Varför jag är MOT ett förbud av omskärelse.

Posted on juni 27, 2012

9


Personligen är jag mot omskärelse av barn. Men politiskt sett väldigt mycket mot ett förbud av omskärelser på barn. Hur har jag kommit fram till detta? Jo, på många sätt. Dels för att frågan om rätten till kultur och religion kolliderar med rätten att slippa kroppslig åverkan hos barn, nåt jag skrivit om innan. Men den viktigaste orsaken till att jag ogillar förbudmot omskärelse är en annan: nämligen att jag är inkonsekvent och ologisk i min syn på kulturellt betingade operationer av barn. Jag ska lite kort förklara det.

Jag är personligen mot omskärelse, men jag är för att man ska kunna operera barn med utåtstående öron eller harmynthet, även utan medicinsk anledning och jag är för tandställningar på barn. Jag är för dessa sistnämnda operationer även då skälet är rent estetiskt.

Detta som är inkonsekvent av mig, det vet jag, eftersom skälet till alla operationerna är kulturella. Därför ropar jag inte på förbud mot omskärelser, tvärtom.

Ibland är det bättre att stanna upp och tänka till, än att vara snar att ropa högt på förbud.

Man kan säga att pojkar omskärs av judar och muslimer för att för att markera att de tillhör en kultur och en religion, ett normsystem. Många ogillar omskärelse av den orsaken. ”Fysiska ingrepp ‘bara’ på grund av att en gud sagt nåt i nån dammig bok”… Men hur är det i Sverige? Även vi opererar faktiskt barn här i Sverige för att de ska passa in i ett normsystem, för att de ska se ut som normen, VÅR svenska norm. Judar opererar alla pojkar, vi opererar de som avviker från den kulturella normen genom t.ex. utstående öron.

”Jamen, det måste vi, tänk på det stackars barnets självkänsla, och hur det kan bli mobbat”, kanske du tänker. Just det, exakt, säger jag! Ser du vad du själv just sa? Kulturella normer och mönster. Att avvika leder till att personen som avviker blir betraktad som… *trumvirvel* avvikande, och det kan skada barnets självkänsla, genom att det känner sig… jo, just det: avvikande.

Som bekant lever vi en kultur som inte alltid är speciellt tolerant mot avvikande beteende eller avvikande utseende.

Det finns barn som omskärs av medicinska orsaker, samma med barn som man opererar bort harmynthet eller utåtstående öron på. Där är det givetvis ingen tveksamhet att det behövs. Men hur ska vi göra med operationer av estetiska skäl, för att barn ska anpassas till en norm och slippa mobbas?

Ni ser: saken är inte lätt!

Faktum är att orsaken till många operationer av barns utseende är kulturell. I fallet med de utstående öronen är den nästan enbart kulturell. Men VI ser oftast inte detta som konstigt. VI i vår svenska, europeiska kultur.

Om du vill veta hur en judisk eller muslimsk förälder tänker som vill omskära sin lilla son, ska ni fundera över hur ni själva tänker om de exemplen på kulturella ingrepp jag angett här.

En judisk mamma eller en muslimsk pappa blir lika upprörd av att höra att de misshandlar sitt barn på grund av omskärelse som du skulle bli av att höra att du misshandlar ditt bara för att du sätter in tandställning av etstetiska skäl. (Eller för att det KAN bli problem senare i livet. Som bekant KAN man få problem med för trång förhud också senare i livet så argumentet är detsamma.)

Jag pekar på detta så att de som vill fundera på saken kan göra det. Detta är ingen enkel sak. Detta är INTE svart och vitt. Folks/barns rätt till kulturell och religiös integritet kolliderar med barns rätt till kroppslig integritet. Ska vi förbjuda operationer mot harmynthet av icke medicinska skäl på omyndiga, eftersom det bara är kulturella fördomar om utseende som ligger bakom? Eller utstående öron? Eller missformade näsor? Eller utstående tänder?

Vi kan inte bli av med allt som vi anser vara fördomar genom förbud. Inte heller folks kulturellt rotade vanor…

Jag är extra noga med detta själv. Jag ogillar omskärelse MYCKET personligen men GILLAR operationer mot t.ex. utstående öron. Nånstans inom mig ser jag det ologiska o paradoxala med detta. När man gör det är det dags att stanna upp och fundera, inte bara ropa på förbud. Speciellt om man håller på med politik.