Bruden är vacker men har redan en man

Posted on maj 11, 2012

1


Det pågår en ganska intensiv debatt om Ingmar Karlssons senaste bok,Bruden är vacker men har redan en man, som handlar om sionismens historia. En del som är ”israelkritiska” prisar boken, andra som är ”israelvänner” antyder, eller säger rakt upp och ned, att den är antisemitisk. Jag tar mig mest för pannan och suckar. Måste debatten om israel alltid bli så här ensidig?

Ingmar Karlssons bok visar ganska bra hur hela debatten om bakgrunden till konflikten mellan Israel och Palestina har målat in sig i ett hörn.

* Å ena sidan betonar man gärna hur många fel som sionister begått å andra sidan försvarar man sionismen och vill tona ner felen.

* Å ena sidan pratar man gärna om den arabiska antisemitismen, hur araber flirtade med nazismen och ville kasta bort alla judar från Mellanöstern, och å andra sidan försvarar man arabernas agerande och vill tona ner felen.

Böcker som visar på exempel om hur olika judiska eller arabiska företrädare försökt hitta lösningar på konflikten, samarbeta och ta regionen ur kris och krig, finns det färre av. Tyvärr.

Så, visst. Boken innehåller en del fakta som visar en del av de saker som skett i regionen de sista 150 åren. Karlsson visar t.ex. att de brittiska kolonialherrarna lovade både araber och judar att de skulle få kontrollera Palestina, om de bara gick med britterna i kriget mot Ottomanska riket, de dåvarande herrarna i Palestina. Det är viktigt att sådana politiska maktspel avslöjas för sådant säger mycket om varför situationen blivit som den blivit i Mellanöstern.

Men Ingmars syn på sionismen är problematisk, den är varken en ängel eller en demon. Det är en ideologi.

Boken faller i samma fälla som de flesta böcker om konflikten i Mellanöstern. Det blir ett gnäll där ena sidans mest läskiga ideer framhävs och där inga lösningar presenteras.

Vill man hitta läskiga och skrämmande ideer som lagts fram av de tidiga sionisterna eller de arabiska nationalisterna är det inte svårt. Det jag längtar efter är att någon debattör skriver en bok där man försöker visa hur politiker försökt lösa konflikten. Där man kan vara kritisk mot båda sidor av konflikten, utan att debatten kommer att handla om ena parten bara.

Jag vill läsa de förslag som lagts fram av politiker som försökt överbrygga fiendskap och fördomar. Hur araber sett medmänniskor och allierade i judarna, och hur sionister sett medmänniskor och allierade i araberna.

Jag ska ta ett exempel på vad jag vill höra mer av i debatten.

Jag vill läsa berättelsen om hur man arbetat för att göra Negevöknen grön.

Idén att bevattna Negevöknen föddes hos några av sionisterna. Deras tanke var att Negevöknen var i princip folktom.Om man att bevattnade öknen och skapade jordbruksmark, och judiska samhällen med inflyttade judar, där skulle man inte trampa araberna på tårna. Araberna skulle få riklig ersättning för marken och löften om samarbete. Sionisterna behövde araberna för att kunna genomföra sitt projekt. De behövde hjälp av folk som var vana vid öknen och visste var vattnet fanns.

Dessa sionisters tanke var att överbrygga fiendskapen. De var medvetna om riskerna med en massiv judisk invandring till Mellanöstern, de visste hur lätt detta skulle kunna skapa osämja och konflikt om de gjorde på fel sätt. Så självmedvetna och självkritiska var de. De sökte därför vägar att överbrygga konflikten på.

Vatten och bevattning av öknen var deras lösning.

Så kan man också beskriva sionismen. Så var också sionismen. Historien är inte alltid så enkelt svart och vit som man kan tro om man läser Ingmar Karlssons bok och reaktionerna mot och för den.

Risken med böcker som Ingmar Karlssons är att den bidrar till att demonisera ena sidan. Den förstärker en redan svart- och- vit debatt och gör den ännu mer svart och vit och polariserad.

Ibland känns det som att det skulle vara enklare att plocka ner månen än att få fram en debatt som är nyansera och ömsesidigt självkitisk om mellanöstern. Men man kan ju alltid hoppas. Ska området komma ur de nuvarande konflikterna är det lösningar som behövs, ideer och visioner, och förebilder som inte bara gnäll och framhävande av läskiga citat från den ”andra sidan”.