Sionismen är varken en demon eller en ängel…

Posted on maj 5, 2012

2


Det pågår en debatt om den fd generalkonsult i Istanbul, Ingmar Karlsson, och hans bok om sionismen. Som väntat är debatten lika nyansrik och färgsprakande som en gammal svart och vit TV. Antingen skriver man negativt om hans bok, eller så prisar man den. Svart och vitt och utan att båda sidor ser att båda sidor faktiskt ha relevant kritik och relevanta åsikter.

(Missa inte heller del två: här!)

Nu har jag inte läst boken. Jag återkommer till själva boken. Om man ska tro recensionerna finns det anledning att vara skeptisk till delar av boken. Jag vet inte.

Jag ska prata om något annat. Jag har pratat om boken med några vänner och märkt en polarisering kring vad begreppet sionism är. Det är många som antingen generaliserar om sionister och kallar sionismen rasism rakt av, och många som blir störda då man pekar på att det fanns fascisiska idéströmningar i sionismen också.

Det är typiskt för den polariserade debatten kring dessa saker.

Det är det jag vill skriva om. För sionismen var vaken Gud eller Satan och är varken en demon eller en ängel. Sionismen inrymmer, och inrymde, allt från extrem fascism till folk som ville bygga ett judiskt hem, sida vid sida med muslimer och kristna.

Två sidor på samma mynt

Ibland tycker jag att man ser båda sidor av saken i en och samma person. Ibland är en och samma sionistiska tänkare bärare av fantastiska, visionära, idéer om mänskligheten men också tankar som är, minst sagt, människovidriga.

Men det är väl så det ska vara. Vi människor är nyansrika varelser på gott och ont.

När man läser de en del av de sionistiska pionjärer, som grundade staten Israel, tycker jag man tydligt se vilka misstag sionisterna gjorde, som ledde fram till dagens konflikt mellan Israel och omgivningen.

Jag har läst en hel del av vad David Ben Gurion, Ze’ev Jabotinsky och andra grundare av Israel skrivit. Mycket av det är bra. Tvärtom till det som många av sionismens kritiker påstår fanns många olika idéer i det som gick under samlingsnamnet sionism

Mycket av det som tidiga sionister skriver är fascinerande och visionärt. På många olika sätt.

Tidiga sionister har ofta visioner om en värld utan där gränser inte ska spela så stor roll, om ”brödraskap” mellan folken. Det har tanka om hur man med ekonomiskt samarbete skulle kunna bygga bort fiendskap i det förflutna. detta var något sionister ofta pratade om som en lösning för Mellanöstern. Dvs, det låter ungefär så här: ”Låt oss samarbeta, ni araber har land, vi judar har pengar och visioner. Låt oss bygga ekonomiskt välstånd i Palestina. Låt oss sluta se bakåt i tiden och istället blicka framåt… Låt oss bevattna ökarna och skapa välstånd där det bara finns sten idag.”

Många som har fördomar om sionister tror att alla sionister är rasister, då visar man sin stora okunnighet om sionismen…¨

David Ben Gurion, Ze’ev Jabotinsky

Men i denna artikel ska vi koncentrera oss på de misstag David Ben Gurion, Israels första president, och Ze’ev Jabotinsk, sionistisk pionjär och tänkare, gjorde. Det är avslöjande och visar tydligt vilka misstag de begick.

Först till det positiva.

När man läser Jabotinskys ”Arab angle” från 1940, ser man att hans vision var ett Israel där araber och judar skulle ha lika rättigheter i allt men där båda parter, plus de kristna om de ville, även skulle ha rätt till kulturell och politisk autonomi, Intressant nog citerades ofta svenskars situation i Finland och på Åland som exempel på hur de tidiga sionisterna ville ha det i Israel. Det låter bra och är bra!

Denna vision delades av Ben Gurion:

”Eretz Israel is not an empty country … West of Jordan alone houses three quarter of a million people. On no account must we injure the rights of the inhabitants. Only ”Ghetto Dreamers” like Zangwill can imagine that Eretz Israel will be given to the Jews with the added right of dispossessing the current inhabitants of the country. This is not the mission of Zionism. Had Zionism to aspire to inherit the place of these inhabitants—it would be nothing but a dangerous utopia and an empty, damaging and reactionary dream … Not to take from others—but to build the ruins. [We claim] no rights on our past—but on our future. Not the preservation of historic inheritance—but the creation of new national assets—this is the core claim and right of the Hebrew nation in its country. ” (/Ben Gurion Israels första president, citat från 30-talet.)

Jag anser än idag att de denna lösning, de tidiga sionisternas vision av en enstatslösning, med autonomisa zoner efter modellen Ålandslösningen och ekonomiskt samarbete för hela regionen är den bästa lösningen för konflikten i Mellanöstern. (Men det anses ironiskt nog både antiisraeliskt och antipalestinskt att resonera så idag.)

Det är vad vi har att lära av de tidiga sionisterna.

Men när man läser vad de hade för visioner ser man också varför det blev kaos i regionen. De gjorde en del riktigt grova misstag.

Jabitinskys och Ben Gurions misstag

Man ser nog Jabotinskys missar i hanstänkande tydligast i den ovannämnda skriften om ”the Arab Angle”.

Han menar först att araber inte har något att frukta av en stor judisk invandring till Israel och går är väldigt noga med att påpeka att den dagen araber hamnar i minoritet har de inget att frukta, för Israel kommer att respektera deras rättigheter, men…

* …i samma sammanhang som Jabotinsky skriver att Israel ska vara ett land där judar och muslimer har samma rättigheter skriver han också att Israel MÅSTE bli en ”judisk stat”…

och

* …när han skriver om vad som sker om inte araberna vill bo i Israel, eller motsätter sig en stor invandring av judar så säger han då får väl araberna migrera från Israel om de vill det, ”frivilligt”, som i Grekland och Turkiet 1922-1923 eller som tyskarna som Hitler (!) tvångsförflyttade 1940 (!).

”Frivilligt” som det, öh, va, WTF!?

Vi läser:

Since 1923, when within a few months at least 700,000 Greeks were moved to Macedonia, and 350,000 Turks to Thrace and Anatolia, the idea of such migrations has been familiar and almost popular. Herr Hitler, detested as he is, has recently been enhancing its popularity. Of course, his critics very strongly disapprove of his policy in removing Germans from the Trentino and the Balticum and planting them in fields and houses robbed from the Poles; but it is the robbing of the Poles, not the moving of the Germans, which really elicits the censure. One cannot help feeling that if only Germans, on the one hand, and Italians and Balts on the other were concerned, the operation might in the end prove not so bad for their  common welfare.

Man bara häpnar… ”Frivilligt” som när greker tvångsförflyttades från Turkiet och turkar från Grekland, och som när tyskar tvångsflyttades från Italien under Hitler…

I sin berömda skrift ”Järnmuren” från 1923 säger Jabotinsky också samma sak om att arabers rätt ska respekteras, och att immigration inte behöver betyda att  araber mister sina rättigheter. Araberna har mycket land och bör kunna dela med sig, menade han. Men i skrift exemplifierar han detta med att säga att tyvärr brukar folk motsätta sig invandring och fredlig erövring (!), som till exempel de nordamerikanska indianerna gjorde (!):

My readers have a general idea of the history of colonisation in other countries. I suggest that they consider all the precedents with which they are acquainted, and see whether there is one solitary instance of any colonisation being
carried on with the consent of the native population. There is no such precedent.

My readers have a general idea of the history of colonisation in other countries. I suggest that they consider all the precedents with which they are acquainted, and see whether there is one solitary instance of any colonisation being
carried on with the consent of the native population. There is no such precedent.

The native populations, civilised or uncivilised, have always stubbornly resisted the colonists, irrespective of whether they were civilised or savage. And it made no difference whatever whether the colonists behaved decently or not. The companions of Cortez and Pizzaro or (as some people will remind us) our own ancestors under Joshua Ben Nun, behaved like brigands; but the Pilgrim Fathers, the first real pioneers of North America, were people of the highest morality, who did not want to do harm to anyone, least of all to the Red Indians, and they honestly believed that there was room enough in the prairies both for the Paleface and the Redskin. Yet the native population fought with the same ferocity against the good colonists as against the bad.

Every native population, civilised or not, regards its lands as its national home, of which it is the sole master, and it wants to retain that mastery always; it will refuse to admit not only new masters but, even new partners or collaborators…

This is equally true of the Arabs. Our Peace-mongers are trying to persuade us that the Arabs are either fools, whom we can deceive by masking our real aims, or that they are corrupt and can be bribed to abandon to us their claim to priority in Palestine , in return for cultural and economic advantages…

Every native population in the world resists colonists as long as it has the slightest hope of being able to rid itself of the danger of being colonised.

That is what the Arabs in Palestine are doing, and what they will persist in doing as long as there remains a solitary spark of hope that they will be able to prevent the transformation of ”Palestine” into the ”Land of Israel.”

En annan version av Järnmuren, 1937 års engelska utgåva anger denna tanke så här:

Every reader has some idea of the early history of other countries which have been settled. I suggest that he recall all known instances. If he should attempt to seek but one instance of a country settled with the consent of those born there he will not succeed. The inhabitants (no matter whether they are civilized or savages) have always put up a stubborn fight. Furthermore, how the settler acted had no effect whatsoever. The Spaniards who conquered Mexico and Peru, or our own ancestors in the days of Joshua ben Nun behaved, one might say, like plunderers. But those “great explorers,” the English, Scots and Dutch who were the first real pioneers of North America were people possessed of a very high ethical standard; people who not only wished to leave the redskins at peace but could also pity a fly; people who in all sincerity and innocence believed that in those virgin forests and vast plains ample space was available for both the white and red man. But the native resisted both barbarian and civilized settler with the same degree of cruelty.

Another point which had no effect at all was whether or not there existed a suspicion that the settler wished to remove the inhabitant from his land. The vast areas of the U.S. never contained more than one or two million Indians. The inhabitants fought the white settlers not out of fear that they might be expropriated, but simply because there has never been an indigenous inhabitant anywhere or at any time who has ever accepted the settlement of others in his country. Any native people – its all the same whether they are civilized or savage – views their country as their national home, of which they will always be the complete masters. They will not voluntarily allow, not only a new master, but even a new partner. And so it is for the Arabs…

I ”Järnmurens etik”, från samma år jämför jabotinskly situationen mellan judar och araber med den brittiska kolonialismen av Uganda(!) och araber med ugandierna som var underutvecklade såsom barn(!).

The world must be a place of co-operation and mutual goodwill. If we are to live we should all live in the same way, and if we are to die we should all die in the same way. But there is no morality, no ethics that concedes the right of a glutton to gorge, while more tempered people die of starvation. There is only one possible morality, that of humanity…

Let us consider for a moment the point of view of those to whom this seems immoral. We shall trace the root of the evil to this – that we are seeking to colonise a country against the wishes of its population, in other words, by force…

The simplest way out would be to look for a different country to colonise. Like Uganda. But if we look more closely into the matter we shall find that the same evil exists there, too. Uganda also has a native population, which consciously or unconsciously as in every other instance in history, will resist the coming of the colonisers. It is true that these natives happen to be black. But that does not alter the essential fact. If it is immoral to colonise a country against the will of its native population, the same morality must apply equally to the black man as to the white. Of course, the blackman may not be sufficiently advanced to think of sending delegations to London, but he will soon find some kindhearted white friends, who will instruct him. Though should these natives even prove utterly helpless, like children, the matter would only become worse. Then if colonisation is invasion and robbery, the greatest crime of all would be to rob helpless children. Consequently, colonisation in Uganda is also immoral, and colonisation in any other place in the world, whatever it may becalled, is immoral.

Man förstår att araberna i området måste ha blivit livrädda för sådana ”visoner” om att samma skulle ske dem som Hitlers tvångsförflyttade tyskar, ugandierna och indianerna i Nordamerika, och jag förstår att de inte kunde ta pratet om judisk och arabisk likaställning på allvar när det i samma andetag sades att Israel skulle vara en judisk stat.

Man ser det tragiska i vad Ben Gurion skriver också. I detta nedanstående fall bemötte han kritiker av immigrationen till Israel på detta sätt:

”We do not recognize any form of absolute ownership over any country. Any group of diligent persons, every industrious people, is entitled to enjoy the fruits of labor, and do with its talents as it pleases. it has no right to prevent others from doing the same, or to close the doors leading to nature’s gifts in the faces of others. The five million inhabitants of Australia have no right to close the gates of their continent–which they alone cannot fully exploit– and so exclude the masses of desperate people seeking a new place to work. This is the principle behind the right of free migration, championed by international socialism.” (Ben Gurion – Shabtai Teveth, p. 37)

Ser ni tankefelet.

Ja, som internationalist gillar jag idén att världen ska vara en. Men vad sägs om att folk i Australien inte ska ha någon rätt att bestämma om folk utifrån skulle bostätta sig där de bodde?

Det är klart som tusan att ett sånt här synsätt skapar konflikt. Ska vi någonsin få fred i Mellanöstern måste misstagen som begicks då israel skapades belysas och debatteras.

Araberna var inte antingen demoner eller änglar heller

På samma sätt som här kan man studera araberna i området i början av 1900-talet. Att studera Ben Gurions och Jabotinskys motståndare i Jordanien, Irak, Egypten, är ingen munter läsning. De arabiska politikerna var infekterade av antisemitism under 20. 30 och 40-talet. Det är ”judiska konspirationer”, hat och omänsklighet… Judarna kommer för att kolonisera oss”, sa de.

Men det är ett ämne som jag får ta upp i en annan artikel.

Här räcker det med att konstatera att tyvärr bekräftade en del av sionismens pionjärer de arabiska antisemiternas värsta fördomar. Och det är tragiskt, djupt tragiskt!

På samma sätt bekräftade arabiska politiker sionisternas värsta fördomar om att alla araber är mot judarna. Det är också djupt, djupt tragist!

Ska vi komma någon vart i att skapa fred i Mellanöstern krävs det insikt och dialog. Många fel har begåtts av båda parter, mycket galet har sagts.

Så… innan du debatterar Mellanösternfrågan. Stäng av den svart-vita TV:n och släng ut den och studera nyanserna istället!

Jabotinskys citat har hämtats från Jabotinskyinstitutet i Israel, och i ett fall marxists.org.