Åsa Linderborgs, och vuvuzelavänsterns, eviga dilemma!

Posted on december 18, 2011

4


Nybloggat på Frihetssmedjan:

Åsa Linderborg i Aftonbladet går till attack mot liberalerna för att, som hon menar, de inte demonstrerade mot de högerextrema förra helgen. Bara vänstern var där, liberalerna bojkottade demonstrationen, skriver hon. Hon däremot deltog i den  ”ljudiska konspirationen”, som hon beskriver som ”motdemonstranternas vuvuzelor, trummor och kravallstaketskrammel”. Men hur bra fungerar vänsterns metoder mot högerextremismen egentligen?

Åsa skriver:

På 1920-talet krattade de tyska liberalernas aktiva passivitet manegen för en fyrkantig mustasch. Visst fanns det enskilda liberaler som gjorde motstånd, men kampen på gatorna mot fascism och stöveltramp var då som nu arbetarrörelsens ensamma strid. Även då fanns det helmersonare som hånade civilkuraget som betydelselöst. Eller rentav som ett hot mot demokratin.

Likgiltiga Folkpartister har jag inget till övers för, men vad Åsa missar är att man inte stoppar nazism och högerextremism genom våld, stenkastning och  ”motdemonstranternas vuvuzelor, trummor och kravallstaketskrammel” heller.

För övrigt: det var flaskkastning och stenkastning också, inte bara ”ljud”, men det avstår Åsa att skriva om.

Och att störa och använda våld är en inte något som stoppar högerextremister, tvärtom!

20-talet!

1919 bildades nazisterna i Tyskland och under alla år fram till de tog makten var nazisterna på Tysklands gator färre än arbetarrörelsens motdemonstranter. Anarkister, arbetare och andra. Under de första 11 åren fanns det alltid minst tio gånger så många antinazister som nazister ute på gatorna, utom i nazifästet Nurnberg.

Varför misslyckades de då med att stoppa nazismen? Jo, för att nazistpartiet kunde utmåla sig som offer för en odemokratisk konspiration. Att nazisterna genom SA själva begick våld såg inte väljarna, de såg de prydliga och ”välkammade”  idealisterna, nazisterna, som utsattes för våld.

Vill man se varför arbetarrörelsen förlorade striden mot nazismen kan man läsa in sig på deras taktik. Man kan se på hur den tidens AFA, den paramilitära Röd Front funkade, eller läsa vad Leon Trotsky skrev om hur man bör föra striden mot nazismen:

”But how to disarm the fascists? Naturally, it is impossible to do so with newspaper articles alone. Fighting squads must be created. An intelligence service must be established. Thousands of informers and friendly helpers will volunteer from all sides when they realize that the business has been seriously undertaken by us. It requires a will to proletarian action…. organization of a workers’ militia…

The militia detachments for defense against fascism are the first step on the road to the arming of the proletariat, not the last. Our slogan is: ”Arm the proletariat and the revolutionary peasants!”…

nothing increases the insolence of the fascists so much as ‘flabby pascifism’ on the part of the workers’ organisations … [It is] political cowardice [to deny that] without organised combat detachments, the most heroic masses will be smashed bit by bit by fascist gangs.”

Om man studerar Hitlers s.k. ”bordssamtal” från kriget ser man att Hitler menade att nazisterna vann på vänsterns metoder att bemöta nazismen med våld, censur och störningar!

Intressant, eller hur?!

Sverige idag

Åsa Lindeborg har i flera år stöttat användandet av metoder som liknar de som antifascisterna använde i Gamla Stan i lördags i kampen mot Sverigedemokraterna. Hon har i många år förespråkat att man ska störa Sd:s demonstrationer, med dessa metoder, för att Sd inte ska kunna uppträda ostört.

Förutom det demokratiskt tvivelaktiga i att störa politiska manifestationer måste man säga att metoden vänstern använt mot Sd har totalt misslyckats. Sverigedemokraterna sitter nu i riksdagen trots vuvuzuelor, stenkastning, äggkastning, störande motdemonstrationer och hot.

Och om Åsa skulle prata med folk inom Sd skulle hon höra att partiet länge räknat med att bli störda och censurerade… och att Sd anser att det va till deras fördel att bemötas som de bemöttes! Jag har själv pratat med flera inom Sd.s ledarskap som klart och tydligt och detaljerat visat att Sd rent strategiskt VANN på att bemötas med störningar och censur.

Men det hade jag inte behövt höra för att veta. Det är väl ganska uppenbart, eller hur?!

Hur det funkar

Hur kan högerextrema grupper vinna på att bemötas med censur.

Jo, så här funkar det.

1) För det första skapar man en sammansvetsad kärna av aktivister genom att nya, unga medlemmarna i högerextrema grupper tvingas ut och möta våld och hets. Så gjorde även vänsteraktivisterna i t.ex. Paris 1968. Att gå ut och möta kompakt hat eller våld svetsar samman folk i en grupp.

2) För det andra kommer de eventuella potentiella väljarna att reagera negativt på det våldet och störningarna de högerextrema möter. De vinner sympati. Till och med folk som inte är högerextrema kan komma att ”tycka synd om” de ”stackars” ungdomarna. Jag har själv flera gånger sett detta i samband med att vänsterextrema grupper stört högerextremisters möten. Så länge de högerextrema sköter sig, och vänstern inte, vinner de en hel del människors sympati. Inte allas, men de potentiella sympatisörernas, och det är det viktiga.

Så funkade det även med Sverigedemokraterna. De hade ca 10-15% av väljarkåren som var sympatiskt inställda till dem inför valet 2010. Det viktiga är inte vad de 85-90% som ogillar Sd tänker, utan vad de potentiella väljarna tänker. Och Åsa Linderberborgs, och andras (även högerns) metoder att tysta, censurera, tuta och störa ÖKADE stödet för Sd bland de potentiella väljarna.

Varför tror ni att Sd redan tidigt gjort allt de kan för att rensa ut de som vill bemöta vänstern med samma metoder som vänstern?

3) För det tredje är det odemokratiskt och korkat! Att bemöta idéer och argument med skrammel och tutande betyder att idéerna och argumenten finns kvar… obemötta!

Vill man stoppa Sverigedemokrater eller de mer extrema nationella eller nationalsocialistiska grupperna ska man bemöta argument med motargument och idéer med motidéer. Just det som man inte gjorde på 20-talet och som man inte gjort mot Sverigedemokraterna. Dessa grupper finns där eftersom de har idéer som folk attraheras av. Attraktionen för idéerna försvinner inte genom att tuta i vuvuzelor.

Fast det känns nog jävligt skönt att tuta och slå ner en nazze för då känns det att man gjort nåt, eller hur?! Liksom det säkert känns bra att ”gilla olika” (utan att berätta varför man bör gilla olika) eller skriva krönikor där man försvarar flaskkastarvänstern… För, gud bevars, man gör ju något!