer” eller heterosexuella eller medelålders, eller vad man än generaliserar negativt om. Konsekvens betyder KONSEKVENS! Därför ogillar jag när någon säger ”de vita förtrycker…”.

Negativ generalisering betyder att man inte ser de enskilda individernas situation, bara gruppen. ”Vita förtrycker” exkluderar vita som kanske förtryckts mycket mer än de ”icke vita” som man säger har förtryckts av ”vita”...

Ett exempel. Bristen på konsekvens är ibland tragisk. Jag är inne på både pro-judiska och pro-muslimska samtalsgrupper på Facebook. Det tragiska är att i båda formerna av grupperna förekommer generaliseringar och retorik som om det hade drabbat den egna gruppen, hade man kallat det ”antisemitism” eller ”islamofobi”. Men nu riktas det mot ”israeler”, judar eller ”sionister”, araber, islamister, muslimer eller palestinier, dvs DEN ANDRA GRUPPEN, som står längre bort än den egna, och då anses det inte lika allvarligt.

Konsekvent antirasism är empatisk antirasism. Det betyder att man kan leva sig in i hur en annan grupp har det så mycket att man ser att en retorik som drabbar den andra gruppen hade varit kränkande om det drabbat den egna gruppen, därför protesterar man å den andra gruppens vägnar!

Empati. Att se att en person i en annan grupp kan ha samma känslor och tankar som man själv, eller folk nära en i den egna gruppen, har.

Vill du leva ditt eget liv, fira jul som du vill, äta vad du vill, klä dig som du vill, ha sex som du vill? Kan du då tänka dig att andra människor, kanske som tillhör andra religioner eller andra kulturer, eller med andra läggningar, vill kunna göra samma sak, så länge de inte skadar andra runt omkring dem?

Konsekvent rättighetskamp går ett steg vidare. Att drivas av åsikten att människor ska vara fria att leva sina egna liv. Vi är inte riktigt där ännu. Men tänk dig nåt som du anser vara väldigt fel. Nudism, sadomasochism, böner i kyrka eller moské, att en vuxen bär burka eller niqab, rätten att klä sig som en punkare, rätten att klä sig ”icke sexuellt”, eller rätten att klä sig utmanande.

Vill du trygga och försvara din rätt att klä dig sexuellt utmanande, att röka marijuana, eller att hålla på med BDSM gör du det bäst genom att försvara rätten för vuxna människor att vara religiösa, eller att klä sig i burka eller niqab om man vill det. Vill du, som muslim, trygga rätten att bygga moskéer, be eller att få bära din hijab eller niqab, ska du stå upp för kvinnors och mäns rätt att vara spela på sin sexualitet, eller ha sex som de vill.

Visst förstår jag att inte alla kan göra allt. Men ibland försvarar man bäst sina egna rättigheter genom konsekvent rättighetstänkande. Feminister skulle må bra av att kräva att kvinnor släpper delar av den makt de har över barnen, och män, speciellt om de heter per Ström, skulle må jäkligt bra av att stå upp mot sexualiseringen av kvinnor och det våld som drabbar kvinnor, som ofta män utför!

Rätten för kvinnor att omforma sin egen kropp, banta, skaffa silikontuttar och raka av sig allt hår på kroppen (utom håret på huvudet kanske) kan för många verka vara något som inte hänger ihop med rätten att få vara sig själv med kurvor och kulmage, att få slippa tuttfixering, att kunna visa orakade armhålor utan att folk skrattar. Men de bägge sakerna hänger ihop. Mycket mer än vad båda sidor i debatten om tuttförstoring eller kroppshår ofta någonsin anar.

Konsekvent antirasism är ett av de viktigaste begrepp som myntats hittills detta sekel. Konsekvent rättighetstänkande tror jag är en logisk fortsättning på detta.

En artikel från 1930-talet som jag läste i en judisk tidning, har berört mig en hel del. Det är en artikel som bemötte nazisten Joseph Goebbels tal där han sa att ”judarna är inte människor”. I den artikeln säger de att det är lika fel att säga att ”judar är inte människor” som att enbart se judar ”som människor”. Alla människor har rätt till de grupptillhörigheter som de säger sig tillhöra, skrev de. ”Vi är alltså ”både judar och människor”…

Tänkvärt, mycket tänkvärt…