Ett elfte september för barnhemsbarnen och fosterhemsbarnen?

Posted on september 11, 2011

3


Regeringen Reinfeldts hantering av vanvårdsutredningen, dvs frågan om hur man kan ersätta offren för vanvård i foster- och barnhem, är under all kritik. Först ger man utredningen direktiv som gör att man INTE får lov att utreda hur vanvård kunde ske politiskt sett, och varför ingen beslutsfattare reagerade för alla varningar om vanvård som förekom. Vidare sätter regeringen slutåret 1980 för hur långt man ska utreda vanvården och använder detta egenhändigt beslutade slutdatum som argument för varför man inte kan dela ut ersättning: ”de som utsatts för övergrepp efter 1980 skulle diskrimineras då”.

Regeringen Göran Persson tillsatte vanvårdutredningen 2006 och skriver så här i direktiven:

I december 2005 kom det till regeringens kännedom att det under åren 1950–1980 förekommit att barn som var placerade vid vissa institutioner inom den sociala barnavården for illa p.g.a. regelbundna eller systematiska kränkningar, övergrepp och vanvård.

Dessa direktiv har inte ändrats av den nuvarande regeringen.

Så här säger Maria Larsson i en intervju med Expressen:

Ett av regeringens argument till att inte betala ut ersättning är att den bara skulle omfatta människor som utsatts för vanvård under åren 1920-1980.

– Det spänner över en väldigt lång tid. Och vi vet att människor och grupper i Sverige farit illa under den här perioden. Och det gör det svårt att särbehandla en grupp, säger hon.
Om gränsen för ersättning skulle dras vid 1980 innebär det att människor som utsatts för övergrepp senare diskrimineras.

– Det skulle kunna innebära att en ung person som utsatts för övergrepp 1983 inte får den ersättning som den som utsatts för samma sak 1953, säger Maria Larsson.

Skandalös hantering!

Sämre motiv för avslag har jag då aldrig sett.

Men om man studerar direktiven och utredningarna som publicerats ser en än större skandal. Utredningarna pratar inte mycket om hur det kunde komma sig att vanvård ens var möjligt politiskt och juridiskt sett. (Barnen som samhället svek – åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården, SOU 2011:9, och dels  vanvård i social barnavård under 1900-talet, SOU 2009:99.)

För att ta ett exempel: hur kan det komma sig att man under hela 1900-talet, OCH ÄN IDAG, inte gör oanmälda besök i fosterhem och barnhem. Fosterbarn som utsatts för oerhörda grymheter kan vittna om att hemmet bara doftade av nybakade bullar de dagarna inspektören var på besök? Utredningarna besvarar inte detta. Ändå vill man att begångna misstag inte ska upprepas.

Än värre är att det förekom många varningar under åren och alla varningarna kastades i myndigheternas papperskorgar.

Ja, till och med internationell media skrev om barnhemsbarnen. Der Spiegel beskrev t.ex Sverige som Kindergulag (Barngulag) 1983. Det som de som varnade sa var att de hade märkt att f.d. fosterhems- och barnhemsbarn ofta dök upp i statistiken över drogmissbrukare, prostituerade och folk som begått brott. Kunde det finnas ett samband, frågade de?!

F.d. fosterhems- och barnhemsbarn kunde också mycket snart vittna om att inte alla fosterhem och barnhem sköttes bra. En del barn misshandlades mycket värre där än i de hem de tvingats bort från.

Myndigheterna fick många varningar, från media, organisationer, jurister och politiker, men gjorde inget.

Jag har själv under slutet av 80-talet och 90-talet försökt prata med många politiker om detta men fick NOLL respons. I värsta fall sa de att problem inte finns, eller snäste av en med att ”du måste ju vara scientolog eller nåt”.

Ingen upprättelse alls!

Jag skrev i vintras till statens speciella utredare, Göran Johansson, och frågade honom om staten tänkte utreda HUR övergreppen kunde ske politiskt sett och vad som hände med alla varningar. Så här skrev jag:

Det fanns en vitt spridd kritik mot myndigheterna och många varnade för övergrepp och vanvård i samband med social barnvård. Det var en vid krets av folk som varnade för detta, allt från folk som var mer tvivelaktiga , som Scientologer, t.ex., till jurister, politiker och respekterade journalister som Maciej Zaremba.

De möttes ofta med tystnad från myndigheterna, ibland med hat eller förlöjligande.

Det jag skulle vilja veta är om utredningen också planerar att ge upprättelse till alla de som varnade men som ignorerades? Och kommer utredningen att utreda vad som hände med alla varningar. Vem och vilka sopade dem under mattan? Som typexempel kan man ta Der Spiegel 1983, artikeln om Kinder Gulag. Många tusen kan ha utsatts för övergrepp efter den artikeln publicerades. Vilken var responsen från myndigheterna?

På detta svarade utredaren:

Det finns inga planer enligt vare sig i Upprättelseutredningens förslag (SOU 2011:09) eller i vårt arbete i Vanvårdsutredningen att belysa de frågor som du ställer. Regeringens direktiv till utredningen innebär att vi ska granska den vanvård som de placerade barnen utsattes för under sin tid i fosterhem eller institutioner inom den sociala barnavården. Vi ska således inte granska utredningarna eller besluten som ledde fram till omhändertagandet.

Lära av historien!

* Här gör man en utredning för att man vill undvika att begångna misstag upprepas, men utan att man får utreda HUR det kom sig att misstagen skedde. Detta trots att regeringen påstår att de vill undvika att misstagen begås igen. (Göran Johanssons brev visar att detta är en lögn av Maria Larsson.)

* Dessutom ljuger regeringen i direktiven och påstår att regeringen fick veta att övergrepp begåtts år 2005. Det finns tiotusentals varningar i form av brev, artiklar, insändare och inlagor i myndigheters arkiv som visar att detta är en grov LÖGN!

* Sen sätter regeringen slutdatumet 1980 vilket gör att man inte kan utreda om övergrepp skett efter 1980, och OM ÖVERGREPP SKER ÄN IDAG.

* Och slutgiltligen avslår regeringen alla skadeståndsanspråk med motiveringen att de som utsatts för övergrepp efter 1980 inte skulle kunna ersättas!

Skandal är bara förnamnet!

Ansvaret vilar främst på Fredrik Reinfeldt som är statsminister, men även på Maria Larsson och Göran Hägglund som ansvariga ministrar! Men det ska noteras att de galna direktiven skrevs av en Socialdemokratisk regering och att den nuvarande inte ändrat på det som var fel i dessa.

Men det är kanske inte så egendomligt att regeringen gör så här. Skulle man börja gräva i hur övergreppen kunde ske, trots alla tusentals varningar, skulle MÄNGDER av politiker på alla nivåer, inklusive många av Reinfeldts vänner,  stå som personligen ansvariga för människors lidande och död.

Jag tror att vad Sverige skulle behöva är en sanningskommision och historikerkommission om alla myndighetsövergrepp, liknande de man hade i SydAfrika efter aparthaids fall. Vi behöver att alla papper läggs på bordet NU!

/Torbjörn Jerlerup

*******

Jag har skrivit om detta hos Liberaldemokraterna  här och här, samt här samtigår, här!!

Här är några andra artiklar jag skrivit om ämnet: Att lära av historien, samt Vanvård i social barnavård: ”kinder gulag” , Vanvård i social barnavård under 1900-talet samt Barnombudsmannens brev och Skjut inte på pianisten samt Fosterhemsbarnen sviks igen.

Mer info: advokatsamfundet och samhällets styvbarn

Posted in: Uncategorized