En kort kommentar till Damon Rasti och hans kritiker

Posted on december 9, 2011

0


Jag måste skriva en kort kommentar om Damon Rastis inlägg på Ajour. Damon gick på kändisfest tillsammans med en papperslös flykting som gömmer sig i Sverige. Han menar att när han klev in i kändisminglet tillsammans med henne, möttes han av konstiga reaktioner. Kvinnan var för annorlunda klädd. Hon VAR för annorlunda och Damon skriver hur alla såg ner på henne. Detta är en sak jag skriver till de jag debatterar med om detta på twitter, som förklarar hur jag ser på artikeln. Damon skrev bland annat:

Hon tog av sig rocken, och under dolde sig en svart plyschklänning, med vissa paljetter. Det såg lite ut som en romsk klänning, med östeuropeiska inslag. Hon var lång, med markanta drag och syntes från håll. Jag tänkte att det nog fanns en hel del killar som skulle vilja gifta sig med henne. Då kanske hon kunde få uppehållstillstånd.

Jag såg vissa människor jag kände igen, alltifrån nöjesjournalister till modebloggare och D-kändisar. Vissa hade jag hälsat på tidigare. Någon kunde jag räkna som en vän. Mitt mål för kvällen var att få Olivia, som vi kan kalla henne, att konversera med massa människor. Sluta tänka på sin situation i några timmar. Jag kunde givetvis inte berätta för någon att hon var papperslös, det skulle äventyra hennes säkerhet.

Direkt vid de första stegen märkte jag att något kändes fel i luften igen. Några tittade. Nästan glodde. Inte på mig, utan på Olivia. Jag tänkte att jag inbillade mig för att jag oroade mig för henne. Vi gick bort till maten. Tog något att äta. Och ett glas bubbel. Hon undrade om man måste betala. Jag log och sa att det var gratis. Att det var därför dessa människor var här. Vi skrattade åt att jag var klumpig och spillde både mat och champagne. Jag blickade hastigt bort mot folkhavet. Någon modebloggare stod med sin vän och tittade misstänksamt mot oss. De vände blicken. Vi flyttade på oss och jag hejade på någon nöjesjournalist. Där fick jag en ny sorts blick. ”Vad gör du här med en ful tjej?” skrek den. Jag började förstå problematiken.

Nu har inte jag varit på många mingel och fotokvällar av den sorten. men nog känner jag igen mig. En gång gick jag till en tillställning med en vacker afrikanska i traditionell klädsel. DET väckte uppmärksamhet, Den känsla jag fick efter det var ungefär den som damon beskriver. Jag har varit i andra liknande situationer också. Jag har gått med folk i sällskap där det funnits personer med hijab och transor till fester där de avvikt från normen också. Ja, för att inte tala om när jag och en afrikansk vän gick för att lyssna på Anders Klarström i Sverigedemokraterna för 20 år sen. Då på den tiden då de absolut inte gillade andra hudfärger än vit, kritvit! Normbrott så det sa smack!

För det är vad det är frågan om här. Normavvikelse.

Hans inlägg har kritiserats en hel del. Man säger att Damon generaliserar om alla som var på festen. Att säkert inte alla såg ner på henne. Jo, jag kan förstå kritiken. Damon gör det. Men jag förstår också Damons känsla.

En bekant till mig var bland de första öppna homosexuella att gå ut på mingelfester. Hänt i veckan retusherade bort hans rockknapp där det stod nåt i still med ”I am Pride and Gay”. han mötte liknande fördomar och blickar på 80-talet när han gick på fester. Han vände på steken och utmanade öppet folks fördomar på plats och pratade till och med med folk om varför de hoppade till. och han vann respekt.

Man kanske hade önskat detta från Damon och hans sällskap, istället för en artikel som verkar attackera alla som deltog på festen. men då glömmer man att skillnaden är den att det var Damons sällskap som fick blickarna. En kvinna som redan har en taskig situation. man kan liksom inte begära att ens sällskap ska stå upp på barrikaderna för rätten att vara annorlunda och bemöta fördomar genom att synliggöra och utmana dem. Minst av allt en kvinna i hennes sits.

Så jag kan förstå frustrationen. Jag tror nog att Damon själv hittat lämpliga sätt att hantera fördomar om han bemötts av dem. Nu var det inte han utan hans sällskap.

Så, ja. Jag kan förstå frustrationen i hans inlägg. Rent praktiskt hade man väl kunnat önska en annan sorts artikel men rent mänskligt vette fan om man kan få fram en efter en sån upplevelse. Så kritiker: låt oss fundera på hur man hanterar fenomen som bryter mot normen, dvs Damons budskap, istället för att fokusera på Damons ilska som är ganska förståelig.

Posted in: Uncategorized