Zeth Höglund, Carl Lindhagen och Ture Nerman

Posted on april 25, 2012

1


Jag köpte en bok nyligen. Det var en kopia av politikern Carl Lindhagens sista bok, ”Alla Folks Frihet”, från 1943. Idag upptäckte jag att boken innehåller en dedikation från författaren till Zeth Höglund. På pärmen finns Zeths initialer Z.H, så han har ägt den. De är båda ganska okända idag men förtjänar att inte glömmas bort som de ”radikala demokrater” de var. De två och deras gemensamme vän, Ture Nerman, bör räddas från glömskan. Vi liberaler har mycket att lära om civilkurage och att våga stå rak då det stormar omkring en, av dem.

De var kommunister båda två, Zeth och Carl.

De kallade sig lenintrogna och kände personligen Lenin båda två. Båda hade engagerat sig i att försöka bygga ett nytt kommunistiskt parti, det som idag är Vänsterpartiet men lämnade det desillusionerade på 20-talet och gick med i Socialdemokraterna, som de lämnade 1917.

Under 1930-talet varnade båda två för det som komma skulle. De varnade för rasbiologin (fastän de tyvärr gjorde ”en Federley”, dvs vågade inte rösta nej till det i riksdagen, fast de la iallafall ner rösterna och protesterade öppet), de varnade för Stalin och Stalinismen och Hitler och nazismen och hade inget till övers för kolonialismen.

När det andra världskriget började drog sig Carl Lindhagen tillbaka medan Zeth Höglund gjorde tvärtom, han började mobilisera motstånd mot nazism och Stalinism. Han slog sig samman men antinazisten Ture Nerman och tillsammans arbetade de med utgivning av antinazistiska böcker, och den berömda tidningen Trots Allt. Den är idag mest känd för att vara antinazistisk men den var från början antinazistisk och antistalinistisk.

I November skrev Zeth Höglund i Trots Allt:

Europa 1940 liknar ett dårhus, byggt på en kyrkogård. Är det ett hopplöst företag för förnuftiga människor att söka förklara, hur världen hamnat i detta läge, och utfinna vad som måste göras för att komma ur detsamma och för att säkra fred, människorätt, folkfrihet och kultur?

Hoppet är den sista tillgång vi uppge. Därför lydar den döendes sista ord, vilken stupat i Maratonkampen mot barbarerna: trott allt! Socialismen tror på människoandens seger över människodiuret. Mitt under mördandet, förräderiet, sammanstörtandet av civilisationen höjer den sitt fältrop: trots allt!

Klicka för en större bild.

 Trots Allt idag mest känd för att myndigheterna beslagtog den och försökte stoppa den. Nermans kritik av Sovjet och Tyskland var ett ”hot” mot Sveriges säkerhet antogs det.

Det är inte konstigt. Zeth och Ture försökte komma runt censuren och berätta vad som skedde i t.ex nazityskland. Det nummer som Zeth Höglund skrev om begreppet ”Trots Allt”, som jag citerade, var ett av de som beslagtogs. Det ser ni på bilden här ovan.

Med facit i hand förstår man varför Trots Allt var kontroversiell. I ett annat nummer pratade de om Röda Korset och nazisterna.

De flesta visste att tronföljaren Gustaf Adolfs svärfar, Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha, kung Karl XVI:s morfar, var chef för tyska Röda Korset. Men få visste att han var en viktig nazistisk tjänsteman och att Röda Korset spelade en viktig roll i administrationen av en rad koncentrationsläger. Det avslöjades i Trots Allt. (Karl Edvard, som var Röda Korsets chef i Tyskland 1934-1945 , och Röda Korset spelade en tvivelaktig roll under kriget som ännu inte idag retts ut totalt.)

Civilkurage, mitt under brinnande krig.Modet att 1940 försöka berätta saker om Sveriges relation till nazityskland som historiker än idag inte utrett.

Zeth och Ture hade ett nära samarbete med liberalen Torgny Segerstedt, som var chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, som blev den ledande antinazistiska och antistalinistiska tidningen i Sverige under kriget.

Torgny fick ibland frågan om det var ”lämpligt” att han samarbetade med kommunister som Ture och Zeth. På det svarade Torgny Segerstedt: ”jag är liberal men främst är jag radikal demokrat”.  I kampen för demokrati och mänskliga rättigheter frågar man inte vilket parti en person tillhör, menade Torgny, utan man tar reda på vad som gömmer sig i hjärtat på den personen man möter. DET, inte ideologi eller partitillhörighet, är det viktigaste för en radikal demokrat, förklarade han. ”De är inte perfekta, men ingen är perfekt, inte heller jag”.

Där har vi liberaler mycket att lära om att våga stå raka när det stormar omkring en och att stå för sina ideal.

Och det är alltid kul att själv äga något som någon man ser upp till har ägt.

Artikeln Zeth Höglund skrev kan läsas här nedan:

Klicka för större bild!

Posted in: Uncategorized