Vår odemokratiska demokrati…

Mina inlägg här på min blogg kommer att te sig lite sökande och trevande ett tag. För jag försöker leta efter nya lösningar på gamla problem. Häng med i min resa. 

Riksdagsman?

Det verkar nästan som om utvecklingen av demokratin börjat avstanna. Om man tittar på hur det demokratiska systemet ser ut idag i sina olika former, parlamentarismen här och olika andra former av representation i t.ex. USA och andra länder, så ser systemet ut ungefär som det gjorde för 80 år sen. Det ser ut som det gjorde då nationerna gav alla medborgare rösträtt.

för Sveriges del innebär det att vi har parlamentarism. Dvs vi har valt ett system med partier som ska representera oss.

Dilemmat med det systemet är att idén är att partierna ska hålla en partilinje, och att ALLIANSER av partier håller en linje också. Det gör att interndemokratin får stryka på foten.

Jo, visst får man göra sin röst hörd inom en partikongress och försöka påverka partiets politik. Men man får inte vara för extrem på kongressen om man ska ha chans att få en post inom partiet. Och efter partikongressen är slut dör interndemokratin och yttrandefriheten inom partierna, den offras för partilinjens skull. Partiets representanter ska rösta som partiet bestämt och dessutom får de inte höja sin röst och vara illojala mot partiet för mycket.

Problemet med det är att partiets representanter inte bara representerar sitt parti utan även är de valda representanterna för parlamentarismen som system. Vilka signaler sänder dessa representanter till vanligt folk om demokratin när de visar att demokrati är att följa en partilinje, att inte gå emot partilinjen och att inte alltför ljudligt, helst inte alls, yttra sig emot partiet under mandatperioden? Vilken bild får folk om demokratin av detta?

De representanter man valt vågar inte säga vad de tycker fritt, och göra vad de vill, eller ens vad deras väljare vill, det visar de för folk. Mest av allt partiledarna. För det är mest otänkbart att just de, partiledarna, uttalar egna åsikter eller går mot partilinjen. Så ironiskt blir det att just de som är de mest synliga representanterna för vår demokrati är de som visar att de har minst frihet att säga vad de vill, göra vad de vill och rösta i enlighet med deras samvete och vad deras väljare vill…

Så var systemet redan på 30-talet. Nu lever vi i informationstidevarvet och systemet ser likadant ut.

Personval skulle göra saken bättre men är inte hela lösningen, vilket situationen i USA visar. Om vi har valda representanter som står fria gentemot partier skapas ett annat dilemma. Den som vill väljas till representant måste skapa sig mediatid och göra sin röst hörd. För att göra det krävs pengar och stöd från de media.

Och där är det systemets dilemma. Representanterna tvingas sälja sitt oberoende till olika intressegrupper, i och utanför tvåpartisystemet, vars sak de lovar att stödja mot att de givetvis får hjälp. Man biter inte den hand som föder en vet ni…

Och det är just det som det systemet lär folk. Representanterna visar för folk att det krävs pengar och stöd av de med inflytande för att kunna komma upp sig och bli senator eller kongressman och att väl där biter man inte den hand som fött, stött och gött en… Demokratiskt, på ett sätt ja, men ändå inte. Även i detta systemet visar de representanter man valt att de inte vågar säga vad de tycker fritt, och göra vad de vill, eller ens vad deras väljare vill, det visar de för folk.

Så vad gör vi åt detta? Hur vidareutvecklar vi demokratin utan att för den skull systemet blir helt ostyrligt. Jag tror inte på direktdemokrati, inte än, det måste finnas sätt för staten att planera och styra. Så hur gör vi då? Hur ska en fungerande demokrati se ut i internets tidevarv?

Bra fråga. Jag återkommer till den!

(Läs gärna mer i min artikel om demokrati 2.o. Den innehåller flera länkar till sånt jag skrivit.)