Till den alternativa vårdens försvar!

Posted on november 10, 2011

7


Unga Humanister gillar jag. Jag är skeptiker i mångt och mycket, men jag såg ett pressmeddelande jag måste reagera mot idag. De kräver upprensining av kvacksalveriträsket och att vården ska grundas på evidens, att man alltså inte ska blanda det med homeopati och liknande. I Expressen ser vi en liknande sak av Ann-Charlotte Marteus om att läkare inte ska praktisera healing.

Att ge piller är bra, men är det också viktigt HUR man ger pillerna?

När man studerar alternativmedicinen och alternativterapin och kritiken mot den lägger man snabbt märke till en viktig sak. Få kritiker ställer sig frågan varför folk söker sig till alternativa behandlingar.

Folk söker sig i hög grad till alternativen för att de inte känner sig sedda, hörda eller mottagna på sjukhusen och vårdcentralerna. Hos alternativterapeuter och alternativaläkare får de prata till punkt, blir lyssnade till och oftast empatiskt bemötta. Empati är ju ett av alternativrörelsens kodord, liksom! Dessutom är ofta mottagningarna hos dem vackra, med fina färger, fluffiga stolar, musik, tavlor och kanske till och med en huskatt eller hund och lite rökelse. Oftast slipper de få obegripliga beskrivningar av deras sjukdomar också!

Dessa patienter känner sig ofta friskare, gladare och har mer kampvilja när de lämnar alternativläkaren som de pratat med och som gett healing, än då de lämnar läkaren på sjukhuset… och, ärligt talat, kan någon vara förvånad över detta?

Detta är inte att förringa! Där har den ”evidensbaserade” vården enormt mycket att lära av den alternativa rörelsen!

Placebo!

Det finns ett ord som sammanfattar alternativrörelsens styrka och den evidensbaserade vårdens problem, nämligen placebo.

Att föreslå att den evidensbaserade medicinen bör sätta mer fokus på placebo, är som att svära i kyrkan, det vet jag. Men… att säga att alternativmedicinare,alternativterapeuter och altenativläkare håller på med placebo är som att svära i kyrkan hos alternativrörelsen också.

Men ändå är placebo det centrala begreppet.

Så jag  hukar mig för de ruttna tomater som kommer att kastas på mig av en del folk på båda sidor om debatten.

Den evidensbaserade vården är, kort och gott, urusel på mottagande av patienter. Femminuters besök hos läkaren, bemöta oro med konstiga termer och kortfattade beskrivningar, väntetider, byråkrati… Detta gör inte folk friskare. Att sen läkare inte vet mycket om hur man frammanar optimism och glädje hos folk, gör bara saken värre.

Ändå börjar evidensbaserad vård inse betydelsen av placebo. Jag läste en undersökning för 10 år sen om att man gav sockerpiller till folk och sa att det var ett nytt revolutionerande huvudverkspiller (en ny Alvedon tror jag). 30% blev av med huvudvärken och 60% fick mindre ont… av sockerpillret!

En annan undersökning jag läste då rörde hur friska folk blev om de fick sin diagnos ordentligt förklarad och blev lyssnade till. Jag minns inte exakt hur det var, men tror att nästan alla blev friskare snabbare om de fick prata till punkt och fick allt förklarat för sig noga. Dessutom ökade läkarens förmåga att behandla rätt, hen får ju mer information då.

Dessutom börjar man inse betydelsen av kampvilja och optimism för att få operationer, läkemedel och liknande att fungera. Skillnaden mellan en cancerpatient som överlever och en som dör är ofta kampviljan.

I den mån alternativa terapier botar skulle jag säga att det oftast beror på att de uppbådar denna resurs inom människan. Evidensbaserad forskning har inte valt att inkludera sådant som leenden, optimism, kampvilja och bli lyssnad till i sin forskning, tyvärr!

Det fanns en tid…

Det fanns en tid när läkarna, och patienter, såg på läkaren som en gud. När man hör berättelserna om hur doktorer bemöttes för bara 50-60 år sen är det ganska hårresande. Och de bestämde allenarådande. Det som skett under 1900-talet är att denna bild av läkaren kolliderade och smälte samman med vetenskapen.

Resultatet var inte vackert. Min mamma var ofta hos läkare på 70- och 80-talet så jag kunde se det. Gråa väggar på sjukhusen. gråa byggnader. Inga tavlor på väggarna, nästan inga blommor. Och nästan alltid detta s.k. ”professionella” bemötande utan känslor och empati, för det var ju ovetenskapligt och icke mätbart!

När jag jobbade inom vården i Höganäs på 80-talet gick jag nere i källarna till sjukhuset i Helsingborg och vårdenheterna i Höganäs och såg massor av vackra, färggranna tavlor, överallt. men de fick inte hängas upp på väggarna på grund av risken för damm!

Det har blivit bättre, det ska jag säga, men enormt mycket återstår att göra!

Så istället för att vara livrädda för alternativmedicinen borde den evidensbaserade medicinen börja lära av dem. För här ligger sJukhusen och vårdcentralerna långt, långt efter!

Ja, det är som att svära i kyrkan. För alternativvården vill inte se sig som ”bara” placebo och evidensbaserad vård vill inte pyssla med nåt så ovetenskapligt som leenden, tro, blommor, färger på väggarna, rökelse, newage musik, ”bli lyssnad till” och placebo. Jag är övertygad om att det kommer att komma mer och mer, för fler och fler inser att det viktiga inte bara är att ge medicin, utan också HUR man ger medicin.

Därför försvarar jag homeopater och healers rätt att säga att deras verksamhet KAN bota! Det är exakt den inställning de har som evidensbaserad vård behöver mer av! Ja, det är TRO, men tro kan försätta berg, som det heter!

PS

Dessutom utesluter inte jag att en hel del kunskap kan komma ur altenativarnas metoder. En hel del av det som idag betraktas som vetenskap började som skrock. Se t.ex. hur de behandlades som föreslog att läkare skulle tvätta händerna efter att de dissikerat lik, innan de förlöste barn. ”Skrock, humbug och kvacksalveri! Inte tusan kan en andar sprida sig från döda kroppar till levande kroppar och orsaka sjukdomar”!

Posted in: Uncategorized