Håller USA på att explodera?

Posted on oktober 6, 2011

6


Artikel i Frihetssmedjan idag:

Jag har läst de kravlistor som Occupy Wall Street lagt fram på hur de vill förändra USA och blir djupt oroad. Inte bara för vad Anonymous och Occupy-rörelsen står för, utan även för vad som håller på att hända i USA. De sociala problemen riskerar förr eller senare att explodera och just nu är det företagen, inte politikerna, som protesterna riktar sig mot. Det är oroande. 

På ett sätt är det logiskt att storföretagen får ta smällen. Fel, ja till och med mycket fel, men logiskt.

En av de viktiga frågorna för Occupy-demonstrationerna är hälsovården.

Regeringarna i USA har år efter år frånsagt sig ansvaret för t.ex. hälsovård i och hänvisat folk till privata alternativ utan att sådana funnits som varit tillräckliga, eller att ens folk haft råd till det.

Huvuddelen av hälsovården sköts idag via privata försäkringar som privata bolag tar hand om. När inte hälsovården fungerar, vilket är ganska ofta för de flesta och alltid för väldigt många, får bolagen ofta ta smällen, och ilskan, från amerikanerna, istället för staten. ”Nej, tyvärr du bröt benet tidigare i år så din försäkring täcker inte din cancer du fått nu också. Du kan be om hjälp hos din lokala kyrka, ha ett bra liv,” är inte kommentarer som ett folk nöjer sig med i längden.

Från 1960-tal till 2010-tal

Det finns sociala problem i USA, det kan man inte komma ifrån.

I alla massrörelser och demonstrationer i USA de sista 50 åren har dessa problem varit som jästen i degen, som fått protesterna att svälla.

På 60-talet föddes många av protesterna mot rasismen i att en del färgade från den amerikanska södern besökte nordstaterna, och slogs för USA under andra världskriget och Koreakriget. Söderns fattiga färgade befolkning såg att ett annat liv var möjligt. Till slut en dag exploderade allt när en medelålders kvinna, Rosa Parks, som för övrigt hade besöktnordstaterna, vägrade sätta sig i den färgade delen av den lokala bussen… ”Mina ben var trötta och min själ var trött”, som Rosa senare beskrev det.

Så kan också en revolution starta!

Till en början riktade ilskan in sig mot de privata företagen som drev bussbolagen. Men Martin Luther King ville mer och riktade in protesterna mot den förda politiken. Tur det, annars hade de privata bolagen fått ta smällen och södern hade exploderat.

Bytesstudenternas revolt

Jag läste att flera av de som organiserat Occupy Wallstreet är personer som varit utbytesstudenter i Europa. Jag vet inte om det stämmer, men det är ganska logiskt.

Jag har sett hur det jäser i USA. Amerikanska studenter har varit i Europa och sett att det finns ett annat liv än det i USA. Amerikaner har tillgång till internet, och har även så bekantat sig med resten av världen.

Den stereotype amerikanen som inte vet något om sin omvärld är utdöende. Dagens amerikaner har både facebook och google.

Vad jag menar är detta. Vi kan säga vad vi vill om hälsovården i Sverige. Men här får man vård. Vad det betyder att miljoner (!) amerikaner inte får vård eller får sämre vård, kan vi knappt ana i vår vrå av världen.

Det räcker med att veta att amerikaner börjar få reda på att man på andra håll av världen faktiskt både kan bryta benet och ha cancer samma år, och man har rätt till ersättning när man är sjuk, så man har råd att vara sjuk.

Bara 60% av amerikanarna har försäkring som täcker betalda sjukdagar, USA:s lagar ger inte anställda någon rätt till pengar vid sjukdom och samtidigt pressas lönerna ner, utan att ett skyddsnät för alla finns.

När jag pratade via nätet med några amerikaner då jag var hemma två månader i våras på grund av brutna revben förundrade de sig att jag kunde det. Jag måste antingen vara rik, ha rika föräldrar eller en en skitbra försäkring antog de. Att jag kunde det på grund av en sjukförsäkring, som alla har rätt till, gjorde dem häpna… och arga!

Till och med min bror, som är lärare (och som bröt ett revben samtidigt) och bor i Texas berättade i våras att han knappt kunde vara hemma alls på grund av rädslan att mista pengar och jobb.

Tänk er vad det som hör att det finns andra alternativ.

Jag minns än idag hur den hemlösa man grät, som jag mötte 1992, som fick veta att man i Sverige har rätt till hörapparater, en rätt som man har oberoende av hur rika ens föräldrar är eller vilken tur man har att söka efter pengar bland välgörenhets-stiftelserna. ”Tänk om jag hade haft hörapparat som ung”, sa den mannen jag mötte…

En generation amerikaner har blivit vuxna, internetgenerationen. En generation som vet vad som händer i världen och som kan placera USA på världskartan.

Teamster

Både 1992 och 2003 pratade jag en hel del med fackföreningsanslutna amerikaner. Speciellt då jag besökte Detroit och Flint 1992. Det fascinerande med de besöken var att folk där inte trodde på mig då jag sa att man i Sverige har rätt till fem veckors semester.

25% av amerikanarna har sådana jobb där de inte har rätt till semester alls. NOLL semester. De flesta amerikanska företag tillåter formellt sett att man tar ut två veckors semester om året. Men i låglönebranscherna anses det osolidariskt (!) om man tar ut så mycket. Man räknar vidare med att ca 50% av amerikanarna i praktiken endast kan ta ut en vecka om året i semester! Om man räknar in nationella helger, ca 7-8 dagar om året. I genomsnitt har amerikanen ledigt ca 10 dagar om året. Det ska jämföras med Frankrikes 30 eller Sveriges 25.

Sen har ännu färre amerikaner betald semester. Det hade väl inte varit så farligt om semesterpengarna kommit på lönen istället. Men det är de med lägst löner som inte har betald semester, så det har de inte.

Och detta i ett USA där man än idag kan bli sparkad om man är sjuk för mycket, föder barn, klagar på arbetsmiljön… eller vill ha ledigt.

Detta har kanske fungerat förr, men vi lever i en ny, globaliserad tid. Många amerikaner har besökt Europa och de flesta har internet. Återigen. De har lagt märke till att det finns andra sätt att leva på än det amerikanska.

Big Business får ta smällen

De som får ta smällen för allt detta är tyvärr företagen. Det är logiskt, men fel.

I generation efter generation har man sagt att den sociala tryggheten är nåt man får förhandla sig till på marknaden. När tryggheten inte fungerar är det marknaden som får ta emot ilskan. Sådant har hänt förr i USA. Det är kravaller lite då och då, och oroligheter i ghettona och då vänds ilskan tyvärr ofta mot ”big business”. Som nu med Occupy Wall street. Det är logiskt, men snurrigt. Om något är fel, kontrollera och reglera de privata alternativen, menar man och gnäller på ”de privata aktörerna …

Och eftersom Occupy Wallstreet nu vill ha kontroll och övervakning och är mot marknaden så dras socialister och vänsterfolk till Occupy-rörelsen.  Och i deras spår kommer våldsvänstern som vill lösa saker med nävarna och våld…

Som liberal hade jag velat att Occupy rörelsen inte gnällt på marknaden utan gjort marknadens aktörer till allierade. Men det är nog utopiskt! Det är faktiskt inte företagarnas fel att regeringen i USA inte anser att det ska finnas skyddsnät som garanterar alla människor rätt till hälsovård, eller att USA ligger 80 år efter Europa när det gäller arbetarrätt…

Occupy Stockholm

Det är här Occupy Stockholm, som ska ha en demonstration den 15/10 har fel, och förbannat fel när de gnäller på globaliseringen och de multinationella bolagen.

Det USA, och Sverige behöver är inte mindre globalisering, utan mer.

Låt världen bli en, ekonomiskt och kunskapsmässigt, så att folk och nationer kan lära av varandra. Och friheten behövs för företagare att verka, utan en massa klåfingriga kontroller. Historien visar att en ekonomi som är så fri som möjligt är en ekonomi som mår bra.

Däremot behövs sociala skyddsnät, och lagar som skyddar folks rättigheter. Detta är regeringarnas uppgift, inte företagarnas uppgift, att garantera. Bådadera är ett måste, för Europa liksom för USA.

USA kommer att explodera förr eller senare om de inte gör något åt de sociala missförhållandena. Om inte krutdurken exploderar i höst, så sker det någon annan gång. Men det kommer att ske. Men lösningen är inte en allians mellan gnällvänster och ”anonymous”. Skilj mellan hur man skapar ekonomiskt välstånd och hur man garanterar folks grundläggande rättigheter. Man kan både vara för globalisering och liberalisering, och för trygghetsssystem som är bättre än både USA:s och Sveriges idag!

Att arbetarrätt, sociala skyddsnät och liberalisering av ekonomin bör gå hand i hand visar för övrigt den svenska historien. En gång i tiden ledde liberaler denna kamp för dessa tre politiska krav… och vann striden!

Och det måste lösas även idag. En nation där vissa KAN och vissa andra INTE KAN skaffa tex hälsovård eller ledighet kan inte överleva i längden, inte i en globaliserad värld!

/Torbjörn Jerlerup