Några ord om vittnespsykologi, generaliseringar och stereotyper

Posted on juli 27, 2012

5


Stereotyper. Det är nåt som diskuterats ganska mycket på twitter på sistone. Martin Marmgren har skrivit en hel del om det, samt Dreadnallen och Tuggmotstånd.

Det började med att en polis uttryckte att en misstänkt hade romskt utseende…

Vad gör man av detta? Är det rasbiologiskt som en del anser, att ange  misstänkt etnicitet i signalementen? Eller är det inga problem alls?

Det kan vara svårt att förmedla vad man anser på twitters 140 tecken. Men så här ser jag på det: Jag anser att saken inte är så enkel och svart och vit som många beskriver den. Både polisen och motståndarna till polisens användning av ordet ”romsk” har anledning att vara försiktiga och lite eftertänksamma.

Jag ska förklara…

”Polis polis potatisgris” & ”jävla aina”

Det jag tycker är ironiskt är att flera av de som reagerar mot att polis skrivit om ”romskt utseende” och som tycker att polisen generaliserar negativt om romer, är folk som själva gärna generaliserar negativt om poliser och som gärna både generaliserar och ironiserar över den ”vita, heterosexuelle mannen”. Ungefär som om några av de som mest protesterat mot stereotyp användning av begreppet ”svart” i blackface debatten tillhör de som oftast använder stereotypen ”vit”…

Jag har till och med sett en debattör i en och samma tweet säga att det är ”typiskt att alla poliser alltid ska använda stereotyper om romer”…

(Fniss!)

Detta är viktigt, för att förstå det problematiska med negativa generaliseringar om romer måste man faktiskt förstå det problematiska med negativa generaliseringar om poliser, vita, vita heterosexuella, och vita heterosexuella medelålders män”.

Ser ni det ironiska i det?

På samma sätt behövs den förståelsen så man ser att det ibland kan vara berätttigat att ange etnicitet, eller hudfärg… eller att det är en ”polis” man pratar om som begår t.ex. övergrepp.

Rasism för mig är tätt förknippat med generaliserande behandlingar av folk och demoniseringar. (Den som vill kan läsa några av de artiklar jag skrivit om just detta, tex denna eller denna. Samt artikeln här där jag utmanar idén att det är ok att generalisera negativt, om det är en grupp i upplevt underläge som generaliserar mot de i ”överläge”.) Jag har blivit väldigt mycket mot generaliseringar och reagerar inte bara då de drabbar grupper som kvinnor, judar, muslimer, invandrare, utan även då grupper i s.k. överläge drabbas, som de vita heterosexuella männen. negativa generaliseringar mot grupp är för mig bara ett otyg, något negativt!

Ibland gäller detta även för yrkesgrupper. Den som är tveksam över om generaliseringar om poliser skadar ska besöka en förort och se hur ungdomar som gör upplopp och kastar sten resonerar, eller prata med radikala vänsterungdomar. Det finns t.ex. vänsterungdomar som hoppar på, mobbar och trakasserar poliser som går i pride, bara för att de är poliser.

Det anses med andra ord bland vissa, att poliser i sin kultur har något som gör dem mer lömska och brottsliga än andra kulturer. Ungefär som med hur rasister ser på romerna, eller hur?

😉

Över- och underläge

Jag vet exakt vad en del av dessa som gärna generaliserar negativt om poliser och vita män skulle svara. De skulle säga att ”poliser och vita befinner sig i ett strukturellt överläge”.  Dessutom skulle de säga något i stil med att ”väldigt många har negativa erfarenheter av polisen och väldigt många har negativa erfarenheter av vita mäns rasism och sexism”.

Jo, exakt!

Men det är problematiskt.

Dels för att det handlar om svepande generaliseringar. Negativa erfarenheter av poliser, romer, vita män eller muslimer eller invandrare, har ett problem. Man utgår från erfarenheter man haft med några få representanter av en grupp, överför dessa erfarenheter till ALLA individerna i gruppen och dömer med det som grund andra individer i gruppen.

Alla negativa antaganden om en grupp, som rasism, har den grunden.

Dessutom är det problematiskt att säga att ”underläge rättfärdigar negativa generaliseringar”.

I alla fall av diskrimination och rasism jag vet är upplevt underläge en del av förklaringen man får till diskrimineringen. Det är inte hela förklaringen men tycka alltid finnas som en del av den. De ”avvikande” hotar generna, de hotar moralen, det sociala, de unga kvinnorna. De anse ha makten i världen eller vilja skaffa sig makten i världen.

Att avgöra vem som får sprida stereotypa fördomar mot vem genom att referera till underläge eller överläge är djupt problematiskt. Vad gör vi med Israel och Palestina där båda grupperna med samma självklarhet pratar om underläge och överläge? Javisst, invandrare må vara i underläge strukturellt sett i Sverige, men vad gör vi med rasismen MELLAN invandrare? En hel del rasister bland syrianerna och muslimerna i Södertälje motiverar sin rasism mot ”de andra” med underläge. Den andra gruppen är ett ”hot”…

Och för att göra en ”Godwin”, vad anser vi om nazismen? Nazzarna ansåg ju faktiskt sig befinna i ett strukturellt underläge gentemot judarna?!

Nu till min poäng

Jag anser att det kan vara fullt berättigat att peka ut strukturella problem, sådant väldigt många i en grupp gör. Till och med i de fall då en minoritet i gruppen gör detta kan det vara berättigat. Det ÄR berättigat att studera strukturellt förtryck av kvinnor, rasism, och förtryck av homosexuella. Bara man visar att man vet, klart och tydligt med ord och handling, att detta inte gäller alla.

Det är inte svårt. Få skulle skriva om judarna, då man ogillar något hos deras kultur, så att det antyds att alla judar är det man ogillar. Svårare än så är det inte att skriva om vita, män, muslimer, poliser, heterosexuella, romer så att man inte generaliserar.

Men låt oss dröja kvar vid generaliseringen om polisen som jag började med.

Studera den. Vad beror misstänksamhet mot polisen på? (Eller den mot vita heteromän.) Jo, på att var människa skaffar sig en erfarenhet av livet där hen befinner sig. Möter man ofta rövhål som är poliser, pratar folk i ens omgivning om poliser som rövhål och kanske till och med är med om en hel del negativt, så får man själv lätt en uppfattning om poliser som är stereotyp.

Så har stereotypen om polisen formats som finns i vårt samhälle. Och det är en stereotyp som är minst lika levande i vår kultur som stereotypen om ”romen”. Säkert mycket mer levande.

Frågan är nu, hur ska vi förhålla oss till stereotyper av de slag jag nämnt när vi beskriver olika fenomen för varandra? Hur kan polisen använda dessa stereotyper?

Stereotypen om den brutala, buffliga polisen är nämligen grundad på exakt samma psykologi som stereotypen om ”romen”.

Låt oss därför studera detta närmare och ta fyra exempel. Vad ska polisen göra då ett vittne säger att en gärningsman var en ”civilklädd polis” eller hade ”romskt utseende” eller ”verkade vara affärsman” alternativt ”verkade vara narkoman”?

Låt oss kika närmare på det!

Det som är bortom det exakta…

Alla signalementen är ju inte huggna i sten, det är inte 100%:iga sanningar. Polis vet det. Kvinnan som man efterlyser kan visa sig vara en man med lösperuk som förklätt sig, den bruna rocken kan ha kastats och ersatts med skinnjacka, det bruna håret kan ha färgats. Polisen eller vakten som anges i vittnesmål och efterlysningar kan mycket väl ha varit en bufflig person bara.

Ett signalemente är en approximation. En person beskriver vad han såg och polisen översätter det med så allmängiltiga ord som möjligt. Det mesta i ett signalemente låter exakt, men inte ens den mest exakta beskrivning om färgen på rockar är exakt. Vittnespsykologi är knepiga saker.

Jag är ingen polis och jag är ingen vittnespsykolog men jag har känt poliser som jag pratat med om detta och har läst om frågan. Den intresserar mig. Folk som anger signalemente tar ibland fel, vad beror sånt på? Ibland ser vittnen sånt man inte skulle kunna tro att de ser, vad beror det på?

Svaret är: på sådant som går bortom det som exakt kan beskrivas i ord. Ett brott begås. Vittnet får flashbacks, medvetna eller omedvetna, från erfarenheter tidigare i livet och kopplar ihop det med dem.

Detta kan ske på gott och ont. På ont eftersom vittnesmålet blir stört. På gott eftersom vittnet kan ”se” mer än det som finns i det formella signalementet.

Låter detta flummigt?

Det finns en parfym som den kvinna som jag var olyckligt förälskad i första gången, när jag var tonåring, brukade bära. Jag vet inte vilken den är men känner direkt igen den när jag doftar den på tåget. En gång nyligen var jag med om att jag trodde att kvinnan bakom mig som hade den parfymen hade långt brunt hår, för det hade ju den kvinnan jag var olyckligt kär i. Hade polisen kommit och frågat mig om det efteråt hade jag sagt så. Men hon var blond och korthårig.

Det finns en typ av man som jag reagerar negativt på. Jag vet med mig att det är folk som liknar min pappa (som brukade misshandla min mamma). Samma där. Skulle polis fråga mig om det skulle jag kanske peka ut dem som skumma personer.

Vittnespsykologi är knepigt. Skillnaden är att jag arbetat lite med detta och medvetandegjort en del av mina fördomar. Jag vet varför jag reagerar negativt på vissa speciella män. Hade jag inte arbetat med detta hade jag nog bara ogillat dem.

Vi människor skaffar erfarenheter om människor vi möter under hela vårt liv. Det är erfarenheter som är positiva, negativa, det är generaliseringar vi gör för att livet ska underlättas. Det är positiva generaliseringar det är negativa…

Etnicitet

Misstänkt etnicitet tillhör detta. Det är inte exakt samma sak som det jag berättade om parfymen, men byggs upp på samma sätt. Det är den dagliga erfarenheten som skapar en bild av något, nåt som går bortom orden, bortom det direkta vittnesmålet. Fast det är ett mycket mer handgripligt vittnesmål.

Etnicitet är det som får 99 av 100 danskar att veta skillnaden mellan en grönlänning och en asiat. Det formella signalementet skulle nog se lika ut, men ändå kan en dansk då den får se bilder skilja mellan grönlänningen och ex. ”kinesen” eller ”mongolen”. Det finns vissa gemensamma saker i de folk man mött från asien, mellanöstern, latinamerika, etc…

Men det rör sig om mer än detta. Vad är det som gör att vi kan misstänka att en person är alkoholist, utan att denne stinker sprit? Man kan misstänka att någon är narkoman, att någon är affärsman, att någon är av rik härkomst. Det är inte helt lätt att skriva ut i signalementen, faktiskt.

Jag har känt danskar som på 100 meters avstånd kunnat peka ut vilka personer de mött på gatan i Köpenhamn som varit svenskar eller inte, och som nästan alltid haft rätt. Det är samma sak. Lustigt nog kunde han peka ut även folk med utländsk bakgrund och säga ”det är en svensk”. När vi närmade oss och hörde att personen pratade svenska visade det sig alltid vara rätt.

Om man skulle djupanalysera detta skulle man nog finna att min vän kan känna igen svenskar för att han är receptiv för smådetaljer, klädsel, rörelse, hur munnen rör sig då de pratar, han är bara inte medveten om det. han har skaffat denna erfarenhet genom livet.

På gott och ont. Detta är ingen lätt och enkel sak…

Det där om potatisgrisarna och snutjävlarna…

Så även med de ungdomar som ibland anger att någon som begått något brottsligt, eller provocerat dem ”måste ha varit en civilklädd polis” eller ”en vakt”.

Folk som umgås mycket med poliser lär snart sig känna igen att det finns en speciell ”poliskultur” och en ”vaktkultur”.

Nu kommer vi till något mycket intressant. Många som ogillat att polisen pratar om  ”romskt utseende”  skulle utan tvekan kunna säga att det finns ett ”polisbeteende” hos många poliser, speciellt poliser som är vita, heterosexuella och medelålders.

🙂

Och vet ni vad, de har helt rätt! Men det är lika luddigt och meningslöst att försöka detaljbeskriva som etnicitet.

Det finns ett speciellt sätt att lägga armarna i kors som jag bara ser hos poliser. Många av er som läser vet säkert exakt vad jag pratar om. Men hur ska man beskriva detta med detaljerad beskrivning. Det går inte! Och snut- och vaktblicken? Hur förmedlar man exakt vad det är?

Hur kan det ändå komma sig att folk som anger att de sett en polis i civila kläder faktiskt ofta har rätt? (Iallafall lika ofta som de har rätt som gissar etnicitet!)

Vad gör man med detta?

Polisen ska inte tveka att ta in alla uppgifter, även om sådan information som jag pratar om, information om att de sett nån som ser ”romsk ut” eller ser ut som ”polis, affärsman eller narkoman”.

Men ska polis gå vidare med uppgifterna? Det är det som är den stora frågan.

Jag anser att de ska det. För just nu finns inget bättre sätt. Men jag är kluven till det. Jag vet hur fel det kan bli.

Jag anser att de bör det, eftersom det finns en kollektiv uppfattning om vad som kännetecknar detta som är lite ”bortom orden”, som etnicitet, som upplevelsen att en person är ”affärsman”, ”narkoman” eller polis/vakt. Inte alla har samma idé om vad en person med asiatiskt utseende” är, men de flesta kan skilja mellan det och nån med ”latinamerikansk utseende”. Sådant kan vara avgörande då det gäller att finna en förrövare.

Nu vet jag att inte alla poliser behandlar vittnesuppgiften ”det var en polis/vakt” med samma allvar som de behandlar den att ”det var en med romskt utseende”. Men de borde det.

Åter till etnicitetsfrågan.

Visa foton av folk från olika delat av världen. Hur rätta blir människors gissningar om varifrån folk kommer? De blir ganska exakta, enligt vad jag läst. Sådana undersökningar finns.

Men… Om det underlättar att hitta gärningsmannen när man anger detta, betyder det att man BÖR ange det?

Jag anser att det finns det ett värde i att föra ut sådana uppgifter. Så länge det inte finns bättre sätt att skilja grönlänningen från asiaten på de danska gatorna bör man ange detta. Men, återigen, med samma kluvna känslor…

Vittnesmålen kan aldrig bli exakta. Det finns feluppfattningar och folk kan ha sett fel, och ens känslor och tankar kan ha stört intrycken, men det gäller för alla vittnesmål.

Är det rasism

På den frågan svarar jag klart nej. Det är inte rasism att ange misstänkt etnicitet i en efterlysning, lika lite som det är sexism att ange misstänkt kön, eller åldersfascism att ange misstänkt ålder. Det är inte automatiskt polishat att ange att ”det var en polis” heller.

Problemen med att ange etnicitet, eller att det verkade vara en ”polis” är inte att det skulle vara rasistiskt, utan att det är vittnespsykologiskt problematiskt. Det finns felmarginaler här. Det finns risker att man sprider och befäster fördomar. Det gör man då man anger att brottslingen är en ung man också. Problematiskt men inte rasistiskt.

Däremot är det rasism, eller liknande, då polisen utgår från sina generaliserande fördomar då de agerar. Då de blint slår till mot folk med en viss hudfärg eller viss antagen etnicitet, eller en viss ålder, bara pga sina fördomar och antaganden.

Det är inte generaliserande eller rasistiskt att säga ”där går en muslim” då man ser en person i hijab. Inte heller då man anger som vittnesmål att ”det var en muslimska i hijab”. Man kan ha fel om det, det finns folk som bör hijab utan att vara muslimer, det kan ha varit nån som tog på sig en hijab för att sprida ett felaktigt vittnesmål. Däremot är det rasistiskt att säga ”där går en trolig brottsling”, eller ”där går en förtryckt kvinna” då man ser nån med hijab. Det är däremot inte rasistiskt att säga ”hon är en brottsling, det vet jag för hon dömdes för rån i förrgår” om henne.

Det är inte svart eller vitt… Vi måste vara medvetna om att detta är problematiska områden. Det är alltid problematiskt då man pekar ut en misstänkts misstänkta tillhörighet till en grupp, eftersom det är förbannat lätt att vittnets  tidigare erfarenheter och fördomar spelar roll vid vittnesmålet. Och det är förbannat lätt att folk som ser signalementet låter sig styras av sina erfarenheter och fördomar.

Det gäller alltid, även då man anger kön. Anger du i ett signalemente att en person som terroriserar en stad med oprovocerad misshandel är en man, kommer kvinnor att bli rädda för att ha en man bakom sig på trottoaren.

Låt oss återgå till signalementet ”rom” och ”polis”. Signalementet kan vara fel och baserat på fördomar och signalementet kan tas emot fel av folk med fördomar och sprida YTTERLIGARE fördomar mot grupperna polis och rom. Men samtidigt behöver man kanske sprida dessa signalementen.

Det är tveeggat,,,

Sprider polisen ett signalemente som anger att en nån misshandlats i Rinkeby eller Tensta och att vittnet anger att gärningsmannen betedde sig som en ”polis” är risken stor att du har upplopp mot polisen nästa dag bland vissa ungdomar. Ska man ange det eller inte? Ska man ange signalementet ”rom” när man vet att det kommer ut på Avpixlat nästa dag och hundratals rasistiska kommentarer kommer att spridas om det?

Ja, vad gör man.

PS

Många läsare av denna artikel skulle nog djupt ogilla att jag jämför generaliseringar om en grupp i ”överläge” med en grupp i ”underläge”. En del skulle nog gärna dra till med nåt i stil med ”typiskt för en vit, hetrosexuell man i överläge att göra så. han vet inte vad underläge är”…

Till er säger jag: NI HAR FÖRDOMAR och uttalar er om mig utan att veta något om mig, ni bara antar saker på grund av min grupptillhörighet. Ni vet väl vad det är att extrapolera antaganden om en grupp på alla individer i gruppen?

Posted in: Uncategorized