Ett ord (till) om feminism och anti-feminism

Posted on september 10, 2011

6


Jag har haft tillfälle att prata irl, öga mot öga, med en s.k. feminist och en s.k. mansrättsförespråkare denna månad och har några funderingar.

Det är så typiskt…

Feministen pratade om att hon ville kvinnor skulle ha halva makten och hela lönen, men ansåg att orättvisorna när det gäller mäns rätt till vårdnad om barn var mindre viktigt. Männen får visa att de förtjänar halva makten där, var hennes åsikt. Nä’r jag tog upp exempel på män som förvägrats kontakten med sina barn verkade hon ganska liknöjd och kommenterade inte det. Och hon tyckte det var bra att barnbidrag automatiskt går till kvinnan.

Maskulinisten å sin sida… Ja, jag låtsades att inte känna igen honom. Men jag vet vem han är. Först beter man sig som ett jävla lurvigt rövhål i relationen och sen kräver man ”lika rätt”… Suck! Han gillar Per Ström och syns ibland i debatten som anti-feminist.

Han pratade om sin kamp för sina barn. Jag frågade hur det gick i den kampen. Jo, han processar om det. Vi kommer in på frågan om hur mycket han hade hand om barnen i relationen och han säger att kvinnan ”ville bestämma” och därför gjorde allt och att han aldrig nattat barnen. Sen frågar jag hur mycket han träffar banen nu under processen. han säger att han inte sett dem på flera månader. Jag frågar om det är exet som vägrar låta honom träffa dem. Han säger nej, han har bara varit upptagen med sitt jobb och att bygga på sitt hus (!) och vill för övrigt ha ett papper från rätten på att han har halva makten (han sa det).

Ibland undrar man hur människor är funtade! Som pappan till mitt ex barn som jämt klagade på att mitt ex ville ”sabotera umgänget med honom” trots att han inte ens visste när barnen var födda och trots att han kunde försvinna till Peru 3-4 månader utan att höra av sig till barnen (och givetvis utan att ta ansvar)…

Att föra gaffeln till ögat…

Numera ställer jag alltid några frågor till de som kallar sig  feminister och maskulinister (eller anti-feminister).

Till feministen säger jag. ”Bra, du kämpar för kvinnors rättigheter. Vad gör du för att kvinnor ska släppa det väldigt många kvinnor fortfarande har mest makt i, tex över barnen och hemmet? Vad gör du för att kvinnor ska sluta förslava sig sälv, tex genom att attraheras av rövhål som misshandlar sina kvinnor, eller genom att se ner på sig själva?

Maskulinisten (anti-feministen) frågar jag om de förstår varför kvinnor har haft anledning att vara arga fram till vår tid, orättvisorna har ju varit gigantiska? Jag frågar om de förstår varför många kvinnor än idag är ganska arga över hur män ofta beter sig eftersom många ganska rakt upp och ned skiter i att ta hand om barnen än idag.

Prata med foten i munnen?

Jag ska vara rakt på sak och ärlig.

Gudrun Schyman är inte seriös i mina ögon för man ser aldrig henne kritisera kvinnokulturens brister, eller det faktum att en hel del kvinnor har makt också som de inte släpper från sig. Att bara 50% av alla män får vårdnaden av barn vid skilsmässor och liknande är inte bra alls!

Manskämpen Per Ström är lika oseriös. Jag ser aldrig honom kritisera problemen inom manskulturen och han visar ingen förståelse för att kvinnor efter tusentals år av förtryck, fram till vår tid, som manssamhället utövat, faktiskt kan ha anledning att vara lite arga, och försiktiga.

I övrigt tror jag på lika rätt. och jag tror att om resterande orätttvisor i förhållandet män och kvinnor ska tas bort är det dags för männen att sluta gnälla på feminister och istället börja rätta till de återstående problemen i sin egen kultur: manskulturen. För kvinnor gäller samma sak: sluta gnäll på män och börja rätta till problemen i kvinnokulturen.

Vill man ha halva makten får man släppa det man har mer makt i och bjuda till. Om kvinnor bara vågade kräva att män tar halva makten även ifråga om barnen, och om män började våga kräva på allvar att FÅ den genom att visa att de tar ansvar skulle mycket vara vunnet.

Det är inte så illa för någondera parten

Så jämställt som Sverige är idag har det aldrig varit. Så mycket som män tar ansvar och har RÄTT till barnen som i Sverige har vi aldrig sett i världshistorien. Det är bra! Det ha vi gjort bra! Och kvinnor är närmare lika rätt med männen i Sverige än någonsin tidigare i världshistorien, vill jag påstå, och återigen är Sverige i framkanten. Det är bra! Det ska vi fortsätta med!

Nästa steg är att vi lyssnar till varandra. Maskulinisterna skulle må bra av att lyssna på vad feminister menar och feminister på att lyssna mer på maskulinister! Maskulinisterna är ganska bra på att visa vilka kvinnokulturens brister är och feministerna (även de rabiata) på att visa manskulturens svaga sidor.

Tills dess får ni ursäkta att jag mest blir illamående av att se typer som per Ström och Gudrun Schyman kasta tårtor i varandras ansikten!