Demokrati 2.0, om representativ demokrati och direktdemokrati

Jag följer med intresse diskussionerna om demokrati i piratrörelsen. Den är den kanske viktigaste anledningen till att jag än idag, trots min stora besvikelse över vad Piratpartiet gjorde under valet 2010, hyser så stor sympati för piraterna att jag kallar mig både liberal och pirat. Det är inom piratrörelsen man hittar den mest livaktiga debatten om hur framtidens demokrati kan se ut och hur demokratin kan utvecklas.

En av de saker jag ser debatteras ibland rör frågan om den representativa demokratin är död. Innebär internet att framtiden är direktdemokratik?

Inte nödvändigtvis, skulle jag säga.

Den representativa demokratin har problem. Utan tvivel. Utvecklingen har nåt vägs ände och inte mycket har hänt sen 30-talet, varken i länder som USA eller i vårt parlamentaristiska Sverige. Debatterna om Saudiaffären och datalagringsdirektivet bara understryker problemet. Det finns ett avstånd mellan väljare och valda som inte är bra.Sådana avstånd skapar problem.

Men det kan vara värt att vi påminner oss varför vi har representativ demokrati.

Det är nämligen inte bara så att vi har fått det för att politikerna anser att vi väljare är dumma och inte hade klarat av att styra direkt, enligt principen en väljare en röst. det är mer komplicerat än så.

Direktdemokratin kan verka lockande men har ett stort problem. Paradoxalt nog gör direktdemokrati avståndet stort mellan oss, väljarna och de som vi väljer.

Om vi har sju miljoner väljare i ett land och ska besluta om en sakfråga, då har jag en sjumiljondels röst. Vid val av t.ex. president direkt i ett land har man samma problem. Om man i USA har 150 miljoner väljare är en röst en 150-miljondels röst. Dels medför detta att du kämpar på lika villkor med 150 miljoner andra om att få din röst hörd av din representant, dels skapar detta pessimism hos den som röstar. Hur ska jag kunna påverka något med bara en röst på sju eller 15o miljoner.

Det är faktiskt därför många av de som en gång i tiden byggde grunden för vår nuvarande demokrati, demokrati 1.0, valde representativa system, partier eller representanter som i USA med elektorer.

Man ville korta ner avståndet mellan de valda och väljarna.

Tanken i Sverige var att ett parti skulle finnas lokalt som ett mellanled, samt att riksdagsmännen skulle väljas lokalt och ha lokal förankring. De skulle umgås med människorna i sin vardag och vara lätta att nå. Då skulle väljaren inte bara se sig som en sjumiljondels röst utan som både en sjumiljondel och en 349:e del och en sjättedel (eller vilken siffra det nu må vara). Man skulle ha nära till sin representant och sitt parti.

I USA arbetade man med partier också men framför allt med elektorer. Man valde inte en president direkt, utan elektorer, som man skulle känna personligen. Dessutom kunde man välja sin kongressman i sitt distrikt. Och denne skulle ha ett lokalt kontor och lokala aktivister.

Tanken är bra och jag tror det finns en stor poäng i det representativa systemet. Det utplånar ”litenheten” hos väljaren och gör att denne, genom direktkontakten med sina representanter, kan påverka mer än bara som en sjumiljondel eller 150-miljondel i ett land.

Jag tror att demokrati 2.0 måste vidareutveckla det representativa systemet. Detta kan dels göras genom att gå tillbaka till grunderna för vad demokrati 1.0 faktiskt är. De valda representanterna ska representera sina VÄLJARE, inte sitt parti eller sina finansiärer. men det räcker inte. I demokrati 2.0 måste vi bygga ett representativt system som möjliggör direktkontakt mellan inte bara väljare och den omdelelbart valda representanten, utan alla representanter. Avstånden krymper med internet. Numera kan man ha en bättre relation med en politiker 150 mil bort än med den representant man valt som bor i samma kvarter.

Idag är representativ demokrati, som systemet ser ut, en del av problemet, inte lösningen. Det finns inte mycket till nära relation mellan väljare och valda. Men det betyder inte att vi behöver kasta ut barnet med badvattnet.

Hur denna representativa demokrati kan se ut har jag några idéer om. Det återkommer jag till. men läsarna kanske har några idéer också

Liten länksamling till sånt jag skrivit.

Läs mer om mina tankar om demokrati och politik: vår odemokratiska demokrati,Vi måste utveckla Demokrati 2.0Demokrati 2.0Ideologiernas problem och medborgare, inte väljare och min liberalism och partilös liberal och partilös pirat igen samt att skapa 2000-talets liberalism samt att flyta med eller mot strömmen.

Annonser

5 thoughts on “Demokrati 2.0, om representativ demokrati och direktdemokrati

  1. Demokratins stora problem att den är så självgod!
    De valda ser inget behov av en kontrollorgan. Revisorerna utser de själva med syfte att rättsfärdiga deras handlingar. Folket som ska säga sitt omdöme vid val, bländas med cirkus och bröd.
    För att demokratin skall vara komplett behövs en folkvald oberoende kontrollorgan som reviderar politikernas och tjänstemäns handlade, med rätt att avsätta politiker och tjänstemän.

  2. Ping: Demokrati 2.0, om att begrava Goebbels en gång för alla. « Sverige är inte världens navel!

  3. Att tala om demokrati så länge det saknas demokratisk kontroll av bankerna är rena skämtet.
    Men för att beslutsfattare på alla nivåer ska kunna fatta beslut som är i väljarmajoritetens intresse måste valsystemet reformeras.
    !.) Varje beslutsfattare på såväl kommunal som statlig nivå skall väljas direkt och inte via partier. Men framför allt skall vederbörande kunna avsättas när som helst.Med dagens teknologi är det enkelt att anordna en misstroendeomröstning när en viss andel av valmanskåren kräver detta.
    Ta som exempel Sten Tolgfors. Säg att han blev vald till riksdagen i en valkrets med ca 5000 personer.Låt oss anta att 25 % av väljarna genom en namninsamling kräver ett nyval av honom så skall detta ske. Om han då inte får förnyat förtroende får han omedelbart lämna riksdagen och återgå till sitt gamla jobb. Det gamla jobbet skall alltid finnas som reträttplats för en avsatt riksdagsledamot. Samma system ska naturligtvis gälla för kommuntjänstemän.
    2.) Lönen för riksdagsledamöter och andra förtroendevalda skall vara ett genomsnitt av arbetarkollektivets löner.
    Dessa två förändringar skulle revolutionera demokratin i grunden. I och med införandet av ett sådant system skulle lycksökare av den typ som idag befolkar kommuner, landsting och riksdag dras till annan verksamhet.
    Istället skulle personer med ett ärligt uppsåt att arbeta för det gemensammas bästa kandidera till förtroendeuppdragen

  4. Ping: Demokrati 2.0: Politik och religion och det därmed att ”välja sida”… « Sverige är inte världens navel!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s