Ideologi som förblindar: exemplet Göta Rosén och den svenska ”socialstaten”

Posted on oktober 27, 2011

6


Artikel på Funkpol.

En av nyckelpersonerna att studera om man vill förstå 1900-talets mörka historia med varnvård av barnhems- och fosterbarn, tvångssteriliseringar och tvångsaborter, är Göta Rosén som var statens barnvårdsinspektör från 1942, och de facto huvudansvarig för inspektioner i Socialstyrelsen fram till 1970. Det som slår en när man studerar henne är hur ideologi kan förblinda människor som vill väl!

Göta Rosén 102 år gammal, 2006.

Jag läser om Socialstyrelsens första barnavårdsinspektör, Göta Rosén. Hon dog 2006 och var pigg och klar i huvudet trots att hon föddes 1904. Jag är i mångt och mycket fascinerad av henne och hennes verksamhet för hon gjorde mycket bra.

Göta Rosén var socialdemokrat hela livet.

Hon var statens första barnavårdsinspektör från 1942, och jobbade på Socialstyrelsen fram till 1970, och drev ett hårt och bra arbete mot missförhållandena i privata barnhem. Hon var en av de drivande i kampanjen mot barnaga (lagen mot barnaga kom när Göta fyllde 75, 1979) och hon arbetade mot barnaga på barnhem.

Många är de berättelser som finns om hur hon räddade barn ur privata klorna på snåla privata barnhemsägare…

Men… hon var en social pionjär, men också förblindad av sin ideologi…

Den dag man på allvar gräver i historien bakom tvångsomhändertagandena, den rasbiologiska galenskapen och fosterhems-skandalerna kommer hennes namn att komma upp gång på gång, och i mindre smickrande sammanhang.

När vi 1941 skulle skärpa de rasbiologiska steriliseringslagarna satt Göta Rosén i riksdagen och ogillade lagförslaget till ny steriliseringslag. Hon ville ha en ännu strängare och ännu mer tvånsinriktad lag och ge polisen rätt att hjälpa till att tvinga igenom tvångsomhändertaganden.

”Med hänsyn till de personer det kan gälla synes rätt att begära kostnadsfri handräckning hos polismyndighet böra tillerkännas förmyndare, anstaltsläkare eller föreståndare, fattigvårdsstyrelse och barnavårdsnämnd.” /Motion I AK nr 37 1941, undertecknad av Göta Rosén (S), Anders Paulsen (S), Hulda Skoglund-Lindblom (S), och Verner Hedlund (S).

1939 bedrev hon ett arbete för att bekämpa det moraliska förfallet bland ungdomar, det s.k. ”asocialitetsproblemet”, i den s.k. ”Ungdomsvårdskommittén”. Kommittén fick avbryta sitt arbete på grund av kriget men vad man vet låg mycket av fokus på tvångsomhändertaganden och att bekämpa ”dansbaneeländet”, dvs ungdomskulturen.

1941 års steriliseringslag tillät egentligen inte sterilisering mot folks vilja. Men tusentals tvångssteriliserades mot sin egentliga vilja ändå, fast genom att ställas inför falska val, som t.ex: ”antingen steriliserar du dig eller så får du inget socialbidrag”. Tacka byråkrater och politiker som Göta Rosén för det.

Göta fick jobbet som inspektör 1942 av Tage Erlander som lett befolkningsutredningarna 1942. det är nog ingen slump att en person som ville ha ”hårdare tag” fick uppdraget.

Jag har mött ett av hennes offer: en person som tvångsomhändertogs från sin familj och hamnade hos i ett barnhem, som drevs av en psykopat. Denne psykopat och dennes barnhem sågs som ett mönsterbarnhem av Göta Rosén eftersom han var Socialdemokrat och barnhemmet inte drevs vinstdrivande. Enligt den jag är bekant med misshandlades barn i Göra Roséns närvaro. Göta inspekterade inte detta barnhem med samma iver som hon inspekterade privata barnhem, det var ju drivet av det allmänna och leddes av en person med rätt partibok.

Hon förbjöd barnaga på pivata barnhem men verkar inte ha sett att barnaga var ett problem i fosterhem och barnhem som drevs av hennes älskade ”stat”. Tragiskt…

Det som jag kunnat utläsa ur de källor som finns tillgängliga för mig nu, och i det jag hittade när jag tittade närmare på hennes verksamhet 1998, är att tvång, och tvångsomhändertaganden gick som en röd tråd genom hennes verksamhet på Socialstyrelsen, och i otaliga statliga utredningar hon deltog i, men att man inte kunde hitta notiser om att hon kritiserade barnhem som drevs av det allmänna, eller fosterhem. Inte heller kunde man hitta någon kritik mot tvångssteriliseringarna.

Det är inte så konstigt. För henne var det ”defekta familjer”  och privata bolag som var problemet. Fosterhem och barnhem drevs av det allmänna och då skulle det ju per definition bli bra…

Så här beskrev hon privat vård 1989:

”Ett stort fel var också att man såg på de här barnen som produkter av arvssynden. De var födda till andra klassens medborgare. Med mig ska man inte tala, om man vill ha applåder för privat vård”. /I samhällets utkant, 1989 sidan 272.

Det minns jag när jag tittade på vad hon gjorde. Det var skrämmande hur hon ansåg att det som var i överrensstämmelse med hennes ideologi (dvs socialdemokratin och tron på den goda staten) var bra, och det som inte var det (familjen och det privata och ”borgerliga!”) var ont…

Det säger mycket om hur och varför så galna saker kan ske som tvångssteriliseringar och vanvården på fosterhemmen.

Vad jag skulle vilja göra är att jämföra berättelserna från de som vanvårdades i fosterhem och barnhem under hennes tid, 1942-1970 och jämföra med vad hon såg under sina inspektionsresor. Jag tror att resultatet av en sådan undersökning skulle bli skrämmande, och intressant…

Men jag vill förtydliga att även liberaler och konservativa både nu, och i historien har varit, och ÄR, ofta ordentligt blinda.

Detta med ideologisk blindhet är inget som bara har med socialdemokrati att göra. Liberaler som är blinda för mänskligt lidande bara för att det är ”det privata” som orsakar det, finns det gott om… Konservativa som inte ser mänskligt lidande för att det är förpackat i konservativ förpackning finns det också gott om… För att inte tala om den blindhet man kan ha som religiös… eller som ateist….

Det är ganska skrämmande detta och anledningen till att jag länge inte kallat mig liberal. ”Vänstern” skriver saker som ”högern” inte kan skriva om, av ideologiska skäl, och högern om saker vänstern inte kan skriva om, eller inte ens ser. Nu kallar jag mig liberal men en som skräms av ideologisk blindhet även bland liberaler…

Göta Rosén ville väl. Hon räddade tusentals barn från privata vanskötta barnhem och från föräldrar som agade och vanvårdade sina barn. Men hon ställde inte samma krav på statlig, landstings och kommunal verksamhet, som på privat, inte samma krav på sossar som på borgare. Det är tragiskt, men det är sådan ideologisk blindhet, och sådan ensidig välvilja, som ligger bakom mycket av det som gick fel i 1900-talets Sverige…